De som har förstått allvaret i klimathotet och som har resurser att göra något åt det pumpar nu in pengar i åtskilliga informationsprojekt.

Inför Köpenhamn pågår en rad kampanjer som ska få folk att agera för klimatet (se en sammanställning av kampanjfilmer här).

Men budskapen verkar inte gå fram, eller åtminstone inte förändra något. Vi fortsätter att hålla stadig kurs mot ett scenario som gör att filmer som Mad Max lär kännas kusligt förutseende.

Den brittiska regeringen kör just nu en omdebatterad filmkampanj inom sitt Act on CO2-projekt som ser ut så här:

Jag håller med Henry Hicks från kommunikationsbyrån Futerra när han sågar denna kampanjfilm med motiveringen att

… skuldbeläggande gör att folk slutar lyssna.

… det är kontraproduktivt att kritisera hem och familj.

… oro för framtiden är en dålig drivkraft för att ändra beteenden i dag.

… att den försöker sälja ett helvete.

Futerra driver idén att klimathotet måste förpackas bättre om folk ska vilja göra något åt det. Förmodligen sant, men hur?

I Effekts kommunikationsskola försöker vi undersöka detta (i det kommande numret av Effekt bör den som gillar att prata isbjörnar och klimat se upp). Men jag är nyfiken på vad som ni som läser detta tycker funkar i praktiken. Vad ska man säga för att folk faktiskt ska lyssna, och agera?

Effekt inleder i och med detta inlägg ett samarbete med diskussionsforumet Ecoprofile. I särskilt heta frågor korspostar vi blogginläggen både på Ecoprofile och här på Effektbloggen för att stimulera en än mer levande diskussion i Ecoprofiles forum.

Ecoprofile är Sveriges största diskussionsforum om grön omställning. Registrera dig nu!

Diskussionstråden ”Vilka budskap fungerar?” på Ecoprofile.

(Obs! Det går naturligtvis utmärkt att fortsätta posta kommentarer här.)

På samma tema: Är roligare bättre?