Missa inte nästa nummer av Effekt som har tema motstånd. Den här veckan bjuder vi på några smakprov från tidningen.

 

Alva Snis Sigtryggsson från Fältbiologerna hoppade för några år sedan med viss tvekan in och tog en radiointervju under en klimatdemonstration. I dag är hon en av föreningens mest synliga talespersoner och har bland annat åkt till både världstoppmötet i Rio de Janeiro och till Ojnareskogen på norra Gotland för att kräva politiker och företag på ansvar.

– Jag har alltid varit historieintresserad och alltid väldigt fascinerad av rörelser. Som liten läste jag mycket om medborgarrättsrörelsen i USA och lyssnade mycket på musik som handlade om protester mot olika saker. När jag sen började gymnasiet kom jag i kontakt med Fältbiologerna och förstod plötsligt att det fanns rörelser som kämpade också i dagens samhälle.

Sen tog det inte många år innan du blev ett känt ansikte i Miljösverige. Framför allt genom protesterna på Gotland 2012 när Nordkalk ville göra plats för ett nytt stenbrott i Ojnareskogen. Hur hamnade du där?

– Det var under Almedalsveckan det året som Fältbiologerna demonstrerade på plats i Visby. Någon kom på att vi skulle sätta upp ett läger i den hotade skogen. ”Vi är där till på tisdag”, sa vi först. ”Vi stannar veckan ut”, sa vi sen. Vi blev kvar till mitten av oktober.

Hur kändes det att helt plötsligt hålla i ett protestläger?

– När jag beskriver det i efterhand kan det låta som om det fanns en strategi, för saker hände i så perfekt ordning. Men när vi väl var där var det nog ett smärre kaos, där folk ständigt kom och gick. Samtidigt var just det något positivt. Nya människor betydde nya idéer. Vissa var aktionsintresserade, då var vi inne i Visby och protesterade. Andra ville skriva insändare till medier, då gjorde vi det. Andra var biologer, då inventerade vi skogen. Allt kanske inte var jättebra och jättekoordinerat, men vi agerade trots allt på alla fronter.

Och ni fick med er fler grupper?

– Ja dels var det många som var förbi och hälsade på, så vi förklarade säkert för halva Gotland vad frågan handlade om. Men efter ett tag kom det också människor som ville hjälpa till. Först vågade en, sen kom dominoeffekten och då dök det upp allt fler, från barnfamiljer till pensionärer. 

Det slutade med att ni använde er av civil olydnad för att stoppa avverkningsmaskinerna. Hur resonerar du kring det?

– Det är väldigt intressant historiskt sett. När det handlar om mänskliga rättigheter, rösträtt, ja mycket av det vi bedömer som det finaste vi har i vårt samhälle, då kan vem som helst titta tillbaka och se att det ofta var motståndet och det att folk bröt mot lagar som kickade igång förändringsprocesserna. Men när man ser på dagens motstånd, att vi håller på att kämpa för att rädda den biologiska mångfalden eller klimatet, då är det helt plötsligt inte ok att bryta mot lagen. Det är som om många tror att systemet vi har i dag är perfekt.

Ojnare ledde vidare till något av en nationell rörelse mot den svenska gruvboomen. Hur gick det till?

– Plötsligt insåg vi ju att det fanns liknande konflikter runt om i hela Sverige. Folk från Gotland kom i kontakt med folk uppe i Kallak, Jokkmokk. Sen började det sprida sig och andra motståndsgrupper anslöt sig. Jag tror det var när det anordnades en demonstration i Stockholm som vi för första gången insåg hur många det var som faktiskt var engagerade i samma fråga. Och parallellt med allt det här kom regeringens mineralstrategi vilket bidrog till att frågan hamnade ännu mer i rampljuset.

Hur har det gått att enas med så många grupper inblandade?

– Det blev faktiskt lite som i Ojnare, att alla har kunnat köra på lite som de velat. Så klart har vi jättemånga interna diskussioner, folk har diskuterat sönder diverse Facebookgrupper. Men alla ser problem med mineralstrategin och menar att den måste göras om, och då känns det ok att vi inte har exakt samma krav. Eftersom frågan är så pass ny betyder det mycket bara att få fram budskapet att gruvbrytning inte är en helt oproblematisk verksamhet.

***

Missa inte nästa nummer av Effekt som har tema motstånd. Vill du ha tidningen hem i brevlådan (3 nr för 180 kr) eller som pdf (3 nr för 120 kr) – skriv upp dig för en prenumeration här.

***

Foto: Fältbiologerna