Att döma av kommentarerna på den debattartikel jag skrev till SVT Debatt igår är det ytterst provocerande för många att hävda att kärnkraften aldrig kan bli en energilösning utan stor risk för katastrofer liknande den just nu i Japan. Det finns såklart många skäl till att folk hoppas på kärnkraften och att de därför provoceras av den som dömer ut den. Men i grunden tror jag att mycket av känslorna som rörs upp i kärnkraftsdebatten handlar om självbilder.
Det moderna industriella samhället har fostrat många till en självbild som ser ut ungefär så här när det gäller energiförsörjningen:
Vår förmåga att skapa det samhälle vi vill ha är obegränsade. Vi kan (och måste) förse oss med exakt så mycket energi som vi behöver för att hålla igång det moderna samhället. Om det uppstår problem, som med den fossila energin, tar vi med hjälp av ingenjörskonst itu med de problemen. Alla problem har en lösning. Kärnkraften är inget undantag. Den blir per automatik säkrare för varje reaktor som byggs eftersom den mänskliga ingenjörskonsten hela tiden når nya höjder.
Och så rullar det in en tsunami mitt i sinnebilden av högteknologisk kompetens. Elen slås ut och tretton reservaggregat vägrar fungera – plötsligt är katastrofen ett faktum och självbilden hos miljontals, framför allt västerländska män, får sig en hård smäll.
Lägg till det faktum att klimatförändringarna, även om vi ströp alla utsläpp i morgon, kommer att orsaka väderkaos under tusentals år framöver. Till exempel hotades flera ryska kärnkraftverk av haverier i somras när skogsbränderna härjade som bäst. Lägg också till en energikris där elavbrotten lär bli ett vanligt inslag liksom finanskriser som gör det svårt att ha råd med nödvändiga underhåll och investeringar i säkerhet.
Det finns ingen säker kärnkraft i en osäker framtid.
Självbilden krackelerar.
I botten ligger vetskapen om att sol- och vindkraft inte på långa vägar kan ersätta de fossila bränslen som i dag utgör 85 procent av världens energiproduktion. Vill man undvika en klimatkollaps – men inte kan tänka sig en värld där energianvändningen minskar – är kärnkraften det sista halmstrået.
Så länge folk kämpar med att upprätthålla den framstegs- och tekniktroende självbilden lär de inte göra annat än att på alla sätt slåss för kärnkraften som världens frälsning.
Vi andra ser på nyheterna från Japan och tänker på helt andra saker än frälsning.
Bloggat: Flute skriver om konsekvenserna för mat, energi och ekonomi, Röda Malmö om undergångstankar
Media: ab123456 ex12 svd1234 dn12345678 gp1234 svt1, VG HD D SkD SkD2
Thomas • 15 mars 2011 kl. 13:48
Tänkvärda ord, både här och på ditt inlägg på SVT. Men stormen av kärnkrafts vänner som nu väller in över komentator fälten på alla websidor får mig att tappa tron på en framatid. Är vi så få som inser riskerna? Är vi en minoritet? Känner mig ensam…
David Jonstad • 15 mars 2011 kl. 14:21
Lyckligtvis är den skara som kommenterar flitigt (och argt) på webben inte representativ för befolkningen i stort så jag tror inte du ska ge upp. Det vore för övrigt spännande med en undersökning av folks inställning till kärnkraft efter vad som skett i Japan.
Ville Nilsson • 15 mars 2011 kl. 19:55
Pricken över i:et.
Gillar verkligen att du tar upp något som ligger lite djupare än argumenten som haglar mellan de som tror på högteknologin och de som vill se något annat i dess plats.
För mig är det så mycket mer intressant att föra en diskussion om strategierna (t.ex. kärnkraft eller inte kärnkraft) när vi först förstått vilka värderingar, världsbilder och visioner som ligger bakom de idéer vi väljer att tro på. Innan man börjar försöka vilja såga strategier som är potentiella framtids-förödare.
I min egen resa har jag aldrig blivit övertygad av någon som försökt såga mina åsikter, det är de människor som jag sett göra någonting som inspirerat mig och väckt hopp inom mig som påverkat mig allra mest. Tror det finns ett enormt gap mellan hur stor människors längtan efter förändring är, och vad vi vet om hur förändring faktiskt sker inom oss och i vår samhällskropp. Finns en del forskning som visar på att så mycket av det vi ägnar oss åt när det gäller att vilja ändra på andras åsikter faktiskt är kontroproduktivt. Så där tror jag att de som vill skapa något nytt har massvis att hämta så att deras energi inte bara försvinner in i att besvara irrationell argumentation. Och vad finns då kvar för ork att vilja bygga något nytt?
Gunnar Rundgren • 15 mars 2011 kl. 20:05
kärnkraften bara är ”lönsam” (ja för den som driver den alltså inte för dig och mig) genom exploatering av:
-vårt samhälle som subvnetionerar kärnkraften enormt från att betala all utveckling, ta alla risker till att tillhandahålla all infrastruktur den behöver. De som beklagar subventioner till vindkraft skulle räkna ut vad kärnkraften har kostat oss…
-andra platser och andra människor dör man utvinner
-andra platser och andra människor för alla andra resurer some behövs, eller för att ta hand om avfall.
– framtida generationer
http://tradgardenjorden.blogspot.com/2011/03/nar-sjalvbilden-krackelerar.html
Ulf • 15 mars 2011 kl. 20:59
Teknik och ekonomi har egna inre logiker. Allt som kan uppfinnas måste uppfinnas. Allt som kan säljas måste säljas. De inre logikerna medför vissa rätt och fel. Inom den tekniska logiken kan det vara rätt att bygga ett kärnkraftverk eller en förvaring beständig i 100 000 år – uträkningen visar att det håller. Det kan vara rätt att sälja alla skolor – uträkningen visar att det blir billigare. Ekonomerna/teknikerna kan alltid försvara sig inom sitt ämne och blir provocerade om man utmanar ämnets gränser. Egentligen är det kanske en modernistisk hållning vi måste blir av med; att alla problem kan lösas i sin glaskupol, avgränsat från omvärlden.
Vi behöver lära ut en annan sorts kunskapsinhämtning där ämnen får integreras. Där en till synes ekonomisk fråga kan bli en djupdykning i ekologi eller historia, eller där musikundervisningen kan bli en sluta i ett teknikarbete.
Gubbarna blir nog provocerade för att allt de byggt sin karriär och yrkesstolthet på – en viss sorts kunskapsinhämtning, utmanas.
ex • 15 mars 2011 kl. 21:29
”Vår förmåga att skapa det samhälle vi vill ha är obegränsade”
…
”Så länge folk kämpar med att upprätthålla den framstegs- och tekniktroende självbilden lär de inte …”
Jag har en framstegs- och tekniktroende självbild men jag tror inte att förmågan att skapa det samhälle vi vill ha är obegränsad.
Du verkar anta att det inte finns någon ståndpunkt mellan obegränsad tekniktro och nolltillväxt. Det är förhastat. Jag förstår att ditt huvudsyfte är att kritisera obegränsad teknikoptimism. Men att skynda ändå till nolltillväxt är inte det starkaste argumentet. Att påpeka att det finns vissa gränser och betydande risker är argument nog för att ge goda skäl mot blind, teknikoptimistisk klockartro.
David Jonstad • 16 mars 2011 kl. 08:50
Hej ex.
Det kommer att ta tid att acceptera det i grunden ganska enkla faktum att evig tillväxt inte är möjlig och att nerväxt i vår del av världen lär bli ofrånkomlig. Jag begriper att det upplevs som ett extremt påstående i en kultur där tillväxtparadigmet har blivit så cementerat. Det tog mig själv flera år att tänka om i denna fråga.
Men jag tror faktiskt inte att det är förhastat att argumentera för att ett samhälle som klarar sig med mindre energi (och därmed mindre tillväxt) har bättre förutsättningar i en oviss framtid.
ex • 16 mars 2011 kl. 19:10
Hej!
”… evig tillväxt inte är möjlig”
”nerväxt i vår del av världen lär bli ofrånkomlig”
Nej och nej.
Varför skulle evig tillväxt vara omöjlig? Tillväxt sker t ex när ett nytt datorprogram gör det möjligt för oss att göra någonting (producera en tjänst) snabbare och i färre steg än tidigare. Vad finns det för hårda begränsningar för att en sådan tillväxt inte kan fortsätta och fortsätta? Att möten kan ske över distans istället för genom resor sparar tid, energi och resurser OCH ökar produktiviteten. Det är win-win-tillväxt.
Varje dag bombarderas jorden med ofantliga mängder solenergi. Varje dag genererar världshavens vågor enorma mängder energi. Vi kommer steg för steg att bli bättre på att utvinna dem. I slutändan medför det ett större energiöverflöd än vad mänskligheten någonsin kommer att kunna göra av med.
Som sagt så är din argumentation onödigt överdriven. Det faktum att många människors liv kommer att krossas på grund av klimatförändringar och oljeomställningskaos är skäl nog för stark omställning nu omedelbart. Man behöver inte göra mycket dåligt underbyggda påståenden om nolltillväxtens oundviklighet för det.
Magnus Larsson • 16 mars 2011 kl. 11:16
Hej!
Artikeln sätter fingret på ömma punkter. Och det det moderna samhället är bräckligare än de flesta anar. Antalet bubblor, dvs ohållbara system, växer hela tiden. Vi är fångar i moderniteten men vi klarar inte av att hantera förnuftet. Kunskapens frukt har en bitter eftersmak. Vi måste försöka trassla oss ur de storskaliga komplexa systemen och använda teknik vi förstår. Litet är vackert som Framtiden i våra händer en gång sa. Omställningsrörelsen är delvis inne på det spåret. Sedan är det ett stort problem att makt korrumperar de flesta och väl där är vi snart inne på en ny bubbla. Den kapitalistiska liberala strukturen gör att vi gärna handlar med diktaturer, säljer vapen och överkonsumerar allt vi kan. Det är inte heller särskilt tillåtet att ifrågasätta privata handlingar och dess strukturer som dom medför. Vill ha allt!
FredrikN • 17 mars 2011 kl. 06:55
Kärnkraften är inte riskfri. Vad finns det för något som är riskfritt?
Hur många solceller krävs det för att ersätta all kärnkraft? Kan du bygga alla dessa? Sätt igång!
David Jonstad • 17 mars 2011 kl. 08:10
FredrikN: Du har rätt. Solceller är inget som löser energiförsörjningen. Jag har aldrig påstått det. Min poäng är att det bästa alternativet är att minska vår energianvändning vilket inte torde vara så svårt med tanke på hur vi (delvis bokstavligt) gödslar med energin i dag.
ex • 17 mars 2011 kl. 22:00
Ang. solceller:
http://ieet.org/index.php/IEET/more/naam20110317
Elisabeth P • 18 mars 2011 kl. 09:22
Satt och såg på ett inslag på tv om djupförvar av kärnkraftsavfall med min 10-åriga dotter häromdagen. Hon blev chockad över att avfallet var så farligt: – Mamma, det där verkar jättedumt!
Själv hade jag suttit och funderat över om förvaret var tillräckligt djupt/tätt/beständigt etc.
Slogs av hur vi successivt vant oss vid tanken på att vi skapar ett så farligt avfall och nu nästan tycker det är helt normalt, reducerat till ett rent tekniskt problem om hur vi ska lösa förvaret. Medan hon, som inte hört detta förut, tyckte det var helt absurt att generera avfallet över huvudtaget.
Ibland behöver man få hjälp att ta några kliv bakåt och reflektera förutsättningslöst över vilka som är de egentliga frågeställningarna…
Staffan • 18 mars 2011 kl. 23:06
Som signaturen ex skriver, så behöver inte en ’evig’ tillväxt vara någon utopi. Mänskligheten har målat in sig, vare sig man vill eller inte, i en situation där det går åt stora mängder energi bara för att producera tillräckligt med mat åt jordens folk. Att rycka undan både olja och kärnkraft skulle innebära betydligt fler döda än värstafallsscenariot i den olycka som drabbat Japan enbart pga det omöjliga i att producera och distribuera tillräckligt med födoämnen utan tillräckligt med energi.
Betänk detta innan du predikar avveckling istället för utveckling…
ex • 19 mars 2011 kl. 11:24
Staffan: Men min poäng var att det går att tro på evig tillväxt OCH samtidigt förespråka mycket stark och omfattande omställning, individuellt och i form av höga och omedelbara skatter och avgifter på växthusgasutsläppande produkter och tjänster. Sådana omställningsinsatser skulle medföra långt mindre och långt mindre allvarliga effekter än de som oskyldiga människor annars kommer att drabbas av på grund av våra klimatförändrande handlingar. Tvingas jag välja mellan avveckling och status quo så väljer jag total avveckling. Men jag tror som sagt på stark och omedelbar omställning kombinerat med forsatt men hållbarhetsreglerad tillväxt.
Magnus Redin • 10 april 2011 kl. 18:18
Skall man vara en riktig kärnkraftsvän måste man inse riskerna och se till att de hanteras så olyckorna inte blir värre än TMI/Harrisburg, det räcker inte med att de är ovanliga.
För mig är det här hemskt då jag är helt säker på att mänskligheten behöver alla alternativ för att vi skall ta oss igenom den kommande oljebristen utan att bränna upp varje ton av kol som går att gräva upp eller förgasa på plats i marken.
Jag är övertygad om att de närmaste decennierna kommer att ge en desperation efter energi och ovanpå det kommer de problemen som klimatförändringen ger. Om några kan använda kärnkraft på ett ansvarsfullt sätt lättar det lite på trycket om och t.ex. vi här i Sverige kan ha ett överflöd på el kan vi producera mycket som andra människor behöver.