Foto: Kenneth Svedlund/Teatertribunalen

Nu är jag ute något i sista minuten, men för er som befinner sig i Stockholm i helgen skulle jag rekommendera ett besök på Teatertribunalen på Hornsgatan. Pjäsen Rörelsen har spelats sedan i april, och nu går den in på sin sista helg. Själv såg jag den i måndags, och blev upplyft över hur ensemblen skapade en dialog med publiken.

På Effekt har vi ofta lyft fram kulturens roll när det gäller klimatkrisen – något som har gett ringar på vattnet (vilket Jesper Weithz skriver en krönika om i det nya nummer som når prenumeranterna nästa vecka). I bästa fall kan kulturen hjälpa oss att hantera kriserna genom att skapa alternativa berättelser om vår relation till planeten och samhället; historier som handlar om andra saker än ekonomisk framgång, ökad tillväxt och tekniska lösningar som ska fixa situationen medan vi tittar på tv.

Teatertribunalen har plockat upp handsken (jag vill gärna vara självgod och tro att det var den som Effekt kastade i vårt kulturnummer, men det kanske är att ta i), och gjort en interaktiv, politisk teater om en klimatrörelse som har vaknat upp och tagit kommandot. Genom en promenad runt kvarteret, där vi på en iphoneskärm och med lurar i öronen får uppleva en tänkbar omfattande klimatdemonstration, väcks hopp om att det går att föra upp frågan på den politiska dagordningen. Om att det är hög tid att återigen kräva att politiker och makthavare agerar.

Det är under den efterföljande diskussionen som ensemblen visar tydligast hur kulturen kan fungera som en ingång till handling. Det är stundtals mer politik än teater, men genom att ställa frågor till publiken, och lyssna uppmärksammat på alla kommentarer och reflektioner, bjuder de in till ett samtal med människor som kanske inte normalt reflekterar över frågorna. Och förhoppningsvis leder det till ett aktivt klimatarbete någon annanstans.

Min enda kritik mot teatern är att jag gärna hade sett ett litet mer ingående samtal om omställning och möjligheterna att påverka sin egen vardag. Jag tror att den politiska aktivismen och den lokala omställningen där vi förbereder oss för ett liv utan fossila bränslen går hand i hand. Genom att skapa en gräsrotsrörelse där vi demonstrerar att vi är villiga att leva utan att elda upp fossila bränslen, så sätter vi press på politikerna att agera. Genom omställning kan vi ge tyngd bakom våra krav om minskade utsläpp, och visa att vi är beredda att stödja dem som vågar fatta svåra beslut.