Det här är ett angrepp. Ett angrepp på den ordning i vilken mjuka kroppar, cyklande och gående, rullstolsåkande och krypande, älskande och talande, tvingas till underkastelse inför rytande maskiner av metall och deras anhängare.
Det är ett stridsinlägg och en uppmaning. Den säger:
Hej, ni som gör vad ni kan för att bygga motorväg av Slussen, ni som kämpar för rätten att köra bil på i princip varje yta i staden. Vi är många. Vi blir allt fler. Allt fler och ni ser oss i cykelhjälmar, på fötter, i caféstolar, med barnvagnar. Vi är här. Vi drömmer om stadsmiljöer för kroppar, levande. Vi drömmer om träd. Vi drömmer om vägar där barn kan cykla. Vi drömmer om promenader. Vi drömmer om luft.
Det ska sägas: jag har inte bil, och kommer inte att vilja äga en bil. Tvingas jag till det kommer jag aldrig under några omständigheter hävda min rätt att framföra bilen i centrum av en stad.
Jag förstår att alla inte väljer att fungera som oss bil-lösa. Många upprätthåller, och vill upprätthålla, massbilismen. Att majoriteten trots bilens klimatpåverkan, buller och nedsmutsning väljer att använda den, vittnar mer om ett systemfel än om bristande moral hos enskilda. Jag tror inte att de flesta bilförare vill vara delaktiga i en klimatkatastrof, vill orsaka tusentals för tidiga dödsfall från partiklar, vill göra stadsmiljön outhärdlig, vill krossa mjuka kroppar under sig. Bilen är för många lika självklar som smarta telefoner, och storskalig nedrustning av bilismen i staden kräver inget annat än breda politiska samtal och ödmjukhet inför det faktum att vissa sitter fast i bilsamhällets fysiska och mentala infrastruktur.
Med det sagt, det här är ett angrepp.
För alla stadsbor som väljer att cykla och gå, som inte har intresse av att framföra bil i redan trånga stadsutrymmen, inte har intresse av att rastlöst puttra på tomgång och blicka menlöst ut över världen – det vill säga en ständigt växande skara – utgör stadsmiljön i Stockholm ett ständigt pågående vansinne. Vi trängs och våndas i smala remsor av asfalt mellan enkla, dubbla, tredubbla rader av hårda, mullrande, avgassprutande fiender, vilka närsomhelst kan krossa oss sköra existenser. Vi ser våra cykelbanor plötsligt ta slut i ett hav av trafikljus och bilar.
Vi tutas på när vi använder vår lagstadgade rätt att färdas med cykel längs gator.
Vi dödas av bilister. Bilister dödas aldrig av cyklister.
Bilsamhällets förespråkare förklarar att det handlar om kompromissande, att staden måste vara en mix av bilism och – vad? Jo: Allt annat som överhuvudtaget är trevligt att göra.
Året är 2014 och i princip varje gata i Stocksholms innerstad är vigd åt biltrafik, breda stråk, enorma ytor. Resten av oss samsas i vad som blir över, intryckta mellan vägg och vansinne. Några enstaka gator – som Drottninggatan, Västerlånggatan och Götgatsbacken – domineras av levande kroppar.
Kampen för en bilfri innerstad har pågått länge, alltsedan finansborgarrådet Hjalmar Mehrs dagar, rekordåren på 50- och 60-talen när Stockholms city skulle göras funktionsdugligt, med Mehrs ord, det vill säga helt dominerat av vansinnet. Att staden fortfarande ser ut som den gör, är fundamentalt ouppdaterat med samtidens och framtidens behov. Som stadsbyggnadsforskaren Alexander Ståhle vid KTH skriver:
”Bilismens problem är att den skapar avstånd, förstör stadsmiljöerna och minskar livskvaliteten. Det kan vem som helst inse att det inte finns något värde i att människor sitter i bilar när de i stället kunde jobba eller vara med sina barn. Dessutom skapar den som kör bil problem för andra – med luftföroreningar och trafikolyckor som skadar och dödar. Kostnaderna för infrastrukturen, till exempel i form av stora motorvägsprojekt i städerna, är också enorma och det är oklart om de genererar motsvarande samhällsvinster … Det finns mycket som pekar på att bilen inte är en särskilt smart teknologi för framtidens städer. Bilismen är omodern. Den svarar helt enkelt inte mot det kunskapssamhälle, behov av möten och den typ av liv som vi människor vill ha. Sociala och ekonomiska drivkrafter gör att bilismen ifrågasätts alltmer och den kommer inte ha lika stor och viktig roll i framtidens städer”.
De mjuka kropparnas tid är här.
Ledarskribenten på Dagens Nyheter Hanne Kjöller menade för något år sedan i en krönika att vi som ondgör oss över bilismen i Stockholm har två val: uthärda eller flytta. Men om Hamburgs politiker, med stöd av folket, kan bestämma sig för att göra bilen onödig i centrum inom 20 år – varför skulle inte vi?
Niklas • 28 mars 2014 kl. 12:19
Bra synpunkt! Men kopplingen till Slussen blir dock konstig eftersom man avser att öka ytan för cyklister och gångtrafikanter medan kapaciteten för bilister minskar till en tredjedel. I detta avseende är ju faktiskt Nya Slussen ett föredöme.
Jonas Gren • 28 mars 2014 kl. 12:31
Jaså, tack för påpekandet. Jag bedömde Nya Slussen mest utifrån de bilder jag sett av den åttafiliga brum-brum-trafikleden. Blir det som du säger att biltrafiken minskar med en tredjedel, bra. Är du säker på att det blir så?
Niklas • 28 mars 2014 kl. 15:34
Slussen är ursprungligen avsedd att klara av 100.000 fordon per dygn. Man minskar ner detta till 30.000, dvs det som motsvarar dagens flöde, som är betydligt mindre idag än för ett halvsekel sedan. Trafiken fördelas idag på två broar à 12 körfält och en planskiljd korsning (som på en motorväg). Man minskar ner detta till en bro med 6 körfält för bilar och två för bussar. Korsningen blir som en vanlig stadskorsning.
Just att man för samman det till en bro gör att det ser ganska massivt ut. Och man ska inte glömma att man sänker kapaciteten från en hög nivå. Det fina med gator är dock att de i framtiden är möjliga att omdisponera (t.ex att minska ner antalet filer och ge detta till gångtrafikanter)*. Detta har ju exempelvis skett med Götgatsbacken. Däremot är det svårt att göra om trafikleder (som exempelvis trafikledskringlor som vid Slussen, Tegelbacken eller förbifarten) till något annat än för just bilar.
Man anpassar kapaciteten till rådande trafikmängd. Men det betyder inte nödvändigtvis att det blir färre bilar än idag. Men under själva ombyggnaden kommer kollektivtrafiken att prioriteras (eftersom utrymmet blir mindre under byggtiden). Det är inte helt omöjligt att detta leder till nya resemönster som etableras.
*Med undantag för tråget/slitsen som leder ner till Stadsgårdsleden. Den är svår att omdisponera även i framtiden.
Gästis • 28 mars 2014 kl. 16:32
Jag kan börja med att säga att jag älskar att köra bil, jag är extremt bilintresserad och äger flera bilar.
Med det sagt så håller jag som Stockholmare med dig. Bilar får alldeles för stort utrymme i centrala Stockholm. Jag är helt för att minska utrymmet för bilar, och öka det för cyklister och fotgängare, det blir en betydligt mer levande och trevlig stad för alla.
Kanske kan man tänka sig att genom att bygga ut kollektivtrafiken, höja trängselskatten radikalt(och differentiera den för nyttotrafik respektive trafik som kan ske via kollektivtrafik). Samt givetvis öka folks möjligheter att ställa bilen när de ska in i centrum med fler infartsparkeringar(gärna billiga/gratis sådana i samband med SL-kortköp) vid tunnelbanestationer etc åstadkomma en sådan miljö.
Och gator såsom götgatan borde man dra bort i alla fall en bilfil och göra större och bättre cykelbanor på, samt bygga fler underjordiska parkeringsplatser så man kan få bort parkerade bilar från gatan (livsfarligt med alla bildörrar som öppnas för cyklister).
Avslutningsvis bör dock påpekas att allt inte blir värre och värre. Dagens bilar släpper ut betydligt mindre giftiga avgaser än de gjorde för 10 år sedan, och trafiken har inte ökat överallt i stan. Dessutom är det inte realistiskt att folk överallt ska ställa bilen, men på de platser där resande med kollektivtrafik är ett bra alternativ ska det givetvis bilen som transportslag missgynnas jämfört med andra.
Jonas Gren • 28 mars 2014 kl. 19:03
Tack för en upplyftande och bra kommentar! Tror du att bilister överlag håller med dig?
Gästis • 29 mars 2014 kl. 12:57
Jag tror och hoppas på det. Även bilister är fotgängare och cyklister då och då. Även bilister drabbas av de negativa effekter biltrafiken har på stadsmiljön. Förhoppningsvis tycker de flesta att bilen har en plats och ett existensberättigande, men inte överallt, och inte hela tiden.
Jag har ordnat mitt liv så att jag inte behöver bilen till vardags, men många bilister kör bil för att kollektivtrafiken inte är ett praktiskt alternativ för dem av olika skäl. Genom tex infartsparkeringar och utbyggd tunnelbana skulle det kunna bli det. Det fungerar inte att bara straffa alla som kör bil i brist på bättre alternativ, utan det gäller att göra det praktiskt möjligt att vara biloberoende. Vet många som gärna skulle byta bort all tid de sitter i bilköer och hellre åka kollektivt med en bra bok som sällskap, om det bara varit möjligt.