För ungefär ett år sedan satt jag i en taxi på väg till SVT Debatts studio i Göteborg för att debattera peak oil. Jag frågade chauffören om han kände till peak oil och han svarade att han aldrig hört talas om det. I studion fick jag känslan av att han var långt ifrån ensam.
I dag åt jag lunch på det lokala pizzahaket. Vid ett av borden intill mig sitter tre renhållningsarbetare. De pratar peak oil. Inte i termer av ”va dyr bensinen blivit”, utan om beroendet av olja i samhället i stort. Om att oljan inte bara är en förutsättning för hela transportsektorn, men också för att tillverka många av de produkter som vi tar för givna. Inte minst all plast. Och så diskuterar de det faktum att Norges oljeproduktion sjunker snabbare än någon räknat med och frågan om varifrån Sverige i framtiden ska köpa sin olja.
Uppenbarligen följer de andra mediekanaler än de traditionella.
Vid ett annat bord intill mig sitter två målare. Också de pratar, om inte direkt peak oil, så åtminstone livet bortom oljan. ”En elbil”, säger den ene, ”skulle nog kunna vara bra för mig som mest kör korta sträckor inne i stan. Men han undrar vad som händer när batterierna blir äldre, som i en gammal mobiltelefon. Måste man byta batteri i bilen var femte år om man ska komma längre än till mataffären?”
Också vid det bordet med renhållningsarbetarna glider samtalet efter ett tag in i det tröstlösa teknikläget. De har hört talas om uppfinningar som skulle göra att alla bilar kan drivas med bakterier (tror jag att de säger). Men det hade också kunnat vara alger eller varför inte fussionskraft eller något annat av de technolöften som journalister verkar älska att skriva om.
Drömmar om elbilar och alger kommer inte vara till någon större hjälp den dag då oljebristen blir ett faktum även i Sverige. Men bortsett från detta så känner jag ändå en försiktig förhoppning om att peak oil-frågan kanske har börjat leta sig in i folks medvetande till slut. Till och med traditionella medier börjar intressera sig för frågan. Svenska Dagbladet hade till exempel i helgen ett uppslag om vårt samhälles stora oljeberoende.
Mest lyfts dock frågan av de som upplever en genuin oro för vad som riskerar att ske ifall världen drabbas av en oljechock utan att det finns någon beredskap för detta. MP-politikern Per Bolund skrev för några veckor sedan en bra debattartikel om att Stockholm borde ta fram en peak oil-plan. Här om dagen hade Ulf Jacobsson och Anders Wijkman från Steg 3 en debattartikel i Göteborgsposten om hur peak oil-argumentet kan vara mer effektivt än klimat-argumentet för att få till en omställning.
Att döma av reaktionerna på den senaste oljekrisen, orsakad av revolterna i arabvärlden, stämmer detta väl. Den brittiska regeringen laddar nu, enligt Guardian, för ett ”omfattande energiskifte” för att komma bort från oljeberoendet. Något som de senaste fem årens klimatdebatt inte lyckats åstadkomma. Även Supermiljöbloggen skriver om detta.
Bloggrannen Cornucopia skriver om hur oljeberoende i Sverige bara fortsätter att öka utan att någon verkar bry sig nämnvärt. Det är massbilism as usual som gäller, något som det senaste numret av Ordfront undersöker grundligt. Bland annat skriver Kent Werne om hur järnvägen hela tiden nedprioriteras till förmån för vägtrafiken när det gäller investeringar. Men om oljepriset fortsätter att stiga och om det därmed blir den egna plånboken i stället för klimatet som drabbas ifall tekniklöftena om utsläppsfria bilar inte infrias blir det nog svårare att fortsätta på billinjen.
Kanske börjar samtalen på pizzerian då att handla om hur man kan minska sitt resande i stället för att jaga alternativ till oljan.
Mia • 9 mars 2011 kl. 22:27
Visst fasen har det hänt saker. Även på mitt jobb har de med nollkoll på miljö haft intressanta ”peak oil”-samtal med varann som jag avlyssnat med försiktig förtjusning. Det gäller att ta tillvara på medvetenheten medan den finns, för visst kommer det fler svackor. Om inte annat för att vi så gärna vill klamra oss fast vid att ingenting egentligen behöver förändras.
Göran Ekblad • 10 mars 2011 kl. 11:18
Jag blir bara så förtvivlad över att ”förlorarpartiernas” kris- och framtidskommissioner inte bryr sig ett dugg om detta faktum. Dom vill bara köra vidare som vi alltid har gjort!
Jag börjar tro att Carl Hamilton och Ernst Billgren har rätt när dom säger:”Varför finns det så få ärliga politiker? De röstas bort!”
Anders • 10 mars 2011 kl. 11:21
Missa för allt i världen inte Approximations eminenta bloggpost apropos Tillväxt-diskussionen den senaste tiden:
http://approximationer.blogspot.com/2011/03/det-artificiella-perspektivet.html
Julia Hegbom • 24 juni 2013 kl. 14:49
Det hemskaste är att det verkar vara du ensam som driver denna fråga.
Emellanåt står Sverige helt oförberedd för framtida kollaps.
Oljeproduktion minskar några år sedan , de siffror som ni har är oljeekvivalent, dvs olja plus spritt plus gas. Gasproduktion höjdes något men denna kommer strax når peaks gas. Oljeproduktion minskar aven i Saudiarabien och Ryssland. De nått peak oil senare än Norge. För att uppskatta framtida minskning i Ryssland måste kunna ryska samt oljeproduktions problematik. Vet inte hur mycket du insatt i frågan, sörjer djupt att jag inte kunde , inte visste om din förelässning. Är du medveten att oljeproduktion i Irak minskade kraftigt? Att Ryssland och Saudiarabien också minskar? Att Storbritannien och Kina skrev kontrakt om garanti för dessa länder de säkrade sin oljeinköp i Ryssland. Vad Sverige tänkt sig om?
Det ser ut att våra politiker inte uppfattat ända att krisis orsakades av om”oljebrist och oljepris, och arbetslösheten höjs i samma takt som EROI, det vill säga nettoenergi minskar. Jag är socialdemokrat och VET att peak oil är närmare än man tror i västvärlden. Det är hemskt att det inte finsk fler riksdagsledamöter som fattat , men nu vet jag i alla fall varför mp politik blev mest logisk, med tanke på peak oil. Skulle vilja att mp försöker samarbeta med S i denna frågan.
Vi har nästan ingen tid. Jag hade insyn i frågan redan 2002 men riktigt illa ciffrer kom i år, insiders(!) . Läget är illa. Desto värre att Sverige verkar inte bry sig. Titta på vad USA, STORBRITANNIEN OCH KINA GÖR.
Julia Hegbom • 24 juni 2013 kl. 14:58
Världen nått maximum i produktion 2004, sedan detta kompenserar de minskningen genom att investera i proekter med EROI MINDRE 1.
Det går att producera olja med EROI MINDRE ÄN 1 bara tills det finns olja med eroi 20. Sedan – kollaps.