Kanske är det att plocka russinen ur den stora och inte alltid så aptitliga kakan. Men ibland är det bra att jämföra då och nu, och påminna sig om att diskussionen faktiskt förändras och förskjuts.

De senaste månadernas ifrågasättande av evig tillväxt hade till exempel känts ganska orealistisk bara för något år sedan. Några slumpmässigt valda exempel är till exempel den här artikeln i Svenska Dagbladet och P1:s Filosofiska rummet om tillväxten och det hållbara välståndet.
Ett annat är hur Kulturhuset i Stockholm den 14 maj upplåts åt Sveriges första Tillväxtforum.

I helgen var jag och tittade på utställningen Tillsammans – En utställning om att leva, tänka och handla tillsammans på Mångkulturellt Centrum i Botkyrka, där Effekt är en av samarbetsparterna. Det är en  utställning om behovet av att kollektivt försöka hitta lösningar på problem som vi ställs inför, vare sig det handlar om klimatförändringar, rasism eller matbrist. Idéer på hur man kan ta sig an de här problemen presenteras också, alltifrån Dark Mountain och läkare som kämpar för vård åt papperslösa till folkodlingen i Skarpnäck.
Under utställningsperioden kommer det att vara en mängd intressanta föredrag och workshops, t ex kommer Effekts David Jonstad att prata omställning i september, håll koll på Mångkulturellt Centrums kalender.

Att ett framsynt kulturcentrum tar upp den här typen av frågor kan man kanske tänka sig. Men det som får mig att fundera kring om diskussionen faktiskt håller på att förskjutas är en officiell skrift från Stockholms läns landsting, som ligger på utställningen. För bland rubriker om ”hållbar tillväxt” och flashiga stadsplanerings-skisser dyker det faktiskt upp en och annan artikel med mer allvar än vad jag har sett hittills. En text om omställningsrörelsen tar upp lokala valutor i Storbritannien och skarp kritik av tillväxttanken. Samma kritik går igen i en intervju med Anders Wijkman, som konstaterar att hållbar omställning må vara ett svårsålt budskap, men att alternativet är miljontals döda och skarpa konflikter om resurserna.

Den obegripliga retoriken om att ”alla kan vinna” (ekonomiskt) på klimatförändringarna används fortfarande förvånansvärt ofta. Men börjar inte klarspråket att vinna lite mark?