Det blev uppstuds på börsen efter att amerikanska centralbanken lovat hålla styrräntan kring nollan två år framåt. Det kanske inte är så märkligt att det skapar en viss glädje, men det är lite beklämande att inte ens en rejäl kris verkar kunna få folk att ifrågasätta grundproblemet.
En styrränta på noll procent innebär att skuldsättningen kommer att öka. Det vill säga, att den globala lånebubblan kommer att blåsas upp lite till, för att inte spricka. Vilket naturligtivis bara skjuter problemet på framtiden och gör att den ekonomiska kollapsen blir än värre när den ofrånkomligen inträffar.
Som den förre tyske finansministern Peer Steinbrück har uttryckt det, att hantera en skuldkris med nya skulder är som att bekämpa eld med mer eld.
Dessutom är det på kort sikt inte alls säkert att detta får så stor effekt. Det är ett tecken på desperation att den enda åtgärden som världens mäktigaste centralbank lyckas prestera för att blidka marknaden är att säga att räntan inte kommer att höjas. När den finansiella oron i USA började 2007 låg styrräntan på 4,75 procent. Styrräntorna var också höga i Europa vilket gjorde att man hade betydligt bättre verktyg att till för att avvärja den akuta krisen.
I fall börserna återigen vänder neråt är frågan vilken nästa desperata åtgärd blir. Att starta sedelpressarna verkar ingen vara särskilt lockad av, om det ens skulle fungera som lösning.
Det ser helt enkelt som om världen är på väg att gå bankrutt, vilket är den analys som görs av tyska Der Spiegel.
I viss mån verkar krisen faktiskt göra det lite lättare att rucka på en del invanda föreställningar. Så som myten om den eviga tillväxten. I dessa dagar kan man faktiskt läsa en krönika i Aftonbladet som så tydligt förpassar dagens tillväxtbaserade konsumtionssamhälle till historien:
Som icke-ekonom kanske man borde hålla truten och hålla tummarna, men det är svårt att inte oroas över världsekonomins spasmer.
För en sak vet man ju. Det är klart att det inte håller i evighet
Sedan andra världskriget har vi levt på världens sockertopp, på den globala pyramidens allra översta del där vårt västerländska välstånd kommit att bli en självklarhet som rinnande vatten eller ny bil vart tredje år. […]
Vi har varit världens mest bortskämda människor. Plötsligt är vi världens mest vettskrämda.
Andra håller sig kvar i framstegsmyten. I gårdagskvällens Aktuellt intervjuades Gösta Carlberg, chefredaktör för Aktiespararen. Han förklarade att börsen alltid går upp. För så är det bestämt av naturen:
Det är en naturlag att man som investerare måste få mer betalt för att man tar risk på aktiemarknaden. En aktieägare ska över tid tjäna mer pengar än en som har pengarna på bankboken.
Notera orden ”måste” och ”ska”. Det är bara så det är. Något annat kräver inget mindre än att totalt omvärdera sin syn på hur världen fungerar.
För vad är alternativet till att placera pengarna i den ständigt expanderande ekonomin, frågar sig Gösta Carlberg, ”att sätta pengarna på bankboken kommer inte att ge särskilt många kronor”.
En nykter röst i form av Pär Magnusson på Royal Bank of Scotland sågar rådet att ”sitta still i båten”, behålla sina pengar på börsen och inte låtsas om den stora risken för en fortsatt och långsiktig nedgång. Han förklarar att om man hade köpt amerikanska aktier innan börskraschen 1929 så hade man fortfarande 1985 inte sett sina aktier gå upp i världen, inflationen borträknad.
Det är bra att sitta still i båten, men inte om båten håller på att sjunka som Titanic.
Den verkliga naturlagen är att sådant som skickas upp i luften till slut kommer ner. Det gäller också för ett ekonomiskt system drivet på ändlig fossil energi.
Bloggrannar: Flute om det faktum att det till stor del är datorer som står för börshandeln nuförtiden, Cornucopia spår fortsatt nedång på börsen.
anders schröder • 10 augusti 2011 kl. 15:58
Apropå att världen håller på att gå bankrutt så tror jag det är en lite västcentrerad världsbild. Många fattigare och medelinkomstländer har inte samma stora skuldproblem, och kommer kunna växa ett bra tag till, precis som de gjorde efter finanskrisen 2008. Inte minst eftersom de får ut mer värde av den olja de använder, och även för att vissa av dessa länders naturtillgångar inte är lika uttömda.
Leif • 10 augusti 2011 kl. 17:44
Att sitta still i båten var precis det 852 personer gjorde på Estonia 1994. 137 satt inte still i båten. Vilka av dessa tror ni är gladast idag?
Att föreställa sig att det kan krascha ordentligt, att det är ganska bra att vara förberedd och veta var livvästarna är och att använda dessa.
10 m höga vågor och 25m/s är kanske lättare att upptäcka än nu aktuella indikatorer på marknaderna.
Om börsen vore en hund skulle du ha hört den morra sedan juli, är du van vid att hantera hundar hade du sett tecken på att den skulle börja morra redan tidigt i somras. Nu är hunden över dig, har bitit dig i benet och siktar på din strupe, men den är inte framme där – än.
Martin Saar • 10 augusti 2011 kl. 20:22
David, en bra sammanfattning av läget just nu. Lyssnade på en intervju med Gerald Celente på Trends Research Institute på RT, och han försitter inte tillfället att beskriva eländet och varna för konsekvenserna. Nu är inte Gerald Celente vem som helst då ha varnat för både finanskrisen 2008 och den kommer att förvärras och blomma ut 2011.
Han sa bl a ”USA kan inte business, utan USA:s business är krig!””, för att nämna något. Nu väntar en lång ihärdig recession som kommer att leda upplopp/anarki och där folkets vrede över att bli bestulna sin framtid av banker och de rika som rånat medelklassen på sina tillgångar.
Själv vill jag gärna se en strimma av hopp: De som eventuellt kan bli vinnare är de ungdomar som ännu inte hunnit gå in i detta sjuka lånebaserade ekonomiska system och redan nu kan börja om på nytt.
Sven-Erik Forslin • 11 augusti 2011 kl. 16:59
Vi lever just nu i upplösningen av Industrialism – Kapitalism och Konsumism, vare sig vi vill eller inte. Världsekonomins reella fundament, de sk. ”råvarorna” peakar, och jordens 3 ”hav” hyrosfären, litosfären och atmosfären, i vilka jordens myller av i symbios levande arter samverkar till allas nytta, är så av livsfientliga kemikalier, inte minst pga av industriproduktion, förgiftade att 30 procent av dem löper 70-procentig risk att utplånas. Vi talar här om livsväven, vilken håller även oss människor vid liv.
De i ekonomisk kris inblandade länderna, typ USA, har avhänt sig alla ”vapen.” Löftet från Fed om att i 2 år hålla räntan på nuvarande låga nivå är barockt, kan närmast liknas vid en snara om halsen på en simhoppare. Vid stigande inflation har nu Fed bara att stillatigande iaktta hur inflationen når ohanterbara höjder – eller se till att med olika medel höja arbetslösheten, med åtföljande dyk av konsumtion, fallande priser. USA är chanslöst. Trycker de dollar a la mass och vräker ut dem i samhället, ja då sticker investeringar, produktion och konsumtion i höjden – och därmed priserna – och en sällan skådad ekonomisk överhettning likaså. Och Fed kan bara se på, i två år. USA står på gränsen till det farligaste av allt inom nationalekonomi – Deflation. Här beskrivna scenarier gäller nog samtliga krisländer inom EU likaväl.