Min kollega Sara har tidigare skrivit om ett förslag på 21 timmars arbetsvecka som ett sätt att nå nolltillväxt, och därmed minska överförbrukning av jordens resurser och dra ner på koldioxidutsläppen. En mycket bra idé. (Som jag dessutom snodde och skrev om.)

Ytterligare argument för radikalt förkortad arbetstid har vuxit fram hos mig under den gångna veckan: Pallkragarna behöver det!

Jag förstår inte hur folk med riktiga trädgårdar hinner vårda växtligheten. När arbete, ideellt engagemang, hushåll och familj fått sin beskärda del (och Natas ska veta att fördelningen inte är enligt tallriksmodellen) – ja då är tiden slut. Och de stackars växterna har varken fått kärlek, omsorg eller ens uppmärksamhet. Än mindre vatten. Det är knappt att familjen hunnit få kärlek, omsorg eller uppmärksamhet. (Vatten får de ansvara för själva.) Så hur ska grönskan få sitt?

Jag har allvarliga funderingar på att ringa till P1 och erbjuda ett nytt programkoncept: Nu slokar det – Ett trädgårdsprogram för Moderna tider.