I förordet till min bok Kollaps (som nu släpps som pocket) skriver jag att kollapsen är ett svårfångat skeende. Skälet är att vi som människor är snabba att anpassa oss till förändringar. Sakta men säkert knuffas vi in i nya normaltillstånd utan att märka det.

Det finns ett begrepp för detta, shifting baselines, som kan beskrivas som att vår bedömning av världens tillstånd och vad som är ”naturligt” förskjuts allt eftersom vår omvärld förändras.

I senaste numret av Naturskyddsföreningens tidning Sveriges Natur finns en artikel om just detta utifrån hur fisket längs Sveriges kuster har förändrats det senaste seklet.

För hundra år sedan kunde svenska bönder med små bäckar på sina marker bygga ålfällor och bära hem tiotals kilo ål efter höstnätterna. På västkusten fram till år 1937 fångades störar – fisken vars rom brukar säljas som rysk kaviar. Och så sent som 1964 kunde man med ett enkelt fiskespö dra upp en tonfisk i Öresund. Även svärdfiskar, rockor, hajar och hälleflundror kunde man för inte så länge sedan fånga i svenska vatten.

Svärdfisk. Ett minne blott i svenska vatten.

 

Så här säger fiskejournalisten Olof Johansson i sin nya bok Född fiskare:

Jag har aldrig sett en kollaps i fisket så total som längs vår västkust. Ingenstans har jag fiskat i vatten så tysta och döda som mina hemmavatten utanför Bohuslän under 2000-talet. Ingenstans har jag hört berättas om sådan skillnad mellan hur det var förr och hur det är i dag.

Begreppet Shifting baselines myntades på 1990-talet av fiskeriforskaren Daniel Pauly som studerade hur det för varje ny generation fiskare blev normalt med ett allt mindre antal fiskarter. Som Pauly säger i denna föreläsning:

We transform the world, but we don’t remember it. We adjust our baseline to the new level, and we don’t recall what was there.

Så, för att förstå de förändringar som nu sker behöver vi se tillbaka på vad som har betraktats som normalt tidigare och jämföra det med vad som betraktas som normalt i dag.

Just nu befinner oss mitt i flera stora skiften. Exempelvis konstaterade Kairos Future här om veckan att allt fler föräldrar ser det som naturligt att deras barn kommer att få det materiellt sämre jämfört med dem själva. På grund av kärvare tider. För alla generationer sedan åtminstone ett sekel tillbaka har det omvända varit mer eller mindre självklart.

Klimatförändringarna lär bjuda på många nya normaltillstånd. Hur länge kommer vi till exempel tänka att långa perioder av torka på våra breddgrader som något ovanligt eller extremt? När blir sommartorka på norra halvklotet något naturligt?

Och i dag kan man läsa att vi numer har prisdeflation i Sverige, det vill säga sjunkande priser – motsatsen till inflation. Är deflation det nästa normala?