No impact man är författaren och bloggaren Colin Beavan. Under ett år försökte han minimera sin egen och sin New York-familjs miljöpåverkan. De bestämde sig för att bara äta mat som hade producerats inom en radie av 250 miles från där de bor, inte använda sig av andra transportmedel än sådana som de kan driva med egen kraft, inte ge upphov till annat skräp än sådant som kan komposteras och till slut också släcka ner elen i lägenheten där de bor. Det kan låta lite överdrivet, men har förstås sina pedagogiska poänger.

Förra året kom filmen som beskriver familjens äventyr, sedan kom även en bok. Det som Beavan framför allt verkar lyckas med är att visa att det handlar om en resa: hans fru beskriver sig som en typisk amerikansk konsument, som shoppade massvis, åt nästan all sin mat i take out-boxar och åkte taxi vart hon än skulle. Men efter experimentet, när hon hade tvingats fundera över de här frågorna, blev livet sig inte likt. Det blev bättre.

Nu uppmanar Colin Beavan andra att prova hans experiment i en vecka. Under sju dagar börjar man med att tänka över sin konsumtion och bygger sedan på med saker som transporter, mat, vatten och avfall.
Att det skulle leda till ett liv helt utan miljöpåverkan kan förstås ifrågasättas. Men att göra individuella förändringar tillsammans är ingen dålig idé. Och har man inte personer i sin närhet som man kan gå igenom det här ihop med, finns det hela tiden andra – över hela världen – som ivrigt kastar sig in i projektet. Igår startade till exempel en ny grupp, som vem som helst kan ansluta sig till. På hemsidan bloggar deltagarna om sina funderingar, svårigheter och framgångar.
“The thing that has really grabbed my attention is how many single serve things I use. I just never noticed until confronted with the evidence.”, skriver en kvinna som just har gått igenom sin soppåse med uppgiften att fundera över hur många saker i den hon har använt i mer än tio minuter.