När min sambo skolade in vår dotter på dagis kom hon i samtal om politik med de andra föräldrarna, alla nya bekantskaper. Hon sa något i stil med att vi lever i ett sjukt ekonomiskt system men att det är svårt att exakt veta hur alternativet skulle se ut.

Det som var intressant var reaktionen hos de andra föräldrarna. Medhållet var rungande. Under den städade ny-dagisförälder-ytan låg längtan efter samtal om systemets galenskap. Eller ja, i grunden om världens överlevnad. De där frågorna som när man sitter själv på sin kammare kan kännas så fullständigt övermäktiga.

Jag tänker på den episoden när jag läser Magasinet Arenas första nummer för året.  Under vinjetten psykologen & filosofen (ej på nätet) svarar Tor Wennerberg, psykolog, på frågan: varför har vi så svårt att ta in klimathotet?

Wennerbergs svar är inga sensationer men tydliggör pedagogiskt den vågskål som många klimatengagerade upplever, en vågskål som gungar mellan uppgiven hopplöshet och viljan till handling.

Wennerbergs svar är i korthet: Människan är evolutionärt betingad att hantera omedelbara hot. Hot kopplade till framtiden förskjuter vi (liksom vi förskjuter tanken på vår egen död). Klimatkrisen blir ur det perspektivet något vi förnekar, något som ger ångest och paralyserar.

Men i den andra vågskålen ligger hoppet. Att vi faktiskt är en art som kan se bortom nuet och planera för framtiden, att vi har en förmåga till empatiskt och moraliskt handlande och att vi faktiskt har en enastående förmåga till samarbete.

Wennerberg tar också upp frasen ”människan är sin egen värsta fiende”. De flesta av oss mött den tanken i någon version. Och visserligen lever de flesta av oss i väst långt över hållbara nivåer. Men den verkliga fienden, menar Wennerberg – den är någon annan. Fienden är den globala fossilindustrin. De som gör allt för att få fortsätta att bränna olja och kol.

Hoppet, menar Wennerberg, är folklig mobilisering. Och för att sådan ska vara möjlig måste fienden vara identifierad.  

Som avslutning därför några identifierade fiender i min egen närhet: Vattenfall, flyg- och billobbyn, Fortum med sitt kolkraftverk i Värtahamnen och de politiker som vill bygga Förbifart Stockholm.