Ekonomisk kollaps. Senast juli 2011. Så löd varningen redan i april, utfärdad av författaren och kollapsbloggaren Michael Ruppert. Hans argument för detta var att katastrofen i Japan, med händelserna i Fukushima i centrum, skulle innebära stora störningar i det industriella försörjningssystemet och slå hårt mot många företag. Vilket sedan skulle sätta sitt avtryck i företagens ekonomiska rapporter, vilka ligger till grund för hur aktierna i dessa företag handlas.

Se till att ordna upp er privata ekonomi och gör er redo för en djup ekonomisk depression, förklarade Ruppert.

Jag tror inte att vi kommer att leva i närheten av den typ av samhälle som vi har haft, den civilisation som vi har haft, när vi kommer fram till hösten 2011.

Jag har aldrig tidigare varit så säker på något som jag är på detta. Detta är en väldigt allvarlig varning.

Visst fick många företag problem efter Fukushima, särskilt inom bilindustrin som var beroende av komponenter som tillverkades i fabriker som förstördes av tsunamin eller jordbävningen. Men det blev inte så allvarliga störningar som Michael Ruppert, och många andra bloggare, förutspådde.

Jag har länge varit skeptisk till de bloggare som verkar ha satt i system att alltid spå en ekonomisk kollaps ett halvår framåt i tiden. Särskilt sådana som Michael Ruppert som lever på att folk betalar för att få ta del av hans analyser.

Ordet domedagsprofet brukar reflexmässigt slungas ut så fort någon ifrågasätter tron på en eviga uppgång (jag har blivit kallad domedagsprofet åtskilliga gånger), men i Rupperts fall är etiketten faktiskt inte helt missvisande. Precis som religiöst motiverade profeter präglas Ruppert av att tvärsäkert kunna presentera en exakt deadline och ett löfte om en mer eller mindre total undergång när denna tidpunkt väl inträffar.

Sedan jag hörde Rupperts domedagsbesked har jag tänkt skriva en raljant bloggpost om fenomenet med personer som å ena inser hur oerhört komplext det ekonomiska systemet är, men som å den andra sidan tror sig förstå precis hur det kommer att utvecklas.

Nu har deadlinen passerats och världen har fortfarande inte drabbats av ekonomisk härdsmälta. Ändå är det inte helt lätt att raljera över Rupperts varning. Det är kraftiga ras på världens börser, London brinner, guldpriset slår igenom alla tak, massiva nedskärningar är på väg att genomföras i USA, Grekland, Italien, Spanien och många andra länder.

Den som spådde att den globala ekonomiska kollapsen skulle inträffa sommaren 2011 ser nästan ut att få rätt ändå. Även om jag tror att det är troligare att kollapsen kommer att skjutas ytterligare en bit in i framtiden.

Men oavsett vad har Ruppert faktiskt rätt i grunden. Till syvende och sist avgörs det ekonomiska systemets öde av om den ekonomiska tillväxten kommer att kunna tuffa på framöver eller inte. Eller snarare, vad människor som har ekonomisk makt tror om tillväxtens framtidsmöjligheter. För trots allt inser de flesta att den enorma skuldbomben som riggats de senaste decennierna bara kan desarmeras med hjälp av fortsatt stark tillväxt. Om ens då.

Permanent hög arbetslöshet, skyhöga oljepriser, fallande inköpschefsindex och andra tecken ger en hint om att tillväxten kanske trots allt har kommit till vägs ände. Det räcker för att skicka börskurserna neråt, alldeles oavsett om kreditbetyget sänks för USA. Nu återstår att se om det går att blåsa in lite nytt förtroende för tillväxten, så att det globala pyramidspelet kan fortsätta ett tag till.

Michael Rupperts varning från april:

david.jonstad@effektmagasin.se