Biskopen, landshövdingen och regionrådet; alla gick de i demonstrationståget. Under parollen ”havet är vår landsväg” tågade nära 6000 gotlänningar, mer än tio procent av öns befolkning, mot hamnen och färjorna. En bonde tömde på franskt manér ut många kubikmeter med morötter över asfalten. Traktorerna tutade.
Det var en demonstration byggt på verklig upprördhet vid sidan av Almedalsveckans polerade och dyrt arrangerade samtal.
Frågar man människor i tåget var det en demonstration för att Gotlands företagare ska ha råd att skeppa sina varor till fastlandet och för att gutarna ska ha råd att träffa släkt och vänner på fastlandet. Fullt förståeligt när färjepriserna, på grund av stigande oljepriser, stigit med 50 procent på tre år, enligt upprorets företrädare.
Men – och det är detta som är det verkligt intressana – tar man bort ett lager av upprördhet så handlar det gotländska upproret om något helt annat. Det handlar om att världen förändras när oljan sinar.
I gutarnas arga strupar anades helt enkelt en glimt av världen på andra sidan peak oil. En glimt av ett liv där den billiga rörligheten inte längre kan tas för given.
En kort bakgrund: Färjorna till Gotland är koldioxidmonster. I vissa fall blir utsläppen till och med lägre om man flyger till den blommande kalkstensön. En beräkning har kommit fram till flyget genererar 47 kilo koldioxid per passagerare medan färjorna genererar 118 kilo per passagerare (eftersom gods är inberäknat i den senare siffran är det svårt att göra rättvisa jämförelser, men ändå).
Men visst, det är svårt att köra eldrivna tåg över havet. Färjorna behövs och kommer att behövas.
Det finns dock ett aber. För upproret kräver inte bara låga priser över havet, man vägrar också hårdnackat tanken på att sänka färjornas fart från 28 till 22 knop, vilket skulle minska bränsleförbrukningen (och koldioxidutsläppen) med 40 procent. Infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd (M) är en av dem som föreslagit den lösningen och blivit ljudligt bespottad.
De 45 minuters extra resa som knopsänkningen skulle innebära är uteslutet, menar upprorets företrädare. ”Ett sätt att vrida klockan tillbaka”, enligt den gotländske riksdagsmannen Christer Engelhardt (S).
Eller med andra ord:
Vi ska ha lägre priser.
Vi ska ha samma höga hastighet.
Sammanfattningsvis: Vårt livssätt är inte förhandlingsbart.
Förstå mig rätt. Jag unnar alla gotlänningar att träffa släktingar och vänner. Och jag tycker också att vi fastlandsbor hellre ska äta gotländska grönsaker än grönsaker som importeras från södra Europa. Men ett hav är ett hav. Och någonstans finns det gränser för vår mobilitet, även om vi är duktiga på att förtränga det.
Och om det gotländska priset för att oljan sinar stannar vid ytterligare 45 minuters längre resa till Nynäshamn eller Oskarhamn ska man nog vara tacksam, snarare än förbannad.
Se länkar om färjeupproret här och här
Martin Saar • 12 juli 2012 kl. 12:45
Påminner om fd president G Bush den äldre, som hårdnackat menade att den amerikanske livsstilen inte är förhandlingsbar! Gotlänningarnas livsstil är inte heller förhandlingsbar.
Bra artikel som på ett fint sätt speglar människors reaktion när verkligheten kommer i fatt dem och går stick i stäv med medborgarnas förväntningar om business as usual. Man blir förbannad efter att först ha förnekat. Snart går man in i nästa fas och börjar förhandla för att sen acceptera faktum och ta skeden i vacker hand. Sänka hastigheten och såsmåningom sätta segel!
sofia • 9 augusti 2012 kl. 18:21
Eller solkraft kanske 🙂
Petter • 12 juli 2012 kl. 13:17
Bra inlägg! Det jag dock skulle vilja poängtera är att ett viktigt argument för gotlänningarna är att ”gotland måste kunna konkurrera”. Ifall gotland minskar hastigheten blir ön mindre konkurrenskraftig, både när det gäller näringsliv och turism. Och det är detta som är grundproblemet; vi har ett system som tvingar oss konkurrera om att ha högst hastigheter, högst mobilitet, högst profitabilitet – eller om man så vill – lägst nivå av social och ekonomisk hållbarhet. Gotlänningarnas reaktion är logisk och korrekt utifrån detta ohållbara upplägg – globalisering och vårt ekonomiska system omöjliggör hållbarhet.
I sakfrågan tycker jag personligen, som gotlänning, att man ska återinföra de långsamtgående nattfärjorna och till ett lägre pris – klart trevligare att sova i skön säng på färjan än att komma fram 03:30 på natten!
Ida • 12 juli 2012 kl. 22:58
Petter – klockrent inlägg!
Bra artikel. Jag inser att vi måste ta oss an frågan på alla fronter. Men jag kan ändå inte låta bli att bli lite frustrerad när de ”miljöbovar” som är mer rimliga än andra för att det idag inte finns några fungerande alternativ (ex. Gotlandsfärjan, flyg från Södra Sverige till Kiruna, ensligt boende lantortsbors bilåkande, födande kvinnors tillgång till lustgas) lyfts fram framför de som är helt orimliga (ex. åka bil till jobbet i Stockholms innerstad, flyga mellan Stockholm och Göteborg etc.)
Gäst • 19 juli 2012 kl. 22:55
Det kan t.ex. bero på att det är så ytterst få som åker bil till jobbet i Stockholms innerstad. Mindre än 5 % faktiskt. Då ingår taxichaufförer, budbilar och varuleverantörer.
De flesta (78 %) åker kollektivt, andra cyklar eller går.
Att folk flyger till Göteborg får du nog lasta SJ för – med flyget vet man i alla fall att man kommer hem samma dag och inte blir sittande 11 timmar på rälsen…
Åsa • 19 september 2012 kl. 23:47
Oj, jag vill gärna veta vart du fått din siffra om 5% som åker bil i Stockholms innerstad. Känns mycket lågt, att 78% åker kollektivt känns högt.
Men det körs ju visserligen bilar i sanslösa mängder mellan förorterna i Stockholm, faktiskt ofta ganska onödigt.
Så synpunkten från Ida är ju helt relevant.
Gäst • 12 juli 2012 kl. 13:21
Det hörs aldrig något om att man ska sänka farten på andra vägar än vår vattenväg, varför inte sänka till 30 km/tim på hela vägnäten i och runt Stockholm, eller är det fel att all den trafiken behöver minska på sina utsläpp?
Gästen • 12 juli 2012 kl. 14:09
Medelhastigheten ligger redan kring 30km/h i rusningstrafik runt Stockholms infarter.
Åsa • 19 september 2012 kl. 23:52
Bilisterna kommer kanske få göra det, jag vet många som fått ställa bilen och åka kollektivt, blir för dyrt för dem, vilket innebär ofta en stor tidsökning i pendlingen. Det är vardag för många.
Men de som kör snabbt och mycket, de betalar för det även i dagsläget.
Det handlar ju om pris och utsläpp.
Vill ni inte betala priset för en hastighet som kräver enormt mycket mer energi och då kostar mer, då måste ni sänka farten.
Gäst • 12 juli 2012 kl. 18:43
”Och jag tycker också att vi fastlandsbor hellre ska äta gotländska grönsaker än grönsaker som importeras från södra Europa.”
Varför då? Finns det någon som säger att det är billigare och mindre miljöbelastande att odla grönsaker på Gotland och sen frakta dom med båt och bil än att göra detsamma i Spanien? Spanien har stordriftsfördelar och mer sol och värme vilket är bra för grönsaksodling.
Gotlänningar får acceptera antingen högre priser eller en långsammare färja. Eller båda. Eller flytta till fastlandet.
Gäst • 13 juli 2012 kl. 01:34
Men vänta ett slag nu, bunkeroljan som färjorna kör på är ju skattebefriad redan! Gör som i Danmark, vid resor med färjorna till öarna så står det på biljetten hur mycket av priset som är oljetillägg vilket varierar med oljepriset.Det blir lite svårt att klaga på oljepriset på nåt sätt. Att staten subventionerar de övriga kostnaderna runt färjedriften till en viss del är kanske i sin ordning då vägarna också betalas av staten.
Men jag tycker inte att man skall gnälla över kostnaden för det bränsle som gör av med för att transportera sig, det är lika för alla förutom att norrlänningen inte får sin bensin skattebefriad.
Gäst • 19 juli 2012 kl. 22:50
Gotländska bönder har följt statens anvisningar och odlar numera grönsaker till fastlänningarnas behov och har därmed blivit beroende av snabba transporter innan grönsakerna vissnar.
Hade staten varit lite mer långsiktig i sin politik hade man styrt jordbruket så att Gotländska bönder producerar för öns egna behov samt varor som tål längre transporttider – exv socker ;-).
Fullt naturligt att man blir förbannad om staten först med starka nypor styr produktionen åt ett visst håll (tro inte att bönder har någon reell valfrihet i sitt odlingsval, jordbruket är en av världens mest centralreglerade näringar) och sedan skiter i konsekvenserna av att en av grundförutsättningarna – billiga transporter – rycks undan.
Maja • 22 juli 2012 kl. 17:39
Gotland kan säkert vara en bra plats att bo på Post Peak. Att vara isolerade behöver nog inte alls vara en nackdel då. De har bra odlingsklimat och ok sammanhållning(?)…
Anna • 8 augusti 2012 kl. 13:24
Var själv på Almedalen och pratade kort med en person som gått i demonstrationståget. Läste också en artikel i DN som beskrev hur mycket dyrare det skulle bli för en barnfamilj som firade semester på ön – med bil.
Självklart ska transporter bära sin miljökostnad, t. ex för bränslet. Men varför ska färjorna frakta bilar kors och tvärs över havet? Om färjan byggdes om för fler passagare och färre bilplatser skulle nog utsläppen per resenär bli mindre än flygets, eftersom bilar tar mycket plats och vikt.
Därför behöver biluthyrningen utvecklas, för dem som behöver bil på ön och på vägen till och från hamnen. Då skulle färre (barn-)familjer behöva betala dyra bilbiljetter och samtidigt kunna använda bilen på semestern. Och färjorna skulle kunna ta fler passagerare.
Åsa • 19 september 2012 kl. 23:55
Ja, undra hur mycket bilfria färjor skulle dra.
Måste vara markant mindre energikrävande.
Oskar • 4 februari 2014 kl. 22:38
The Gute Way Of Life Is Not Up For Negotiations!