Världen är komplex, men vissa saker är ganska enkla att förstå. Det är absurt att så många människor lever i djup fattigdom och resursbrist, sida vid sida med andra människor som lever i enormt överflöd och rikedom.

I nya dokumentären End of Poverty beskrivs detta faktum och det görs med ett tydligt maktperspektiv:

Här är en kort intervjubit från filmen med filmskaparen Phillippe Diaz. Han pratar om det uppenbart galna med ett ekonomiskt system som cementerar den världsordning där de rika hela tiden blir mycket rikare medan de fattiga som bäst blir lite mindre fattiga:

 

Jag tror att skälet till att så många har svårt att se dessa tämligen uppenbara problem är samma skäl som gör att klimatkrisen inte är i närheten av hanteras. Man kan kalla det för framstegsmyten. Eller utvecklingsoptimismen. Denna uppfattning dominerar hur som helst debatten genom att säga att allt kommer bli bättre så länge vi håller liv i ”business as usual”. Det fina med denna idé är att man inte behöver bry sig så mycket om maktförhållanden, eller ekologiska gränser. Den stora frågan blir i stället vad som bäst kan stimulera ekonomin.

Folkhälsoprofessorn Hans Rosling är ett bra exempel på hur man kan prata engagerat om fattigdom utan att ha något större maktperspektiv. Rosling brukar förvisso komma med en del intressant statistik i sina underhållande presentationer, och har för detta fått många hyllningar. Men frågan är hur mycket nytt han egentligen berättar om världen. I Roslings värld är några av de bästa vapnen mot fattigdomen mer pengar och mer teknik. Det vill säga, detsamma som de flesta makthavare predikar.

Många fattiga är visserligen i behov av ekonomisk tillväxt och bättre teknik, men detta fokus döljer det faktum att fattigdomen ofta är en följd av ett ekonomiskt system som präglas av ett ekologiskt ojämlikt utbyte mellan rika och fattiga.

Skulle det talas mer om detta hade andra lösningar på fattigdomen framstått som betydligt mer effektiva: Rejäl global omfördelning av resurser till exempel. Inte direkt det som står överst på makthavarnas att göra-lista.

 

Läs tips: Bloggen Livet efter oljan har en omfattande och saklig kritik av Hans Roslings världsbild. Plus svar från Rosling själv i kommentarsfältet.

Tipstack: Revolving Doors