Efter trippen till USA befinner sig Sveriges statsminister nu på besök hos den indiske premiärminister Manmohan Singh vid ett EU-Indien-toppmöte i New Delhi.
Den nya ton som har letat sig in i de politiska diskussionerna inför Köpenhamnsmötet får många klimatengagerade i utvecklingsländerna att se rött. De talar om en retorik som lägger en allt större del av skulden för klimatförändringarna – och därmed också en större del av bördan för att göra något åt dem – på utvecklingsländerna.
Den indiska organisationen Centre for Science and Environment, CSE, driver fram till toppmötet en blogg. Där citeras nu Reinfeldts debattartikel i DN från i tisdags:
”Vi vet att det för Indien är viktigt att få fortsätta på den inslagna linjen mot större välstånd för landets medborgare. Men den utvecklingen kan inte följas av parallella ökningar av koldioxidutsläpp. För då skulle de indiska växthusgasutsläppen mer än fördubblas fram till 2030.
Vi noterar att Indiens utsläpp per capita är förhållandevis låga – och att man därför menar att det borde finnas utrymme för att öka utsläppen. Men med dagens kunskap är det inte rimligt att anta att vissa länder innehar en rätt till ökade utsläpp. Indien har dessutom en stor potential när det gäller såväl energieffektivisering som förnybara energikällor.”
I ett svar till Reinfeldt påpekar CSE med behärskad ilska några punkter:
- Indiens utsläpp per person är inte ”förhållandevis låga” – de är extremt låga. En fjärdedel av Sveriges, en sjundedel av Storbritanniens och en tjugondel av USA:s.
- Det historiska ansvaret kan inte viftas iväg med retoriska floskler. Industrialiserade länder är nästan helt ansvariga för dagens besvärliga klimatsituation; rätten att göra ytterligare utsläpp bör finnas uteslutande hos utvecklingsländerna, skriver CSE och visar i en uträkning att Sveriges befolkning mellan 1990 och 2006 fått pumpa ut 260 gigaton koldioxid i atmosfären per person, medan varje indier har stått för 26 gigaton.
- Dessutom, påpekar de, finns den största potentialen för energieffektiviseringar inte i Indien utan i USA, som skulle kunna göra besparingar på elenergin motsvarande 150 procent av Indiens totala elförbrukning.
Så kanske borde Reinfeldt åka tillbaka till USA? avslutar de syrligt.
Koldioxidutsläppen måste sänkas, minskas, minimeras och elimineras – överallt, på hela jordklotet. Men så länge den rika delen av världen inte tycks det minsta intresserad av att ta sitt ansvar är det en ren provokation att be utvecklingsländer göra det.
Mer om utsikterna inför Köpenhamn: Köpenhamn dör i Barcelona
Mer i media om mötet i Indien:SvD1, Sydsvenskan, SvD2, SvD3, Rajendra Pachauri: Inget avtal bättre än svagt.
Foto: Gunnar Seijbold/Regeringskansliet.
Rolf Jönsson • 7 november 2009 kl. 11:57
Bara en växande världsopinion som lyfter blicken kan åstadkomma förändringar. Världens makthavare är för rädda om sina egna maktpositioner och sina egna länders opinioner och särintressen. Det gäller även EU och Sverige. Den rika världen, med USA i spetsen, har det största ansvaret. De snabbt växande ekonomierna, med Kina i spetsen, har också ett ansvar. De fattigaste människornas utsatta situation måste respekteras. Men Kina och Indien är både rika och fattiga inom respektive land. Facebookgrupper som ”USA och Kina måste ta klimatfrågan på större allvar” behövs mer och mer.
http://www.facebook.com/group.php?gid=144829532675&ref=mf
Per E • 7 november 2009 kl. 18:37
Man kan tala länge om utsläpp per person utan att komma närmare en lösning. Reinfeldt hade chansen att förklara att CSE har fel. Men det hade väl varit pinsamt och indierna hade blivit förolämpade.
Indiens utsläpp är inte extremt låga utan sex gånger så stora som föredömet Sveriges – per kvadratkilometer, och det är så man måste räkna eftersom kolsänkan skogen växer per kvadratkilometer.
Indien bör alltså acceptera en större del av ansvaret för klimatförändringarna och ta en större del av bördan för att avvärja ett ev hot mot klimatet.
Theodor Adolfsson • 7 november 2009 kl. 22:46
Per E: Du menar alltså att man har rätt att släppa ut mindre om man bor i ett tätbefolkat land? Jag tror att få skulle hålla med dig om att det är särskilt rättvist. Det låter mer som något du kommit på för att rationalisera din egen åsikt om att Indien bör ta mer ansvar.
Per E • 9 november 2009 kl. 06:13
Självklart, länder med stor folktäthet, stora utsläpp och små kolsänkor måste minska mest. Annars blir det ingen effekt. Det bästa vore ett heltäckande avtal om klimat, resurser och befolkning. Om det finns ett hot mot klimatet, vilket ännu är en hypotes, är tiden kort. De som kräver att Sverige, som redan är koldioxidneutralt, ska skära ned utsläppen mer är orättvisa. Vi ska inte skämmas för att vi tagit väl hand om vårt land.
Sara Jeswani • 9 november 2009 kl. 22:39
Per E: Hur resonerar du för att komma fram till att vissa av världens människor ska ha större rätt att släppa ut än andra?
Att Sverige på något sätt skulle kunna räknas som koldioxidneutralt förstår jag heller inte vad du grundar på.
Per E • 22 november 2009 kl. 15:33
Sara J, jag argumenterar för att vissa människor ska ha mindre rätt att släppa ut. T ex tyskar, danskar, britter och indier som alla lever i tätbefolkade länder med stora utsläpp och små kolsänkor per capita. Lösningen på klimatproblemen består av att de minskar sina utsläpp snarast, inte att Sverige av EU tvingas till minusutsläpp.
Sveriges koldioxidneutralitet grundar jag på att våra skogar tar upp 110 milj ton CO2 om året vilket torde motsvara våra totala utsläpp om 70 milj ton fossilt CO2, 30 milj ton från bioenergiverken och 10 milj ton från produktionen av en del av importen. Ungefärliga siffror men riktig storleksordning, tror jag.