Det gamla talesättet säger att vägen till helvetet är kantad av goda föresatser. Tyvärr kommer jag att tänka på det när jag läser en broschyr från det trevliga nätverket Schyst resande.
Bakom detta nätverk står organisationer som Fair Trade Center, ECPAT, Svenska Kyrkan och Unionen. De vill att vi ska resa hållbart. Det är en bra broschyr de har producerat. Den berättar om hur turistindustrin, de internationella hotellkedjorna och de västerländska dollarturisterna tycks förstöra allt de rör vid. Här får vi läsa om lönerna för Phukets servitriser och om vattenbristen som följer i lyxhotellens spår. Här skrivs om sexturism och om barnarbete på hotellbyggena.
Schyst resande vill att vi hellre ska bo på lokala hotell än på de utlandsägda skrytbyggena. Vi ska gynna de lokala handlarna och uppträda respektfullt. Vi ska snåla med vattnet i duschen, inte pruta och säga ifrån om turister tar med sig prostituerade upp på rummen.
Det finns kort sagt mängder av goda föresatser i den här skriften, som riktar sig till alla som vill åka till Vietnam, Thailand, Sydamerika och andra länder långt borta, men göra det med ”gott samvete i bagaget”. Ändå hade de 32 sidorna kunnat bytas ut mot en enda, på vilken det förslagsvis hade stått:
”Åk till Mallorca istället”
Så här är det nämligen:
Svenskens konsumtion orsakar i genomsnitt 8-9 ton växthusgasutsläpp om året. Om vi ska ha en möjlighet att undvika katastrofal global uppvärmning – som kommer att drabba de fattiga hårdast – måste världsmedborgarens utsläpp på sikt ner till cirka ett ton per år. Vi har alltså en bra bit att vandra. Och flygandet gör vägen minst sagt svår.
Det går naturligtvis att ta sig världen runt utan att flyga. Men det tar tid, och kostar i regel mer. Det innebär ett resande som det såg ut förr i tiden. Och jag letar förgäves i ”Schyst resande”-broschyren efter tips på hur man bär sig åt. Här förutsätts det att man gör som 99 procent av resenärerna – man flyger.
Då blir konsekvenserna som följer:
Den backpacker som tar flyget till Bangkok för att ge sig ut på ekosmart och rättvisemärkt luff bland bergsfolken i norr gör av med cirka 5,7 ton koldioxidekvivalenter, bara på vägen till Thailand och tillbaka (källa: Atmosfairs utsläppskalkylator, som används av resetidningen Vagabond).
Den som flyger till Rio för att sedan bo i en favela och snåla på vattnet varje dag bränner av 7,7 ton.
En resa till Mallorca för en vecka med drinkar på stranden resulterar däremot bara i 1,4 ton växthusgaser.
Det är naturligtvis också mycket, alldeles för mycket. Men om man gör tankeexperimentet att Sveriges hundratusentals världsresenärer började semestra vid Medelhavet istället, skulle utsläppsminskningarna likväl bli avsevärda. Den globetrotter som börjar tänka spanska solkusten istället för Borneo och Amazonas, vinner kanske inga statuspoäng men skadar inte planeten lika mycket.
Nästa steg på vägen skulle inte vara mycket svårare.
Det finns ju en fördel till med Medelhavet. Det går lätt att ta sig dit med tåg.
Johan Erlandsson • 28 oktober 2010 kl. 21:16
Skönt att du levererar några av dessa sanningar! Men jag undrar vad som ska till innan det blir någon ände på flygandet. Alla flyger ju, även de mest miljöinbitna. Idag på en reklamradiokanal lockade de med solresevinster om man skänkte pengar till något välgörande ändamål, cancerforskning tror jag det var.
Martin Saar • 29 oktober 2010 kl. 03:33
Hej Jonas!
Din uppgift 8-9 ton per svensk inkl konsumtion verkar en aning låg. Varifrån kommer denna uppgift. Sen skriver du att en hållbar nivå för världsmedborgaren ligger på ett ton. Även denna siffra saknar en källa.
JonasF • 29 oktober 2010 kl. 08:16
Hej Martin! Utsläppen per capita i världen är 4,39 ton/år(Världsbanken 2006, bör alltså räknas upp lite). IPCC:s rapport 2007 menade att det krävs utsläppsminskningar på 50-80 procent till år 2050. Men tanke på att James Hansen m fl klimatforskare menar att målen måste skärpas lade jag mig i det övre spannet – och en miljon ton är en rund och bra siffra. Dock kanske för hög.
Det stämmer att uppskattningen 8-9 ton per svensk och år nog är för låg. När jag nu kollade Naturvårdsverkets rapport ”Konsumtionens klimatpåverkan” ser jag att de räknar med 10 ton per år.
j • 29 oktober 2010 kl. 15:09
Bra skrivet! Men inte alls tillräckligt hårt i kritiken. ”Medhjälp till greenwash” borde vara en brottskategori, och de här organisationerna begår just det brottet.
Robban • 30 oktober 2010 kl. 11:58
Jonas:
1. Kan man kompensera utslappen om man måste flyga någon gång så att skadan inte blir så stor?
2. Hur ska man resonera med en manniska som vagrar inse allvaret bakom flygets klimatpåverkan och anklagar dig før isolering om man sager ”sluta flyga”?
JonasF • 30 oktober 2010 kl. 13:22
1. Om man är piskad att flyga är det förstås bättre att klimatkompensera än att inte göra något alls. Man ska däremot kolla upp företaget man skickar pengar till. Eller: Varför inte räkna ut vad du ska pröjsa med hjälp av Atmosfairs kalkylator(länk i texten ovan)- och sedan betala till ett ändamål du själv känner dig säker på?
2. Svårt det där. Själv hatar jag att vara moralisten vid bordet. Men jag tror att man dels bör dra sakargumenten, gång på gång på gång. Och kanske framförallt poängtera möjligheten, och fördelarna med, att resa på annat sätt.
Robban • 31 oktober 2010 kl. 17:20
Jonas:
En sak till:
Ska man ha dåligt samvete om man åker med ett koldrivet tåg till Kroatien eller en båtkryssning till Lettland?
JonasF • 31 oktober 2010 kl. 17:54
Nej. Utan att ha några siffror när det gäller båt till Lettland, har jag svårt att tro att det finns bättre sätt att ta sig dit(men någon får gärna rätta mig om jag har fel). När det gäller tågen, tycker jag att den avgörande skillnaden är att tågen kan drivas med annan energi än kolkraft. Möjligheten till omställning finns alltså. Chansen att flyget i någon större utsträckning kan drivas på andra bränslen – torde vara minimal.