Ni får ursäkta tystnaden här några dagar. Dels har det inte hänt så mycket på grönfronten och dels har det kommit ut ett nytt nummer av Sveriges näst bästa tidning. (Vilken som är den bästa drar jag mig för att nämna av ren blygsamhet.) Så varje ledig minut har varit upptagen. (Men vad Danko Jones och Disturbed har att göra i en hårdrockstidning övergår min fattningsförmåga. Disturbed kan vara förlåtna för hur regissören använt en låt av dem kongenialt i slutet av Dawn of the Dead, men då borde väl regissören och inte Disturbed platsa i blaskan.)
Tillbaks till det gröna.
Igår kväll hade det tagit försiktig fart bland den andra omgången frön. Och i morse hälsade många små gröna livstecken på mig. Jag har varit rädd att jag vattnade för mycket när jag sådde fröna, i synnerhet som jag inte behövde vattna på tre-fyra dagar eftersom jorden fortfarande var fuktig. (Kanske beror på att jag struntat i De Mycket Viktiga Hålen I Botten.) Tänk om jag kanske dränkt de stackarna. Att inleda sitt odlingprojekt med en Pol Pot-manöver kan inte vara särskilt upplyftande för självförtroendet.
Jag flyttade till slut lådan med alla smålådor närmare fönstret och solen. Då tog det fart.

Nu är min oro istället hur nästa steg går till. Omskolning. När ska man göra det? Är det ens nästa steg? Förhoppningsvis hinner jag läsa in mig lite i kväll. Men ge gärna tips i kommentatorsfältet.
Det är fascinerande att något som basalt och …ja, naturligt som att få grödor att gro kan vara omgärdat av så mycket motstridiga uppfattningar. Jag har fått kommentarer från ”Äh, det är bara att trycka ner i vilken jord som helst. Lite vatten och lite sol så reder det sig själv.” till ”Du måste följa anvisningarna. Och får inte ge för mycket vatten. Eller för lite. Använd rätt jord. Var noggrann med solen.”
Jag försöker förstå om det finns olika skolor. Olika förhållningssätt. Men i stort sett verkar tipsen hittills mest reflektera olika personligheter, från de axelryckande till de mycket, mycket oroliga själarna. Själv har jag hunnit vara alla tänkbara odlingspersonligheter den korta tid jag ägnat mig åt Svart jord. För att inte bli helt galen har jag därför mer eller mindre omedvetet stuckit huvudet i sanden (förlåt) kring jordfrågan. Börjar bli dags att ta tag i den.
Maria • 12 maj 2010 kl. 08:45
Min erfarenhet är att hellre vänta lite för länge än att vara för snabb med omskolningen. Så låt det komma fram tydliga karaktärsblad (alltså de bladen som kommer efter de första hjärtbladen) på plantorna innan du skolar om. Sen är det bara att placera dem i små krukor med vanlig blomjord. I samma nivå med jordytan som de växt tidigare. Om man är modig kan man nypa av en centimeter på roten också, då grenar sig roten snabbare. Lycka till! :]
Jesper Weithz • 13 maj 2010 kl. 22:14
Tack för tipsen Maria (och för kuresn på Överjärva som jag läste om på din blogg). Ska lägga karaktärsblad och hjärtblad till alla de behövliga begrepp som upptar mitt minne. Samt försöka se om jag förstår vad du menar när jag tittar på plantorna …
En grej kanske du kan svara på. De plantorna som tog fart först (sommarsquash) har börjat slå i ”taket” i det lilla drivhuset (eller vad det heter). Det kan inte vara bra, va? Ska jag flytta ut dem då, eller?
Maria • 14 maj 2010 kl. 09:57
Ja kursen på Överjärva är grym, rekommenderas varmt!
Jomen då kan du flytta dem från drivhuset. Fast squash vill inte ut på friland förrän det är riktigt varmt i jorden, cirka 15 grader. I det avseendet är det nog den kinkigaste grönsaken.. Dessutom ska den avhärdas ordentligt innan du sätter ut den. Det vill säga bär ut krukan varje dag cirka en vecka innan utplantering. Första dagen en timme, andra dagen två osv. Kul va? :]
Elisabet • 12 maj 2010 kl. 11:12
Jorden är det viktigaste, kolla länken: http://www.testfakta.se/Article.aspx?a=6225
Jag kan inte se att det finns info om vilka jordar som är kravgodkända, men Änglamark är ett säkert kort. Om du har näringsfattig jord på tomten som du vill förbättra brukar kogödsel var smaskens för växterna. Du kan bara lägga på en massa kodynga ovanpå den gamla jorden, grävande och blandande behövs inte.
Låt dina småttingar växa sig större innan du skolar om i krukor och sätt ner dem djupt i jorden när det är dags.
Jesper Weithz • 13 maj 2010 kl. 22:16
Matnyttiga tips Elisabet. Tack!
Kommentatorn över dig skriver att plantorna ska omskolas i samma höjd som tidigare: Men du skriver ”sätt ner dem djupt i jorden” – menar du att jag ska sätta dem djupare än de stått tidigare, eller?
Sanne • 12 maj 2010 kl. 19:43
Jag har just grävt runt och sått frön i en kvadratmeter av min radhusrabatt. Jag blev glad när jag hittade din blogg. Fler nybörjare. Jag tryckte ner fröna direkt i rabatten så slipper jag försådd och omskolning. Vi får väl se hur det går.
Sanne
Jesper Weithz • 13 maj 2010 kl. 22:17
Sanne, jag räknar med att du håller mig uppdaterad om hur det går!
Johanna • 12 maj 2010 kl. 22:51
Hallå!
Odling handlar alltid om tålamod, men det är det värt. Lätt!
Själv har jag påtat och odlat grönsaker sedan jag var liten och älskar det! Så fråga gärna om du vill ha hjälp med nåt 😉
Det som jag brukar tänka på när jag planterar är hur det blir mest ”naturligt” för fröna. Hur skulle det ha gått till utan hjälp från en människa, liksom? Naturligtvis så skulle ju inte avstånden mellan plantorna bli t ex. 5x30cm i sånna fall.
Det behöver helt enkelt inte vara så petigt!
En bra sak är att låta plantorna, när de vuxit till sig lite, stå ute i friska luften och få lite vind på sig. Det blir lite som en sorts styrketräning för dem så att stammarna blir starkare!
Ha det bra och tack för en finfin blogg!
Johanna
Jesper Weithz • 13 maj 2010 kl. 22:21
Hej Johanna. Och tack för dina big-ups!
Tålamod är inte riktigt min grej. Men jag är envis. Det kanske kan funka i längden.
Skönt, för övrigt, att höra att petighet är onödigt.
Ha det bra!