SVT:s sajt Ställ om har under sommaren låtit psykologen Marta Cullberg Weston analysera de olika sätt som folk reagerar på klimathotet. Det är väldigt bra. För att lösa klimatkrisen räcker det inte att rabbla koldioxidhalter och klimatmål – vi måste försöka förstå hur och varför folk reagerar som de gör när de ställs inför allvarliga hot.
Gemensamt för de flesta reaktioner är att de grundas i någon form av förnekelse. Oftast inte i det haveristiska ”klimathotet är en bluff” – nästan alla inser allvaret i klimatförändringarna – men förnekelse kan ta sig många uttryck. Man kan förneka möjligheterna att lösa krisen. Eller förneka begränsningarna med ny teknik som problemhanterare. Eller förneka sitt eget ansvar.
Det senare är något som brittiske klimatkommunikatören George Marshall fascineras av så pass att han genomför en privat undersökning. Vid middagar och mingel ser han till att styra in samtalet på semesterresor.
– Bland mina deltagare så här långt finnas en högt uppsatt klimatrådgivare som flyger regelbundet till Sydafrika (”min klimatkompensation hjälper till att sätta ett pris på utsläppsmarknaden”), en medlem i British Antarctic
Survey som gör flera långa flygresor för att åka skidor varje år (”mitt jobb är så stressigt”), en miljöreporter från riksmedia som flög med familjen till Sri Lanka (”det finns inte mycket hopp”) och en kampanjarbetare på Greenpeace som just kommit hem från dykning i Stilla Havet (”det var en fantastisk resa!”).
George Marshall efterlyser hårdare ord från klimatforskarna. Så att folk verkligen fattar.
Jag håller inte med. Folk fattar. Det är bara det att ingen vill sluta flyga om de flesta andra i samhället fortsätter. Först när utsläppsbegränsningar blir politik i stället för moral. Först när vi fördelar möjligheten att bränna olja och kol jämlikt tror jag att våra semesterdiskussioner blir mindre laddade.
Ett exempel på klimatterapi i SVT Ställ om – Marta Cullberg Weston om klimatsorg:
Media: Exempel på förnekelse, DN-journalisten Anders Bolling tycker att det mesta går åt rätt håll, Om att komma tillbaka efter semestern (AB1, AB2, AB3), Dödlig tropisk storm i Ostasien (DN)
Theodor Adolfsson • 10 augusti 2009 kl. 22:47
Jag är inte lika övertygad om att folk fattar. Om de fattade så skulle det väl vara en enkel sak att genomföra begränsningar för flyget eftersom vi lever i en demokrati. Åtminstone skulle opinionen för minskat flygande vara väldigt tydlig om de flesta var överrens. Istället flyger vi mer än någonsin och jag ser ingen tendens bland människor jag pratar med att ifrågasätta flygandet.
Tvärt om tycker jag att det mesta tyder på att vi har de politiker som vi förtjänar, och att politikerna inte alls ligger efter vanligt folk i miljömedvetenhet, utan snarare tvärt om.