Diskussioner om klimatförändringar förs ofta i futurum. Om vi inte gör något nu kommer en hel massa hemskheter att hända. Vi kan drabbas av torka och översvämningar, dyrare mat och folkförflyttningar.
Men, vänta nu, påpekar skribenten Kurt Cobb i en text på sin blogg Resource Insights: Tänk om vi inte alls håller på att närma oss en punkt i historien som kan tippa oss över i ekologisk katastrof, som vi måste ta oss samman för att hindra? Tänk om vi redan befinner oss mitt i den katastrofen, och att den redan har pågått en tid?
Och man behöver inte mer än öppna tidningarna eller sätta på tv:n för att se faktiska manifestationer av det som tills nyligen mest har utmålats som framtida skräckscenarier. Pakistan ligger under vatten efter enorma skyfall. 1 600 personer beräknades i söndags ha dött och 15 miljoner drabbas av katastrofen.
I Kina uppger regeringen att landet hittills i år har drabbats av 1 700 översvämningar, översämningar som på ett eller annat sätt har drabbat 140 miljoner människor. I norra Kina saknas just nu över 2000 personer och räddningsarbetare letar förvivlat efter överlevande i meterdjup lera.
Från en av Grönlands stora glaciärer har den största isön på nästan 50 år brutits loss och drivit iväg.
I Moskva beskrivs läget som ”helvetet på jorden” med bränder som rasar efter ihållande torka och vetefält som går upp i rök. Sedan i juni har vetepriserna ökat med 70 procent och när Ryssland i förra veckan meddelade att de stoppar all export av vete orsakade det diskussioner om huruvida vi står inför en matkris liknande den 2008.
Men medan de flesta rapporteringar fortfarande behandlar alla dessa katastrofer som märkliga sammanträffanden och klimatsamtalen i Bonn inte lyckades ta sig framåt tvekar inte Rysslands president Medvedev att ta k-ordet i sin mun:
”What’s happening with the planet’s climate right now needs to be a wake-up call to all of us, meaning all heads of state, all heads of social organizations, in order to take a more energetic approach to countering the global changes to the climate.”sade han redan i slutet av juli.
Tillbaka till Kurt Cobb och hans funderingar kring om vi befinner oss mitt i katastrofen i stället för att ha den framför oss. Det finns de som menar att en sådan inställning leder till apati, konstaterar han. Men han jämför med hur det är när man får besked om en allvarlig sjukdom:
”Having failed to prevent it, we set about treating it. We try to alleviate the symptoms if they are severe. We attempt to get at the underlying cause to shorten the time of recovery. And, if the problem proves chronic, we look for ways to cope with the condition long term.”
På filmen nedan kan man se hur röken ligger tät över Moskva. Observera turisterna som försöker bete sig som om de vore på en helt vanlig semester och fotar rakt ut i det gråa diset, där inga sevärdheter längre syns.
Robban • 10 augusti 2010 kl. 18:50
Sara:
Spana in den här artikeln och bifoga gärna en kommentar kring inlägget ovan. Världen brinner. Girigheten fortsätter.
http://www.guardian.co.uk/environment/2010/aug/04/climate-deal-loopholes-rich-nations
Theodor Adolfsson • 13 augusti 2010 kl. 21:37
Jag tror att det är helt fel att påstå att vi är mitt i en katastrof, om katastrofen består i en nedgång i mänskligt välbefinnande. Är inte det mänskliga välbefinnandet snarare större än någonsin, åtminstone enligt de vanliga hälsoindikatorerna? Vi blir väl fortfarande fler och lever allt längre? I regel sägs väl en katastrof börja först när kurvorna pekar neråt. Vi bör nog vänta med katastrofförklaringen tills de övergripande siffrorna visar på nedgång. Att det sker lokala katastrofer räcker inte som indikation på att det totala läget är katastrofalt.
Sara Jeswani • 18 augusti 2010 kl. 15:11
Tack, Robban! Vi nämner den här nyheten i nästa nummer av papperstidningen.
Theodor: Om det är en katastrof eller inte för människan beror väl i så fall lite på vilka man räknar in i ”mänskligheten”? Till exempel skulle jag inte säga att välbefinnandet ökar för den miljard människor som hungrar i världen. Och innebär en befolkningsökning nödvändigtvis att folk får det bättre?
Men jag ser heller inte riktigt poängen i att begränsa sig till mänskligheten. Kollapsen handlar snarare om att vi har dragit undan mattan för att jordens ekosystem ska kunna fortsätta fungera normalt. Kurvor som pekar åt fel håll finns det ingen brist på. Läs till exempel inlägget ”Planetens gränser: Hockeyklubborna anfaller” här på bloggen: http://www.effektmagasin.se/planetens-granser-hockeyklubborna-anfaller
Theodor Adolfsson • 20 augusti 2010 kl. 21:14
Jag räknade med hela mänskligheten och använde mig av livslängden (www.bit.ly/aNjSWk) och antalet människor för att visa att människor har det fysiskt bättre i betydelsen att de lever längre och att det dessutom idag finns tillräckligt med resurser för att samtidigt öka befolkningen. Det betyder förstås inte att det inte finns gott om människor som har det dåligt men överlag är det fysiska hälsotillståndet bättre idag än någonsin tidigare (med reservation för att trenden faktiskt har brutits)
Jag begränsade mig mest till mänskligheten eftersom dina exempel handlade om människor.
Visst känner jag till att de flesta ekologiska kurvor pekar åt fel håll för de nutida ekosystemen och därmed antagligen också för mänskligheten, men min poäng var bara att katastrofen ännu inte är här för mänskligheten eftersom dess hälsotillstånd inte har börjat försämras. Detta kan jämföras med de arter och ekosystem vars hälsotillstånd redan försämrats. Där är det befogat att påstå att katastrofen redan är här.
Gäst • 20 augusti 2010 kl. 11:29
Ja du har säkert helt rätt! Det är klart vi ska avvakta med katastrofförklaringen tills de övergripande siffrorna visar på nedgång.