Reportage från nummer 1/2013. Numret finns att köpa här.

Det börjar med en bilfirmas miljögala. Jag kliver in på Berns salonger, där kvinnor och män i affärsmässig klädsel står och dricker champagne och äter snittar.

Det är novemberkväll 2012, och Volvo ska dela ut sitt årliga miljöpris. Jag kommer i samspråk med en anställd på företaget och frågar hur ekologi går ihop med att vara en av världens störta tillverkare av bensinfordon. ”Miljön är ju ett av Volvos core values”, får jag höra.

Vi tar plats under kristallkronorna i salen. Mina bordsgrannar, en amerikansk biolog och jurymedlem, och dennes partner, har liksom många av de hundratals gästerna flugits in för kvällen.

Upp på scenen kliver AB Volvos vd Olof Persson, Sveriges miljöminister Lena Ek, och en leende pristagare. Volvos miljöpris, värt 1,5 miljoner kronor, tilldelas den amerikanska ekologen Gretchen Daily.

– Sverige är ett fantastiskt land, utbrister Daily.

Publiken tittar upp från sina lammkotletter (eller rotfrukter), applåderar, vi bjuds på filmvisning där olika personer intervjuas om storheten i Dailys forskning.

Förr tänkte jag inte på naturens värde, säger en ekonom i filmen, men nu kan vi för första gången räkna in naturen i ekonomin.

Och det är här, tillsammans med miljöetablissemanget, som det går upp för mig hur populärt det har blivit att göra vad denna professor Daily ägnar sig åt: att beräkna vad naturen är värd för oss människor.

Lena Ek kliver fram och håller (ett alldeles för långt) tal där hon lovordar Dailys idéer.

Och jag tänker – medan talet pågår – vad säger det om ett system när ledarna måste ha prislappar på vad bin och porlande bäckar är värda för att ha en aning om vad de ska göra? Vad är det för tid vi lever i? Här är läget: Det huggs för mycket urskog. Det finns för många bensinfordon och flygplan. Det bränns för mycket kol, olja och gas. Det finns ännu massor av kol, olja och gas i jorden. Hur svårt ska det vara? Låt bli de grejerna!

Men så lever vi inte i ett system där det är möjligt att göra politik av så enkla saker. Vi lever i ett system där politik förs utifrån ekonomiska kalkyler, ett system där till och med väljarna har blivit ”räknenissar” – för att tala med Nina Björk – som sitter och kalkylerar hur mycket de olika partierna ger det egna hushållet i reda pengar.

Således: vurmen för att köpa tjänster av naturen.

Jag går hem från galan och är övertygad om att ekosystemtjänster har kommit för att stanna.

Men varför är det överhuvudtaget en bra idé att räkna ut den ekonomiska vinsten av humlor? Vem tjänar på det? Humlorna?

För att ha en chans att konkurrera om makten, säger Gretchen Daily – när vi någon månad efter Bernsgalan träffas på Stockholm Resilience Center – måste ekologer, aktivister, politiker, alla som vill minska överkonsumtionen av jorden, skaffa sig fler sätt att formulera naturens värde.

Gretchen Daily är till vardags professor vid Stanford-universitetet, och ska snart inleda en tvåårig period som gästforskare just på Stockholm Resilience Center. Hon är en av de biologer i världen som ivrigast förespråkar beräkning av ekosystemens tjänster och kapital. Daily och hennes forskarteam i Nature Capital Project har länge jobbat med att på olika sätt understryka hur beroende människors samhällen är av rent vatten, bipollinering, bevarade rot- och svampsystem i jorden och mycket annat i den evolutionära verkligheten.

Och dessa typer av kalkyler får allt mer genomslag. I Sverige återfinns de hos bland andra Naturskyddsföreningen. Globalt har de fått stort genomslag i och med FN:s så kallade TEEB-rapport (The Economics of Ecosystems and Biodiversity) från 2010, där ekonomen Pavan Sukhdev gjorde en sammanlagd bedömning av det ekonomiska värdet hos jordens skogar, hav, ängsmarker, savanner och allt vad som nu finns av levande system.

När jag träffar Gretchen Daily står det klart att hon inte skriver under på den beskrivning av hennes forskning som ofta återfinns i medierna och hos hennes kritiker: att allt går ut på pengar.

– Det här handlar inte om att sätta en prislapp på naturen, säger hon.

Jag stannar vid frågan om pengarna: vad händer om ekonomin blir livets enda måttstock? Tänk om någon räknar ut att binas pollinering är värd 100 miljarder dollar, och så kommer ett företag och lanserar en mekanisk pollinering som är mycket effektivare. Vad händer då? Kan man bara utrota alla bin med människans goda minne eftersom de enbart tillmäts värde i pengar?

Nej, inte alls, säger Gretchen Daily.

– Jag vill verkligen understryka detta: det vi gör i vår forskning är att visa på de fundamentala värden som den levande naturen står för i människornas liv.

Daily säger att hon blir lika orolig som sina kritiker varje gång en analys av en ekosystemtjänst landar i exempelvis att en skog ska kunna säljas på en marknad. Idén, som hon ser det, är att formulera hur utrotningen av levande natur kan bromsas, både med hjälp av ekonomiska måttstockar, men också utifrån andra typer av värden, som psykisk och fysisk hälsa. Något som enligt forskningen hänger ihop med närheten till levande natur.

– Det finns beräkningar som säger att vi kommer att förlora hälften av alla arter inom detta sekel. Hälften! Det går knappt att ta in. Vi driver naturen mot förintelse.

Dagspolitiken, säger Gretchen Daily, utgår oftast från analyser av vinst och kostnad. Att värdera ekosystem enligt liknande logik handlar, som hon ser det, om att ta plats i detta samtal. När människor bygger städer och anlägger nya verksamheter, ska naturen få ett värde, något den tidigare överhuvudtaget inte har haft i den industriella framfarten.

Det finns några exempel Gretchen Daily gärna lyfter fram.

Det första: dricksvattnet i New York.

New Yorks omkring tio miljoner invånare har i modern tid haft tillgång till exceptionellt bra vatten, tack vare de närbelägna skogarnas vattenrening i Catskills-bergen. När vattenkvaliteten under 1990-talet försämrades på grund av exploatering av Catskills ställdes myndigheterna inför två alternativ: att bygga ett dyrt vattenreningsverk eller att satsa pengar på att bevara skogarnas renande rötter, växter och bäckar.

Till slut valde myndigheterna biologernas linje: att bevara ekosystemen. Vilket i slutändan visade sig kosta ungefär en femtedel av vad vattenverket skulle ha gått på. Samtidigt sparades unika naturområden och människor bosatta i bergen slapp den planerade utbyggnaden.

– Ledarna måste få upp ögonen för detta: var kommer vattnet ifrån, vad händer om vi sparar vattenkällorna, i stället för att bebygga de områdena? säger Gretchen Daily.

Det andra exemplet handlar om kaffeodlingar i tropikerna, där företag lät regnskogen vara kvar intill jordbruksmarken, vilket ledde till att bisamhällena frodades, skördarna ökade med 20 procent och kaffekvaliteten med 25 procent.

Det tredje exemplet kommer från Kina, där myndigheterna på grund av ekologiska analyser förstod att de stora översvämningskatastroferna och erosionen kring Gula floden berott på avskogningen. Inget land i världen satsar nu så mycket på återskogning som Kina, menar Gretchen Daily. Och i det här fallet grundades värnandet om skogarna på argumenten om nationell säkerhet snarare än pengar.

– Det handlar om att göra naturens värde till allmängods. Hur mycket betyder det för människor, människors samhällen och ekonomi att ha närhet till natur? Hur mycket bidrar ekosystemen?

Gretchen Daily är helt uppenbart besjälad av att försöka rädda de organismer och ekologiska samspel om vilka hon själv vet mer än de flesta. Men samtidigt möter den forskning hon arbetar med ofta hård kritik.

Den norske filosofiprofessorn Arne Johan Vetlesen, till exempel, menar att varje idé om att formulera ekologins betydelse i marknadsanpassade termer, leder ett steg närmare ödeläggelse av jordens levande system.

– Jag är oenig med TEEB-rapporten på alla sätt, säger han i en intervju i Morgenbladet.

Den som vill sätta ekologins värde på dagordningen på ett sätt som förändrar dagens synsätt måste, menar Vetlesen, lämna all typ av språkbruk som talar om ”vinst”, ”förlust”, ”investering”, ”kapital”. Annars sker aldrig den grundläggande förändringen av natursynen som är nödvändig.

Människor blir fast i en antropocentrisk ekonomisk rundgång.

Jens Holm, Vänsterpartiets miljötalesperson, är även han kritisk till vissa av Gretchen Dailys perspektiv. Han menar att naturvetare ofta är bra på sina sakfrågor, men sämre på att begripa de samhälleliga konsekvenserna av modeller som har att göra med ekonomi.

– Det kanske är dags för ekonomerna att lära sig någon om ekologi, för en gångs skull, säger Jens Holm.

Att helt och hållet avfärda ekosystemtjänster vill han däremot inte. Idéerna kan ha sin poäng, menar Jens Holm, när det handlar om att bevara. Då kan det vara verksamt att tala om naturens kapital. Men från sådana kalkyler är steget samtidigt inte långt till nya marknader, köp- och sälj och utvidgad rovdrift.

Politiken ska framför allt satsa på två saker, anser Jens Holm. Antingen förbud mot sådant som inte ska finnas, som ddt och freonkylskåp. Eller avgifter och skatter, som kilometerskatt på lastbilstrafik eller trängselavgifter.

Från regeringens håll är engagemanget för ekosystemtjänster stort. Bengt-Anders Johansson (M), vice ordförande i miljö- och jordsbruksutskottet, ser inga risker med prislappar på naturen.

– För mig är det aldrig problematiskt att få veta vad saker och ting kostar. Allt som kan öka tydligheten i vad vi gör är en bra idé. Att det finns ett pris betyder inte att det kommer att säljas.

För att ta reda på exakt hur beräkningen av Sveriges ekologiska värden ska gå till har nu miljöministern Lena Ek – om vars entusiasm det inte gick att ta miste den där kvällen på Berns – tillsatt en utredning, som ska vara klar senast sista september 2013.

– När vi kan värdera ekosystemtjänster, som till exempel pollinering och dess roll för livsmedelsproduktionen, kan vi säkra stora ekonomiska värden både för samhället och för företag, sade Lena Ek i januari i år vid lanseringen av utredningen.

Enligt henne väntas den ”ge oss verktyg att på ett närmast banbrytande sätt kunna räkna in ekosystemtjänster i underlag till statsbudgeten – det är ansvarsfull ekonomisk politik”.

Vad som känns underligt, tänker jag, är hur Lena Ek använder ”värde”. Hon säger ordet flera gånger, men vad talar hon om?

– Att ekosystemets värde inte låter sig mätas i pengar handlar inte om något esoteriskt och flummigt, det är rent faktiskt, säger Ebba Lisberg Jensen, humanekolog och verksam vid Malmö högskola.

– Ekosystemens värden har att göra med termodymanik, med materialflöden, med ändliga resurser. Då är det väldigt problematiskt att använda en typ av värde för att värdera en annan typ av värde, fortsätter hon.

Precis som Jens Holm ser Ebba Lisberg-Jensen en risk i att det skapas olika marknader för att rädda jorden. Men hon vill inte som filosofiprofessorn Arne Johan Vetlesen helt avfärda idéer om att använda ekonomiska resonemang för att övertala till exempel ett företag eller en kommun att spara skog.

Ebba Lisberg-Jensen tror att ekosystemtjänster kan vara ett sätt bland många för att nå fram till företag och politiker.

– Jag tycker det har varit ett problem i miljörörelsen att det finns en skepsis mot allt som har att göra med ekonomi. Jag är mycket mer öppen till att man försöker alla metoder som går. Ekonomin fungerar som en signalsubstans i dag. Kan man använda det ekonomiska systemet som ett system av signaler, och skicka signaler till de som har hand om pengarna – det är ändå de som har makten – är det bättre än inga signaler alls. Det här kanske inte löser alla problem i långa loppet. Det bästa vore om man inte kom på att hugga ner skogarna, men så är det ju inte, säger Ebba Lisberg-Jensen.

Jag frågar Gretchen Daily vad hon tror om risken för sammanblandningar av icke-jämförbara värden; att en människocentrerad, kapitalistisk natursyn skulle kunna orsaka fortsatt vinstmaximering och ännu mer ödeläggelse.

– Jag har ingen klar idé här, säger hon. Vi har alla kört fast. Några menar att vi måste ha revolution, att dagens system är grundläggande felorganiserat och att vi måste byta ut det helt och hållet. Jag är orolig för att revolutioner kan leda fel, och att de kan bli något annat än de var tänkta. Men det jag tror är att vi kan vara den förändringen. Vi kan försöka hitta en revolutionerande väg som öppnar upp för att se naturens värden. Vi befinner oss på en förskräcklig, farlig plats just nu. Det sker en väldigt dramatisk förändring av jorden. Vi måste arbeta tillsammans. Vi skadar saken om vi bråkar för mycket. Det här handlar om att adressera vad vi kan göra i lokalsamhället och regionalt. Vad vi kan göra för att hitta nya former för att förstå hur vi alla är kopplade till den levande omgivningen.

Jonas Gren