Just nu, den 2 oktober 2011:
Filippinerna har drabbats av två tyfoner på en vecka. Stora översvämningar följde. Tiotals dödsoffer har krävts. Den ena av de två tyfonerna stängde på sin fortsatta väg ner Hong Kong för en dag, tvingade fram massevakueringar i kinesiska Hainan och väntas snart nå Vietnam.
Samtidigt råder katastroftillstånd i flera thailändska provinser på grund av ihållande regn och stigande vattennivåer, bara ett år sedan landet drabbades av de västa översvämningarna på decennier. Läget är bara marginellt bättre i Vietnam och Kambodja. De senaste årens asiatiska mönster av kraftigare monsunregn och förhärjande översvämningar blir allt tydligare.
På andra sidan klotet väntar Newfoundland med skräck in orkanen Ophelia som just har svept förbi Bermuda. I nordöstra USA slickar man fortfarande såren efter orkanen Irene, som visserligen inte ledde till den katastrof som befarades ett tag, men som likväl orsakade skador för flera miljarder dollar.
Texas försmäktar under den värsta torka som drabbat delstaten i historisk tid. För några veckor sedan kallade guvernören, klimatförnekaren och presidentkandidaten Rick Perry till bönemöte för att få Gud att skänka Texas regn. Gud lyssnade inte.
På Afrikas horn får torkan som vi vet värre konsekvenser. Miljontals människor svälter efter två otillräckliga regnsäsonger i följd. Torkan anses vara den värsta på 60 år.
Samtidigt slås värmerekord på löpande band i Storbritannien. Den 30 september uppmättes 29,2 grader i Cambridge. Det tidigare rekordet för slutet av september låg på 27,8 grader.
Vad är det egentligen som händer?
Det är nu som det brukar vara dags för brasklapparna. Vare sig orkaner eller torka är nya fenomen. Extremt väder rapporteras mer i media än förr. Människan hjälper till att skapa katastrofer genom avskogning, dammbyggen och boskapsuppfödning. Sammanhangen är komplexa.
Ja, ni har hört det förut. Ni har också hört klimatforskare poängtera att det inte går att dra några slutsatser av enskilda väderhändelser. Katastrofer har alltid inträffat.
Allt det där stämmer. Ändå har forskarna blivit mer och mer övertygade om att det senaste decenniets globala väder markerar ett skifte. Trenderna är för tydliga. Det tycks som om vi just nu ser ouvertyren till vad som komma skall. Klimatförändringar är ingen abstraktion. När klimatet ändras HÄNDER saker.
Geologen och författaren James Lawrence Powell har i nyutkomna e-boken Rough Winds (finns att beställa här, för en sammanfattning: läs här) sammanställt vad vi egentligen vet om de senaste decenniernas väder. Det blir en lång lista av förskräckande rekord. Förra årets värmebölja i Ryssland var troligen den värsta på 1000 år. Samma år uppmätte 19 länder rekordhöga temperaturer. Kina upplevde i vintras sin svåraste torka på 50 år. Amazonas har åren 2005 och 2010 gått igenom sina värsta torkperioder på minst 100 år. Australien har genomlevt torka förut, men aldrig någon som den nuvarande. I USA har antalet gräs- och skogsbränder fyrdubblats sedan 1970-talet. Det har samtidigt, i andra regioner aldrig regnat så mycket som nu. Framförallt har antalet våldsamma skyfall ökat. Forskningen om orkaner och tyfoner har visserligen kommit till motstridiga resultat i frågan huruvida de har blivit fler, men det tycks stå klart att de våldsammaste orkanernas vindstyrka har ökat.
Alla dessa resultat stämmer väl överens med vad vi vet om det som händer då klimatet blir varmare. Ökad värme leder till mer avdunstning av vatten. Atmosfären innehåller nu mer vattenånga än förr. I allmänhet blir resultatet att redan torra regioner blir ännu torrare, medan regnen blir kraftigare där det brukar regna. Mer värmeenergi ger dessutom bränsle till orkanerna.
De grundläggande sambanden är alltså väl kända och ingen rocket science. Oddsen för att det bara skulle vara tillfälligheter bakom vad som hänt de senaste åren börjar bli astronomiska. En rad vetenskapliga studier slår nu fast detta – några av dem refereras här. För James Lawrence Powell råder det inte längre någon tvekan: Världen har de senaste åren varit med om exakt det som klimatforskningen förutspått.
Vi ser redan effekterna av den globala uppvärmningen. Tiden att agera är nu.
Magnus Redin • 3 oktober 2011 kl. 20:52
Vartefter tiden går blir det mera akut med anpassningar till klimatförändringarna och mindre meningsfullt att försöka hejda dem. Anpassningar är meningsfulla även om bara vi gör dem medan enskilt hejdande av klimatpåverkan är helt meningslöst för klimatet så länge som andra länder investerar i maximal fossilbränsleutvinning. Dock kan hejdande av klimatpåverkan ha sidonyttor som att spara olja, ge trevligare städer, osv och det gör att man kan göra dem trots att det är risk att de blir helt meningslösa för klimatet.
Gäst • 4 oktober 2011 kl. 07:33
Ja.
Men det är synd att man inte ser någon global temperaturhöjning som kan förklara dessa klimatförändringar.
Eller ser vi verkligen något förändrat mönster i stormar och och torka? Har det inte alltid sett ut så här.
Magnus Redin • 4 oktober 2011 kl. 12:06
Antar jag att du har rätt 07:33 innebär det att den globala medeltemperaturen då är oförändrad. Samtidigt minskar isvolmen i arktis i rask takt vilket visar att årsmedeltemperaturen är på väg upp runt nordpolen. Om du har rätt ges då medlet av att temperaturen skulle sjunka på andra platser och alltså pågår det ändå en omfattande klimatpåverkan norr om polcirkeln och på någon annan motsvarande yta.
När det gäller att som en lekman vara helst säker på att det håller på att gå på tok med vädret pga klimatförändring gör jag som med EMU för några år sedan, konstaterar att trenden ser dålig ut och avvaktar några år med att vara helt säker.
Samuel Jarrick • 6 oktober 2011 kl. 12:44
Till de senaste kommentatorerna: Lite synd att vänta några år till, eftersom de flesta rapporter är överens om att utsläppskurvorna behöver börja vända nedåt senast om ett par år, för att ha rimliga chanser att undvika skenande klimatförändringar. Försiktighet i det här läget riskerar att bli det oförsiktigaste vi gjort.
Samuel Jarrick • 6 oktober 2011 kl. 12:53
Till de senaste kommentatorerna: Lite synd att vänta några år till, eftersom de flesta rapporter är överens om att utsläppskurvorna behöver börja vända nedåt senast om ett par år, för att ha rimliga chanser att undvika skenande klimatförändringar. Försiktighet i det här läget riskerar att bli det oförsiktigaste vi gjort.
Magnus Redin • 9 oktober 2011 kl. 12:53
Jag är en amatör, för att jag på egen hand skall vara helt säker på något så komplicerat som EMU eller klimatet behöver det vara övertydligt.
Själv tror jag att de avgörande misstagen för klimatet gjordes på 1970 talet när kolkraften räddades från kärnkraftens konkurrens. Kanske hörde det ihop med att de som inspirerades av ”the limits to growth” vart emot för många tekniska lösningar.