Det är inte lätt att förena politisk övertygelse med privatmoral i ett samhälle där de flesta gör vad de känner för utan att bry sig om konsekvenserna för andra.
För några år sedan kämpade klimataktivister över hela landet frenetiskt med att försöka stoppa utsläppen. Många kreativa sätt används för att få folk att åka mindre bil, äta mindre kött och sluta flyga. Särskilt flyget blev en viktig måltavla. Flyget är som bekant en stor källa till utsläpp av växthusgaser och en flygresa till Thailand orsakar mer klimatskada än vad en genomsnittsperson lyckas åstadkomma under ett helt år. Eftersom det inte finns något realistiskt alternativ till fossilt flygbränsle kommer det moderna flyget på sikt att behöva upphöra helt om klimatmålen ska kunna nås.
En vanlig paroll när anti-flygaktivismen stod på sin topp var ”flyget dödar”. I flera fall gjordes tappra försök att stoppa flygtrafiken genom att ta sig in på flygplatser.
I dag är denna typ av klimataktivism så gott som död. Ingen verkar se det som en framkomlig väg att försöka få folk att sluta flyga. Och flera av de aktivister som en gång skanderade ”Flygning leder till klimatkaos!” flyger numer själva på semesterresor ut i världen. De pratar kanske inte så högt om det, men ingen undkommer det allseende ögat Facebook…
Jag klandrar dock ingen som faller för frestelsen att åka på solsemester mitt i vintern eller dra iväg på festweekend till någon europeisk storstad. Det är rätt naturligt att vilja njuta samma bekvämligheter och möjligheter som personer man jämför sig med. Men man måste i så fall fråga sig: om inte ens de mest övertygade klimatkämparna kan sluta flyga, kan man då hoppas på att alla andra i världen som tar flyget för givet ska göra det?
George Bush sa en gång apropå klimatförhandlingarna att ”den amerikanska livsstilen inte är förhandlingsbar”. Ingen vill säga det högt, men faktum är att samma sak även gäller för den svenska livsstilen.
Många klimatengagerade skulle nog försvara sin flygresa med att det inte spelar någon roll om de avstår en flygresa, det krävs politiska beslut för att det ska bli någon verklig förändring. Vilket är sant, men för att sådana beslut ska tas måste folk också vilja ha dem. Och om bara ytterst få personer är beredda att avstå flyget, hur troligt är det att en politiker kommer vilja ta ett sådant beslut?
Precis som den brittiska författaren George Monbiot en gång befarade har det uppstått en symbios mellan politiker och medborgare. Medborgarna kräver att politikerna ska minska utsläppen, till exempel genom skatt, ransonering eller något annat, men innerst inne hoppas de att deras krav aldrig ska hörsammas. Politikerna kan samtidigt låtsas vidta en massa åtgärder som inte får någon större effekt, utan att medborgarna bryr sig.
Så lär det fortsätta tills dess att vår livsstil möter hårda fysiska gränser. Hypade finanskollapsgurun Nicole Foss har uttryckt detta bäst. Hon konstaterar att George Bush hade helt rätt när han sa att den amerikanska livsstilen inte är förhandlingsbar. ”Naturen förhandlar nämligen inte med dig, den dikterar”.
Förmodligen kommer den att göra det snarare än många tror. Den billiga oljans era är trots allt över, det erkänner till och med oljebolagen själva. Och utan billig olja kommer det inte att finnas några billiga flygresor. Vilket betyder att man ska passa på att flyga innan det är för sent. Det finns många argument för att avstå flyget – förutom att det potentiellt kan minska risken för klimatkaos.
Flyget har exempelvis dödat mycket av idén om resande som ett äventyr. Att förflytta sig i en kabin mellan två flygplatser är bara en transport. Tar man sig däremot fram på andra sätt blir det oftast mycket mer av resa i ordets mer romantiska bemärkelse. Tåg- eller bussresenären upptäcker till exempel sådant som man inte hade förutsett, vilket flygresenären sällan kan skryta med.
Att avstå flyg innebär också att man tvingas tänka en gång extra om man verkligen behöver resa. Vad är poängen med att jobba sig halvt utbränd för att ha råd att flyga till en plats där man kan vila upp sig från jobbstressen?
Kanske bättre att inte jobba så hårt från början?
Råland • 4 januari 2011 kl. 17:29
Vem vare? Vem vare som flög?!
Jonathan • 4 januari 2011 kl. 22:23
”Vad är poängen med att jobba sig halvt utbränd för att ha råd att flyga till en plats där man kan vila upp sig från jobbstressen?”
Det ironiska är att när det gäller flyg i europa är det snarare tvärtom. Det är billigare att flyga än att ta sig fram på andra sätt. Däri ligger nog fortfarande en del av problematiken. Det är fortfarande relativt billigt att flyga.
Råland • 5 januari 2011 kl. 13:41
… och det är relativt skitdyrt att åka tåg 🙁
Robban • 5 januari 2011 kl. 15:28
David:
1. Hur ska man kunna øvertyga folk att avstå flyget nær det ar så lockande att flyga? Ska vi behøva vanta till peak-oil før att flygandet ska minska?
2. Vad ar ditt tips att undvika skyttegravsscenariot nar man diskuterar rætten att flyga med kompisar och anhøriga?
3. Hur ska man få folk att ta tåget istallet før flyget nar sistnamna transportmedel når langre, ar enklare att bruka och går fortare an tåget?
4. Hur ska man kunna undvika ekonomiska och sociala svårigheter før samhallet om flyget førsvann i morgon? Tanker på alla matleveranser, klader, kontakter etc.
5. Kan man klimatkompensera en flygresa? Om ja, var ska man vanda sig?
David Jonstad • 5 januari 2011 kl. 16:16
Robban: Det är svårt att övertyga folk om att avstå flyg, åtminstone med rädda planeten-argument. Tyvärr. Det var därför jag föreslog ett annat sätt att argumentera på: att det faktiskt finns vinster med att våga göra något annat än det mest bekväma. Vilket kanske inte är så lätt om någon prompt vill åka till Australien…
Jag tror det är ännu svårare att övertyga någon om problemen med flyg om man anklagar andra för att göra fel. Försök vara ödmjuk, testa olika argument. Klimatfrågan biter på vissa, andra går mer igång på peak oil.
Att flyget står still har ingen direkt påverkan på matleveranser och andra bruksvaror. Däremot är flyget viktigt för olika former av underhåll (reservdelar, specialkompetens etc) vilket kan innebära enorma problem på lite sikt (om samhället står helt oförberett). Å andra sidan kommer inte flyget försvinna i morgon, men vi kan nog få se en ganska snabb minskning under 10-talet.
Jag tycker inte att klimatkompensation är något bra alternativ. Det är ger känslan av att man kompenserar för en skada som inte går att reparera.
Samuel Jarrick • 5 januari 2011 kl. 15:54
Vi har hört det till leda: Klimataktivismen är död. Själv tror jag att det om det upprepar för ofta riskerar att bli en självuppfyllande profetia.
Nej, jag tror inte att klimataktivismen med stort K är död. Snarare väntar vi på att den ska födas. Kanske är den på gång, med rätt påtagliga födslovåndor.
Det fanns klimataktivism 2006, 2008 och 2011. Svårt att säga om det var bättre förr. Kanske har det ideliga självreflekterandet inom rörelsen lett till att man delvis hittat andra sätt att kanalisera aktivismen. Förhoppningsvis till det bättre.
Vad som inte funnits vare sig 2006, 2008 eller 2011 är den folkstorm som krävs för att få vår tids Titanic med kol och olja i maskinrummet som autopilot stävar rakt mot historiens största smältande isberg att byta kurs i tid.
Men denna folkstorm har knappast dött, eftersom den inte har sett dagens ljus än. Vi väntar och krattar manegen.
Och varför är somliga klimataktivisters semsterflygande ett bevis på att aktivismen är på väg åt fel håll. Min upplevelse är att många aktiva har ätit kött, åkt bil och megasurfat på internet 2006, 2008 och 2011.
Det betyder däremot inte att det är ok.
Du argumenter själv klokt för att politikerna aldrig kommer att göra vad som krävs förrän de ser att befolkningen är redo.
sååå, kan vi inte slå fast: Att flyga är inte ok. (Och jag menar inte att slå mig för bröstet, för jag har flugit en hel del i mina dar) Vi behöver bara hjälpa varandra att byta kurs. Så här i väntans tider. Inte deklarera fatalistiskt att alla visst har börjat flyga igen (om vi nu inte har statistisk som styrker det)
Klimataktivismen är (sken-) död. Länger leve klimataktivismen (i alla dess upptänkliga inkarnationer)!
David Jonstad • 5 januari 2011 kl. 16:20
Samuel: Jag tror inte heller att klimataktivismen är död, bara den typ av klimataktivism som går ut på att säga ”sluta flyga, annars går världen under!”. Morgondagens klimataktivism ser förhoppningsvis annorlunda ut, när (och om) den återföds. Det är väl ändå rätt svårt att förneka att det är en dipp i aktivistandet just nu?
Samuel Jarrick • 7 januari 2011 kl. 18:24
Det går ju att säga ”åk mindre flyg annars går jorden under” på en massa olika sätt. Men det vore synd om det är helt ute att säga det på NÅGOT sätt eftersom det är sant.
Jag förstår tanken att hitta kreativa sätt att få människor att minska flygandet utan att behöva göra klimatkopplingen: att prata om den högst överhängande oljepeaken eller om att folk innerst inne inte uppskattar sina flygsemestrar (det senare kanske stämmer i bland, men handen på hjärtat, om inte vi inte fått nys om klimatkrisen, vem vet: kanske hade du och jag David flugit runt i världen ihop och fått en massa ”intressanta kulturella och sociala perspektiv” som ”berikat oss”, kommit nära en massa ”vacker orörd natur” som i sin tur fått oss att ”komma närmre oss själva”)
Missförstå mig rätt, jag tror på allvar att det finns massor att vinna på att skapa en positiv bild av ett lågenergi- och lågkonsumtionssamhälle också för vår egen skull. Och att visa på en annan väg en dagens rovdrift på människor, djur och natur.
Men samtidigt: i längden går det nog inte att gå bara som katten kring het gröt. Det blir inte trovärdigt. Jag tänker på när Carl B Hamilton andvänder argument om att Sveriges ekonomi tjänar på invandring, fast han förhoppningsvis egentligen faktiskt i just den frågan har ett liberalt/ humant uppsåt. På samma sätt DÖLJS märkligt nog ofta verkliga solidariska eller långsiktiga syften idag, för att tidsandan kräver nåt annat.
Jag tror helt enkelt inte att det går att komma runt att ska klimatkrisen åtminstone kunna bromsas, kommer det att behövas en kraftigt växande skara klimataktivister som säger som det är: utsläpp pajar klimatet, och som får sociala muskler att se till att det blir handling av orden: Stoppa utsläppen!
Samuel Jarrick • 7 januari 2011 kl. 18:34
ok, rese-fantasin var lite väl fantasifull, inte minst som turism ofta är korrupt och kolonial på en massa sätt förutom utsläppen. Dessutom kräver ju jordenruntresor lite kosing =)
David Jonstad • 7 januari 2011 kl. 20:54
För att förtydliga mig lite. Det spelar ingen roll hur sant det är att flygning (bland annat) riskerar att leda till värsta katastrofen, om nu folk tycker att flygning är något viktigt i deras liv.
Den suveräna Common Cause-rapporten som kom i höstas (http://www.effektmagasin.se/gron-atervandsgrand) beskriver detta dilemma väldigt bra. Folk tar inte rationella beslut utifrån fakta, de styrs främst av värderingar och identitet. Så länge den dominerande identiteten inkluderar ett par flygresor om året spelar det därför inte så stor roll hur kreativt man än presenterar ”flygning dödar”-budskapet.
Det är därför jag tror att aktivism som handlar om att stärka andra värderingar och identiteter (mindre flygbaserade sådana) har en större potential att åstadkomma djupgående förändringar.
Samuel Jarrick • 8 januari 2011 kl. 21:03
Absolut. Jag gillade Monbiots sammanfattning av rapporten mycket. Erkänner att jag inte har hunnit läsa the real thing än. Inser att rationalitet, fakta och logik långtifrån räcker för att skapa grundläggande livsstilsförändringar. Men tror samtidigt att det riskerar att bli svårbegripligt med argument för de drastiska förändringar som krävs, t. ex övergången från kolkraft till förnybar energi och helt omöjligt att uppnå dem, om inte kopplingen utsläpp-klimat finns med som EN viktig beståndsdel också framöver. Och då menar jag inte främst i form av moraliska pekpinnar på individnivå. Utan snarare politiskt. Lovar att läsa rapporten.
istappar • 8 januari 2011 kl. 09:31
Bra skrivet!
Erik • 5 januari 2011 kl. 18:00
Jag håller med Samuel: Klimataktivismen har inte riktigt fötts än. Den stora, globala aktivismen som kommer att födas är den som inte riktigt bryr sig om klimatet eller sådant, utan bara om ren överlevnad. Det är den som kommer att födas och prägla oss när peak-oil har slått till, och vi står med hälsokriser, miljökriser, energikriser och dylikt ända upp till knäna. Det är det som kommer skapa aktivism, och den kommer inte att vara nådig…
Fredrik Vrang • 5 januari 2011 kl. 18:01
Jag är chockad! Finns det verkligen inte en enda liten ”förnekare” härinne?
HALLÅ! Ingen som vill hävda att, typ, människan ju ändå inte kan påverka klimatet, och/eller att, typ, klimatet ändå alltid har varierat? MEN HALLÅ!?!
Nähä… Då återstår väl bara att tacka dig, David, för ett tänkvärt inlägg i debatten.
Per E • 8 januari 2011 kl. 07:14
Nagra fornekare eller alarmister finns nog inte pa den har bloggen (utom kanske Samuel J som tror att jorden gar under om vi inte flyger mindre). Daremot finns det atminstone en sund skeptiker och manga klimatoroade. Variationer i klimatet har vi sett under 10 000 ar, de ar vi vana vid. Nu har AGW tillkommit som en mojlig orsak till forandringar. Allt detta kan vi anpassa oss till och omintetgora om nodvandigt.
Orsaken till den storsta forandringen vi star infor tror jag dock inte vi kan gora nagot at. Vi befinner oss i slutet av en varmeperiod innan ytterligare en nedisning inleds. Langsamt kommer en allt storre del av havens avdunstning att falla ned som sno eller hagel och lagras pa norra halvklotet, packas ihop och aterigen trycka ned skandinaviska halvon i magman. Da tvingas vi flytta soderut men som tur ar bildas ny mark nar havsnivan sjunker sjuttio meter.
Fredrik Vrang • 24 januari 2011 kl. 23:32
Åh nej, nu provocerade jag fram en istidsdiskussion! *tar fram en lärobok i geoglaciologi*
Flute • 5 januari 2011 kl. 20:13
Till råga på allt lider trafikflyget av kroniskt dålig lönsamhet, vilket jag påpekade nyligen:
http://flutetankar.blogspot.com/2010/12/trafikflyg-en-olonsam-historia.html
Detta trots en massa öppna och dolda statliga subventioner.
Faktiskt så kan man förutom klimat- eller peakoil-argument mot flyget även använda rent ekonomiska. Varför ska en transportbransch som under hela sin livstid varit beroende av statliga subventioner får fortsätta så? Ta bort alla flygsubventioner och lägg ner alla olönsamma flygbolag, framförallt statliga såsom SAS. Där får ni argument som kanske biter på de delar av släkt eller bekantskapskrets som är lagda mer åt det nyliberala hållet.
Per E • 7 januari 2011 kl. 04:42
Det ar rimligt att utjamna skillnaderna mellan transportslagen. Om man beskattar flygbranslet och lagger moms pa flygbiljetterna kan man sanka skatterna pa bat-tag-vagtransporter. Nar sen aven transportutslapp fors in i handeln om nagra ar laggs kostnaderna pa alla och olonsamma foretag forsvinner.
David Jonstad • 7 januari 2011 kl. 08:45
Hej Per.
Håller i princip med dig, men oavsett vilka styrmedel man använder så kommer vi att behöva resa mindre i framtiden. Resande kräver alltid energi och tillgången på energi kommer att begränsas vare sig vi vill eller inte. Det vore därför rimligt att ställa om samhället på ett sätt som gör att vi inte behöver resa lika mycket som i dag, men i och med att nästan alla är inställda på att resandet kommer att öka lär den omställningen dröja. Däremot kan man ju påbörja omställningen själv eller tillsammans med andra, genom att minska sitt eget resebehov.
Per E • 7 januari 2011 kl. 17:41
Energin omvandlas ju bara, den forstors aldrig men visst kan man minska sitt resebehov eller behov av nagot annat materiellt aven om tillgangen pa energi med nya tekniker blir obegransad i framtiden. Manga skulle ma battre av att sluta rusa genom sina korta liv. Just nu ar ju laget dessutom bekymmersamt av olika skal, i alla fall globalt sett, sa aterhallsamhet och eftertanke behovs.
Christian • 7 januari 2011 kl. 22:27
Här finns några argument till om detta:
http://www.tv4.se/1.385594/2008/04/20/bidragsmiljoner_haller_liv_i_flyget
ett utdrag ur artikeln:
Billigare med taxi till Stockholm
Torsby flygplats, som bara ligger en timmes bilresa från flygplatsen i Karlstad och ännu närmare Hagfors, får sammanlagt nästan 11 miljoner i subventioner, varav fem miljoner från kommunen. Det innebär ett bidrag för varje flygpassagerare på 4 767 kronor. Det skulle till och med vara billigare för kommunen att bjuda passagerarna på taxi hela vägen till huvudstaden. Notan skulle hamna på runt 4 000 kronor. Till och med miljön skulle må bättre. Att låta varje resenär, som flög till Stockholm förra året, ta taxi i stället för flyg skulle innebära minskade koldioxidutsläpp med hela 69 ton, även om taxin skulle återvända tillbaka tom.
Christian • 7 januari 2011 kl. 22:29
Fyller på med lite mer argument via denna artikel
http://www.tv4.se/1.385594/2008/04/20/bidragsmiljoner_haller_liv_i_flyget
utdrag:
Billigare med taxi till Stockholm
Torsby flygplats, som bara ligger en timmes bilresa från flygplatsen i Karlstad och ännu närmare Hagfors, får sammanlagt nästan 11 miljoner i subventioner, varav fem miljoner från kommunen. Det innebär ett bidrag för varje flygpassagerare på 4 767 kronor. Det skulle till och med vara billigare för kommunen att bjuda passagerarna på taxi hela vägen till huvudstaden. Notan skulle hamna på runt 4 000 kronor. Till och med miljön skulle må bättre. Att låta varje resenär, som flög till Stockholm förra året, ta taxi i stället för flyg skulle innebära minskade koldioxidutsläpp med hela 69 ton, även om taxin skulle återvända tillbaka tom
Marit • 10 januari 2011 kl. 16:50
Det är otroligt tätt mellan hycklarna i gruppen av ”miljöengagerade” (Maria Wetterstrand någon?) och det är väldigt lätt at bli väldigt, väldigt trött på att försöka pusha fram något som får så fruktansvärt mager respons från både medmänniskor och politiker.
Precis som du skriver så är den svenska livsstilen minst lika oförhandlingbar som Bush menade att amerikanernas var. Se bara, till exempel, på den svenska regeringens vurmande för bilens överlevnad. I deras proposition för ett hållbarare svenskt samhälle finns knappt ett spår av försök till förändrad livsstil hos folket. Det är förjävligt.
Jag vill ändå vara hoppfull. Finns en tillräckligt envis skara som föregår med gott exemepel (och då KAN vi bara inte komromissa med något, det förstör trovärdigheten) så har vi i alla fall en, om än knappt existerande sådan, chans att få med oss fler i kampen.
Sedan är ju prisskillnaden mellan tåg och flyg absurd. Hela min familj (fyra vuxna) köper sina samtliga flygbiljetter till Rom för samma pris som jag (en vuxen) betalar för min tågbiljett till samma ställe. Sjukt.
Anna • 10 januari 2011 kl. 18:27
Även om alla klimataktivisterna skulle sluta flyga så kommer den stora allmänheten inte göra det förran 1) flyget blir dyrare antingen beroende på att det beläggs med en rejäl klimatskatt eller att oljepriset går upp kraftigt. Det är en politisk fråga att införa en sådan klimatskatt. Det är inte heller någon omöjlig reform att genomföra, riksdagen röstade ja till en rödgrön proposition om en (förvisso modest) flygskatt 2006 men alliansen rev upp den. Tror att det är mycket mer konstruktivt att kämpa för en klimatskatt på flyget än att ge individer dåligt samvete för sina semesterflyg, även om det förstås måste upprepas hur stor klimatpåverkan flyget har. 2) Folk och inte heller alla klimataktivister kommer att sluta flyga förran tåget blir billigare. Det skiljer tusentals kronor mellan tåg- och flygbiljett till europeiska städer dit det är smidigt att ta tåg tex Bryssel eller berlin. Att ge människor dåligt samvete för sina flygresor i Europa är nog ingen framkomlig väg. Däremot är det fruktbart att kräva en upprustning och satsning på tågtrafiken i Sverige och att det ska bli billiga att åka tåg i Europa. Och att Sverige och hela Europa ska satsa på höghastighetståg mellan de stora städerna. Så fortsätt kämpa i klimatrörelsen för en politisk förändring! Vi kan inte lägga hela klimatansvaret på individerna – det är stater och inte individer som ändrar skatter, bygger tågspår och som i slutändan kan även förbjuda flyget.
Samuel Jarrick • 11 januari 2011 kl. 00:16
Håller helt med. Utmaningen är bara att bli en tillräckligt stark politisk kraft så att vi verkligen förmår förändra politiken.
hampus • 12 januari 2011 kl. 19:42
Tågresor måste inte alltid bli tusentals kronor dyrare än flyg. Regel nummer ett är att inte boka tågresorna via SJ, utan boka själv på nätet, framförallt via bahn.de. Man kan numera också beställa biljetter hos Deutsche Bahn på telefon, numret finns på samma adress. Är man ute i god tid finns bra priser till både Bryssel och Paris. Berlin åker man smidigast till med http://www.berlin-night-express.com/ där det finns fasta priser. Det som oftast kostar mest är anslutningsresorna i Sverige. Till Berlin kan det ändå löna sig att boka via SJ, för då får man rabatt på anslutningen. För de under 26 är priserna oftast ännu bättre, till skillnad från flyget där åldersrabatter saknas. När du flyger ska du också lägga till priset för flygbuss/tåg.
David • 27 januari 2013 kl. 22:21
Bra skrivet!
Ett problem med flyg är som flera skrivit priset.
Som marknaden fungerar i dag är det omöjligt att konkurrera med tåg.
Flygets kostnader: löner, flygplanet, bränsle, flygplatser (som är kraftigt subventionerade av regionen där flygplatsen ligger för alla kommuner och län vill ju gärna ha en flygplats), luften är fri och gratis.
Tågets kostnader: tåget, löner, el, alla stationshus, alla växlar och spår med vinter röjning och allt underhåll, att ha saker som rullar på spår är långt från gratis.
Ska vi på alvar ha tåg till lägre biljettpris än flyg så måste vi skjuta till rejält med skattemedel för att utjämna prisfördelen som flyget har!
Martin J Sällberg • 11 juli 2013 kl. 17:49
Det kommer en bok som heter ”How to exterminate stupidity Or the art of not justifying anything at all” som handlar om bevis för att det går att sluta vara dum och förstöra miljön- genom att sluta hitta på ursäkter! Den ger även tips för hur det ska gå till och beskriver viktiga globala användningsområden. Den förväntas komma ut 2 Augusti men kan redan förhandsbeställas genom Recito förlag på länken http://litenupplaga.se/1198