Medan världens blickar följde bergochdalbane-åkningarna på börserna arrangerade Dark Mountain sin andra festival, Uncivilisation, med sloganen ”The future hasn’t worked out quite the way the grown-ups said it would…”

We find ourselves in a world of economic contraction, ecological collapse and social upheaval. How do we make sense of our lives in times like this? Where are the stories – old or new – that help us reground ourselves? Faced with the loss of much we took for granted, where are the practical projects that offer hope and meaning for the times ahead?

The Independents Charlotte Du Cann rapporterar från festivalen och förklarar att det hela är mycket roligare än det kanske låter. Att folk kommit dit, inte för att fly verkligheten, men för att verkligen se den i ögonen.

what strikes you is that the emerging narrative is not some urban dystopia. It’s rooted directly in the materials of nature. It shares a lineage with English visionaries, dissenters and poets and yet feels distinctly modern; planetary; something we are all inventing together.

There are workshops on low-tech skills like foraging and scything, talks about General Ludd and mythology, sessions on ”wild writing” and ”off-grid” publishing. People ask questions and offer ideas – more participants than audience.

Jag besökte Uncivilisation förra året och har skrivit om det här och här. Se också Sverker Lenas artikel i Dagens Nyheter, Finns det ett liv efter kollapsen?