När den svenska regeringen låtsas vara klimataktivister är det ungefär lika fräscht som när ens föräldrar immiterar en gangstarappare genom att göra konstiga miner och vifta med händerna.
På den regeringsunderstödda kampanjsajten 2grader.se smilar miljöminister Andreas Carlgren tillsammans med näringsminister Maud Olofsson. De vill att du skriver under deras namninsamling som syftar till att få Sverige och resten av världen att skriva under ett globalt klimatavtal som håller temperaturen under 2 grader.
Om ni ursäktar en till liknelse: Det är ungefär lika effektivt som att knuffa sig själv ryggen för att springa snabbare.
Mer allvarligt är det med den cyniska tanken bakom kampanjen. Jag tolkar detta utspel som ett sätt att hålla kvar vid 2-gradersmålet, trots att all forskning de senaste åren pekar mot att ett sådant mål är detsamma som att sikta mot en ekologisk kollaps.
Regeringen hänvisar till FN:s klimatpanel som bedömt att 2 grader är ett bra mål. Och att vi därmed kan öka koldioxidhalten i atmosfären till uppemot 450 ppm från dagens 387. Observera att klimatpanelens forskning som presenterades 2007 bygger på data från början av 2000-talet.
I dag är läget radikalt annorlunda. En global rörelse har, med stöd i den senaste forskningen, samlat sig bakom kravet 350 ppm vilket motsvarar en temperaturhöjning på någonstans kring 1,7 grader. Min bedömning är att vi borde sikta ännu lägre med tanke på vilka farliga processer vi redan nu har startat, vid 0,8 graders temperaturhöjning.
Om nu dessa siffror spelar så stor roll egentligen. Till syvende och sist handlar det om att snabbt påbörja omställningen av ett samhälle helt uppbyggt på billig fossil energi. Det kommer inte Andreas Carlgren undan, inte ens genom att peka fingret mot USA och Kina. Eller genom att starta namninsamlingar.
Bloggat: Alliansfritt Sverige
Media: Tyfon tvingar hundratusentals på flykt i Vietnam (SVD), Planetens gränser (Miljöaktuellt),
Simon R • 30 september 2009 kl. 01:20
Jag tror inte de har fattat hur radikalt tvågradersmålet egentligen är. Ja, visserligen håller de flesta länder med om det och två grader inte är tillräkligt, men jag tycker ändå att det egentligen är radikalt. Om vi skulle stoppa ALLA utsläpp IMORGON, då skulle vi ändå komma upp till typ 1,5 grader. Det betyder att vi måste ha snabba och kraftfulla utsläppsminskningar för att klara tvågradersmålet, något som de knappast driver nu…
Gäst • 30 september 2009 kl. 12:44
Ja det ar det som ar det sjuka med situationen vi befinner oss i.
Inte ens miljororelsen kraver en politik som med sakerhet kan halla oss under tva-gradersmalet.
Trots att tvagrdersmalet ar livsfarligt och innebar ett upphavande av sig sjalv.
For om nu tva graders temperaturhojning med storsta sannolikhet innebar en fortsatt stegrande temperaturokning, upploses ju malet.
Det ar som att tanda eld pa ett hus och saga till elden pa skarpen att den inte far sprida sig langre an till vardagsrumsdorren.
Stephen Hinton • 30 september 2009 kl. 12:09
Jag håller med om att 2 grader är vansinnig. Ponera att dem kommer överens om det,
DÅ börjar tjafset om vad det betyder i ppm
och vem som skall minskar hur mycket.
Politiker medvetet ( verkar det som eftersom ingen kan vara såå korkad) undergräver vårt förtroende för nationellt politik och regeringsskick. Det verkar som någon vill att ”folket” skrika för en världsomfattande standard och någon med makten att se till att det följs.
Äntligen minskar vi i Sverige frivilligt, mycket och snabbt och rättvist eller så blir det upprör och då öppnar vi dörren till globala makter.
Oavsett, så kommer stora förändringar. Bäst tänker ut vilka du föredra…
John Liungman • 30 september 2009 kl. 20:41
2-gradersmålet måste ses som det som varit politiskt möjligt att driva. Det långsiktiga målet måste ju vara ett klimat i jämvikt till lägsta kostnad – om detta nu är en, två eller tre grader varmare. Men om positiva återkopplingar redan nu börjar kicka in så är ju allt annat än en återgång till preindustriell koldioxidnivå ett dåligt slutmål. 2-gradersmålet blir som att säga att skutan bara får sjunka så djupt att masttoppen fortfarande är synlig.
Men som sagt, det är en fråga om politisk realism. Kanske måste politiker och folk vänjas gradvis vid
1. Minskad ökning av CO2-utsläpp (svårt nog tydligen)
2. Minskade utsläpp (betyder fortsatt höjning av CO2 halt)
3. Noll utsläpp (betyder ev stabiliserad halt, utan återkoppling)
4. Bindning av CO2 (först DÅ kan halten kanske minska)
Robert • 30 september 2009 kl. 22:05
John:
För att rädda planeten måste vi utgå vad som är vetenskapligt nödvändigt och inte efter vad politikerna anser vara realistiskt i dagsläget. Om forskarna säger att vi måste hållas oss till 1,5 + graders global uppvärmning så bör vi utgå efter deras åsikter. Det är trots allt den yrkesgrupp vars upptäckter ligger bakom klimatdebatten och de underlag som makthavarna ska utgå från i sina beslut.
Som en annan kommentator sa i fältet: Att hålla oss till 2-grader är ungefär som att tända på ett hus och säga åt elden att hålla sig till vardagsdörren.
Robert • 30 september 2009 kl. 23:09
Det finns något man kan kalla för pedagogiska krav och reformer. Reformer kanske inte är nog; men de leder ändå i rätt riktning. En riktning som senare kan leda vidare till ytterligare förslag. Det är viktigt att inte bli uppgivna därför att man inom den mer radikala miljörörelsen inte ställer nog radikala krav. De är ju trots allt inte fasta program för framtiden, utan mobiliserande och pekar ut en riktning inför framtiden.
Samuel Jarrick • 1 oktober 2009 kl. 00:24
John, snyggt askadliggorande. Jag haller nasten helt och hallet med dig.
(Det var for ovrigt jag som skrev kommentaren om vardagsrumsdorren. Glomde att skriva namn.)
Vi maste skapa negativa utslapp, det vill saga koldioxid maste inte bara upphora att tillforas atmosfaren utan halten maste sjunka, och ratt rejalt.
Men det som kanske kan gora det mojligt att slippa ga ner mot fullstandiga nollutslapp, vilket ju kan kannas en smula knepigt att ens for sin vildaste fantasi forestalla sig, ar att naturens egen absorbtionsformaga troligen kan aterstallas om manniskans nettotillforsel av co2 hamnar nagonstans en bit under 10 % av dagens utslapp. Man pratar ju till exempel om att det skulle kunna vara hallbart att varje person slapper ut ett ton koldioxid. Aven om jag garna erkanner att jag inte ar kunnig nog att saga exakt hur lagt man mast sikta for en rimlig riskreducering.
I ovrigt haller jag helt med om att det sker en gradvis poltisk tillvanjning till vad som kravs. Och atminstone i sin retorik sager sig ju politikerna nu sikta pa mycket storre utsloppsminskningar an bara for nagra ar sedan. Men fragan ar om inte denna gradvisa tillvanjning sker pa tok for langsamt om vi ska undvika att det blir for sent att stoppa klimatforandringarna.
Darfor maste nog det ”politiskt mojliga” snart bli utbytbart med det ”enda mojliga” det vill saga att helt och hallet lyssna pa forskningen och ratta sig snallt efter den.