Är det dags att avföra Peak Oil från agendan? Kommer oljeutvinningen i själva verket att öka kraftigt de närmaste tio åren? Blir det överflöd istället för brist?
Sådana frågor har ställts i internationella media denna sommar. Det började med att den italienske oljeanalytikern Leonardo Maugeri publicerade en studie om den framtida oljeproduktionen – Oil: The next revolution. Maugeri kommer själv inifrån oljebranschen. Han har en bakgrund i italienska oljebolaget ENI, och hans forskning vid Harvard University har finansierats av brittiska BP.
Med hjälp av data om världens viktigaste oljeregioner har Maugeri nu analyserat pågående produktion, investeringar i ny produktion samt trolig produktionsutveckling. Han kommer fram till att oljeutvinningen det närmaste decenniet kommer att öka snabbare än någon gång sedan 1980-talet. Orsaken är enligt Maugeri dels de stora investeringar som gjorts på grund av det högre oljepriset, dels utvecklingen av ny teknik för att utvinna tidigare svåråtkomlig olja.
Hans utgångspunkter är intressanta. Det tycks faktiskt som om de senaste årens investeringar kommer att ge resultat. Såväl Internationella energibyrån (IEA) som OPEC utgår från att oljeproduktionen ökar de närmaste 3-4 åren. Intressant nog räknar man med att även produktionen av konventionell råolja kommer att öka ett tag till. Det handlar alltså inte bara om mer produktion av dyr skifferolja och oljesandsolja. De som hävdat att den konventionella oljan redan peakat kan alltså ha varit lite för tidigt ute.
Men Maugeri nöjer sig alltså inte med att flytta fram peaken. Han förutspår istället en oljans nya guldålder. Och det nappade förstås media på, trots att varningsklockor borde ha klämtat. Studien är inte peer-reviewad, och hans prognoser om en oljeproduktion på 119 miljoner fat om dagen år 2020 överträffar med råge vad alla andra räknar med. Men varför fundera över om någonting möjligen inte stämde här? De många artiklarna som följde på temat ”dags att glömma Peak Oil” berättar en del om hur vi fortfarande inte riktigt vill ta till oss att nödvändiga råvaror kan vara ändliga.
Till och med den annars så kritiske samhälls- och klimatdebattören George Monbiot drogs med i vågsvallet. För honom betydde dock Maugeris slutsatser dåliga nyheter – för klimatet. Det finns nog med olja för att steka oss alla, konstaterade Monbiot.
Det var många som var för snabba med att kasta sig över tangentborden. Bara några veckor efter att Maugeris studie publicerats har kritiker hittat ett antal svarta hål i analysen. Det väsentligaste handlar om hans beräkningar av den genomsnittliga produktionsminskningen från befintliga oljefält. Maugeri räknar med att den ligger på 1,5 – 2 procent om året.
Många har kliat sig i huvudet över den siffran. IEA och de ansedda oljeanalytikerna på konsultföretaget IHS-CERA (som för övrigt anser att peak oil ligger långt i framtiden) räknar med en årlig minskning på 4-4,5 procent. Hittills har Maugeri inte presenterat någon förklaring till skillnaden. Och den är viktig. I princip hela Maugeris produktionsökning försvinner om man utgår från IEA:s och IHS-CERA:s antaganden. Steve Sorrell från Sussex Energy Group och Christophe McGlade från UCL Energy Institute reder ut begreppen här.
Det förekommer ibland övertoner i Peak Oil-debatten. För vissa är det som om produktionstoppen inte kan komma snabbt nog. Det där är inte bra. Utvecklingen har en tendens att överraska dem som bortser från möjligheten till tekniska genombrott som snabbt ökar de utvinningsbara oljereserverna. Mycket tyder på att peaken låter vänta på sig några år till.
Men det gäller att samtidigt ha perspektiv på vad som krävs för att produktionen ska kunna fortsätta att öka efter, säg 2016. Eftersom produktionen från dagens oljefält minskar, krävs det att ny kommer till. Om IEA:s och IHS-CERA:s beräkningar stämmer måste tre nya miljoner fat om dagen tillkomma varje år. Det motsvarar ett nytt Saudiarabien vart tredje år.
Den som tror att detta ska vara möjligt i längden måste åtminstone komma med skarpare argument än vad Leonardo Maugeri gör.
MER OM MAUGERIS ANALYS:
David Strahan om pinsamma räknefel.
Rich Turcotte har sammanställt såväl jubel som kritik.
Folke Günther • 19 augusti 2012 kl. 16:40
Visst! Peace in our time!
Martin Saar • 19 augusti 2012 kl. 20:05
Kul att Effekt ger dig in i peakoildebatten. Tycker nog att din slutsats säger det mesta om de senaste förhoppningsfulla produktionssiffrorna.
Rapporter som inte ens är peer-reviewad är enbart spekulationer! ”och hans prognoser om en oljeproduktion på 119 miljoner fat om dagen år 2020 överträffar med råge vad alla andra räknar med.” säger det mesta.
Det flesta seriösa bedömare i världen inkl IEA, Opecs energiorgan, är överens om att den finaste och viktigaste råoljan nådde maximal produktion redan 2005. Just nu ligger denna crued oil på en platå sen 6 år tillbaka. Och för att hålla upp den redovisade oljeproduktion inkluderar t ex IEA i sina siffror ett par miljoner fat etanol! De okonvetionella oljan som tjärsand och shaleoil kommer dessvärre inte att kunna täcka bortfallet av den fina crued oil. Det menar t ex Globala Energisysten som forskat och publicerat över 30 peer-review rapporter liksom ASPO International och givietvis på ASPO Sverige. Problemet med alla dessa substitut som ska frälsa världen är energikvaliteten sk EROEI som blir allt lägre liksom att de exporterande länder behöver allt mer av oljan själva. Ett typexempel är Mexico som upphör med sin export mellan åren 2016-2020 enligt ett aktuellt reportage av CNN i USA. Vi på ASPO Sverige ser dessa utspel som MAUGERIS gjort om den framtida oljeproduktionen som sista rycket innan fördämningen brister. Det går inte hålla emot så länge till utan bristen av olja och energi är ett predikament som inte går att lösa utan som vi tvingas anpassa och förhålla oss till. I dagsläget är det få politiker och oljebolag som kan erkänna faktum om peakoil. Ta BP där miljoner britters pensioner finns investerade. Att erkänna peakoil skulle sänka BP:s aktievärde – en katastrof för t ex brittiska pensionärer. Sen vet de flesta utan ständigt mer energi kommer vår nuvarande tillväxtekonomi att kollapsa vilken den redan är på god väg att göra. Våra ekonomier klarar inte ett oljepris över 100 dollar hur länge som helst. Kostar energin/olja över 8 % av BNP blir det kris i ekonomin!
JonasF • 19 augusti 2012 kl. 20:58
Men jag vill som sagt uppmana till lite försiktighet innan det ropas ut att Peak Oil, eller ”Peak Crude Oil” redan är här. Kolla följande statistik: http://www.eia.gov/totalenergy/data/monthly/pdf/sec11_5.pdf
Du ser att produktionen av crude faktiskt har ökat de senaste två åren. De flesta prognoser pekar på ytterligare ökningar de kommande tre-fyra åren.(se t ex länk i artikeln). Jag ser ingen peak ännu. Däremot är det rätt uppenbart att det blir allt svårare och allt kostsammare att öka produktionen ytterligare. Och det innebär förstås problem, det håller jag helt med om.
Martin Saar • 19 augusti 2012 kl. 21:35
Jonas F, att PeakCrudeoil är ett faktum erkänner till och med IEA, som tidigare förnekat detta faktum under 5 år! Och visst håller med dig, vi befinner oss på en platå när det gäller crudeoil. Det som är oroväckande är att världsekonomin är i recession även om Kina, Brasilien och några länder tuffar på så är realekonomin i nedförsbacken och trots detta stiger oljekonsumtionen och det behövs allt mer olja i världen.
Martin Saar • 20 augusti 2012 kl. 21:01
Vill man se annan statistik kan man bliga in på http://oljepris.se/statistik
Här visas råoljeproduktionen sen jan 04 och i figur 5 ingår ej:
Natural Gas Plant Liquids” (ca 8,5 mb/d)
”Other Liquids” (ca 2,25 mb/d)(etanol!!!)
”Refinery Processing Gains” (ca 2,25 mb/d) m a o ord sånt som inte borde inkluderas när man anger crude oil. Som sagt vi har med all säkerhet nått maximal produktion och ligger sen 2005 på en platå. Vi som följer oljeproduktionen vet att det går att öka oljeuttaget på bekostnad av framtida uttag. Och det ä kanske det man gjort under några månader? M a o ju snabbare man pressar fram olja desto mindre får man ut i slutändan!
Sen har vi det där som vi kallar shaleoil en av många okonventionella oljor (tjärsand) Dessa kommer aldrig att kunna bli större än 2 mb/d i USA. Och det är just i USA som man pumpar in miljarder och åter miljarder dollar i denna industri. Just nu lyckas man med mkt energi och vatten få ut 900.000 bd/d. Att överhuvudtaget påstå att USA med en förbrukning av olja idag runt 20 milj bd/d ska bli nettoexportör i framtiden är fullständigt huvudlöst!
JonasF • 20 augusti 2012 kl. 22:12
Men den här statistiken (figur 5) visar väl tydligt att maxproduktionen inte nåddes 2005?
Martin Saar • 21 augusti 2012 kl. 10:49
Jonas, man kan alltid grotta ned i siffrorna och upptäcka många tveksamheter i de redovisade siffrorna. IEA erkände 2010 att PO var nådd. Dock i förtäckta ordalag Hur som helst vad alla bedömare är eniga om är att vi befinner oss på en platå sen 2005 och att utvinningen flukturerar runt 74 miljoner fat om dagen. Det är ett viktigt konstaterande. Att möjligheten att öka utvinningen i världen är så gott som uteslutet. Inte ens shaleoilhysterin förmår ändra på detta. Ej heller Arktis enligt Globala Energisystem. Och att en prisökning på råolja skulle leda till mer lättutvunnen olja tror endast ekonomerna och en del förvirrade politiker.
2007 uttalade sig USAs energiminister, James Schlesinger, och varnade för peakoil. M a o att den globala produktionen av olja nått maximal utvinning, och framhöll ”vi är alla peakoilare nu”. Det skriver New Scientist som fullständigt dömer ut en omskriven rapport av Leonardo Maugeri som kom i juni. Leonardo Maugeri är en italiensk oljeexpert verksam på Harvard University i ett ”geopolitiskt projekt” som delvis finansieras av oljebolaget BP. Maugeri förutspår att vi är långt ifrån någon brist på olja och att nästa decennium kommer vi att få uppleva den starkaste produktionsökningen av olja sen 1980-talet. Med sjunkande råoljepriser.
Orsaken till dessa glädjekalkyler och som New Sceintist dömer ut är den shalegashysteri som fortfarande råder i USA. Något som vi på ASPO Sverige skrivit om fler gånger.
http://www.newscientist.com/article/mg21528786.300-were-still-on-the-slippery-slope-to-peak-oil.html?full=true&print=true
JonasF • 21 augusti 2012 kl. 22:05
Men Martin…
a) Maugeri behöver knappast någon närmare presentation. Inlägget som du kommenterar handlar ju om hans studie och kritiken mot den.
b) Du länkar till Strahans artikel i New Scientist. Han säger ungefär samma sak som jag. Peak Oil är inte här ännu, men Maugeris analys är under all kritik.
c) ”Alla” är inte alls överens om att utvinningen av konventionell olja befinner sig på en platå kring 74 miljoner fat om dagen sedan 2005.
Det är viktigt att följa debatten kring Peak Oil, men det är olyckligt när man gör evangelium av hypoteser.
Martin Saar • 24 augusti 2012 kl. 10:13
Jonas, vi är helt överens om Maugeris. När det gäller PO för crude oil är den i sig en flytande punkt därför pratar Globala Energisystem om platå i stället för PO. Oljeindustrin har hela tiden utvecklat nya tekniker för att öka uttaget m a o volymen av olja från olika källor lite snabbare. Du vet ju som jag att konsekvenserna av att snabba på volymuttaget olja ur en oljekälla har en baksida. Det blir ett brantare ”decline” på andra sidan ”toppen” och mängden olja som kan plockas ut ur varje specifik oljekälla blir mindre. Det är ett av skälen till att man pratar platå i stället för peakoil. Med ”alla” avser jag de som har ett naturvetenskapligt perspektiv på olja som naturresurs inte ekonomer och politiker som menar att ökar priset på olja så kommer det fram mer olja till samma EROEI ur moderjord.