En av politikens största utmaningar under de kommande decennierna är att finna ett sätt att både minska klimatutsläppen och ett sätt att hantera en situation där det uppstår brist på energi.
I en ny rapport från det brittiska parlamentets peak oil-kommitté, All Party Parliamentary Group on Peak Oil, beskrivs ransonering av den fossila energin som ett av de bästa verktygen för att möta utmaningen.
Brist på bensin och elektricitet kan enligt rapporten uppstå inom bara tio år. Samtidigt saknas det ett ramverk som garanterar att de klimatmål som satts upp verkligen möts. Enligt rapporten har den föreslagna ransoneringsmodellen, Tradable Energy Quotas (TEQs), bäst möjligheter att på ett rättvist och produktivt sätt både hantera energibrist och garantera utsläppsminskningar.
Rapporten lanserades igår och bland talarna fanns bland andra Caroline Lucas, ledare för Green Party och ledamot av parlamentet:
”TEQs have long been Green Party policy, as we believe that we need a fair and transparent system to reduce energy demand and give each person a direct connection to the carbon emissions associated with their lifestyle. The TEQs scheme would guarantee that the UK’s targeted carbon reductions are actually achieved, while ensuring fair shares of available energy.”
En annan talare var Jeremy Leggett, ordförande för företaget Solarcentury:
“What I like about TEQs is the fairness of it. When the energy crunch hits us, government and industry must ensure equitable access to available energy within a national budget. TEQs is the kind of approach we will need if we are to mobilise the infrastructure of a zero-carbon future fast, under pressure. It would increase the chances of working our way through the grim times to renaissance-through-resilience.”
I pressreleasen sammanfattas rapportens förslag:
”The report proposes an electronic energy rationing system called TEQs (Tradable Energy Quotas). Under TEQs, units of ‘energy credit’ are distributed free to all adults. Surplus units can be bought and sold, meaning that there is no upper limit set on the number of units owned by one person. Businesses and government bid for their energy units at a weekly tender, creating revenue to help fund the infrastructure and skills that the economy needs to end its dependence on fossil fuels.”
Rapporten är skriven av David Fleming och Shaun Chamberlin. David Fleming, som nyligen gick bort, besökte i våras Sveriges riksdag för att förklara ransoneringsmodellen för svenska politiker.
Idén om ett modernt ransoneringssystem har funnits med en längre tid i debatten om klimat- och energikrisen, men än så länge har förslaget inte förverkligats. Det brittiska miljödepartementet gjorde för några år sedan en utredning av en liknande idé. I Sverige finns ett visst stöd för idén hos Vänsterpartiet samt hos enskilda politiker inom Miljöpartiet och Socialdemokraterna.
Martin Saar • 19 januari 2011 kl. 12:22
Hej David!
Man får väl se TEQ:s som marknadsekonomins försök att i sann individuell anda få välja livsstil inom vissa ramar och därmed lösa utsläppsproblemen.
Vän av ordning undrar hur man tacklar ransonering den indirekta energin och den energin som i dag ligger på den offentliga verksamheten. Den utgör ända 60-70 % av individens energianvändning?
TEQ:s ska försöka begränsa användandet av den direkta energin, el och bränsle för personligt bruk, utgör bara Ca 30 % av totalen?
Är det värt ett försök?
David Jonstad • 19 januari 2011 kl. 15:19
Hej Martin.
Som jag ser det innebär ransonering att marknaden sätts åt sidan vad gäller fördelning av en resurs som är grundläggande i alla människors liv: energin.
Alternativet till hantera resursbrist genom ransonering är att låta priset sköta ransoneringen. Det vill säga, den som kan betala mest får resurserna. Ransonering har alltid varit ett sätt att hantera resursbristen gemensamt i stället för individuellt.
Det fina med TEQs är att detta ramverk inkluderar all energianvändning. Hushållens direkta energikonsumtion är ena delen av modellen, den andra är den energianvändning som företag/organisationer står för. Medan hushållen tilldelas gratis ransoner får företag och organisationer köpa sina vilket därmed spiller över på priset på deras produkter/tjänster.
Martin Saar • 20 januari 2011 kl. 14:38
David!
Vi pratar nog förbi varandra. Jag tror också på att vi vare sig vi vill eller inte kommer att införa ngn form av ransoneringssystem. Däremot är jag tveksam till egna kort med avräkning. Kan fungera för direkt energi (el bränsle(, men den stora delen som härrör sig från konsumtion av varor och tjänster, indirekt energi, hur ska denna kunna mäta med spersonliga utsläppskvoter (kallas också individuella utsläppsrätter).
Har jag fattat fel?
Häls
m
Jocke • 20 januari 2011 kl. 16:16
Säg att företagen som producerar varor skulle vara tvungna att köpa energikvoter i relation till den mängd energi som går åt till deras produktion. Då skulle priset höjas på varor i relation till hur mycket energi som krävs för att producera dem. Det kommer alltså bli slutkonsumenten som får betala för den ökade energiåtgången ändå. Dessutom kommer det vara ett incitament att energieffektivisera produktionen och minska efterfrågan på energiintensiva varor. Eller tänker jag fel?
Jocke • 20 januari 2011 kl. 16:18
Menade såklart att slutkonsumenten får betala kostnaden för energikvoterna, inte för någon ökad energiåtgång.
David Jonstad • 21 januari 2011 kl. 09:09
Precis. Det kommer bli dyrt att producera (och köpa) varor och tjänster som har inneburit att företaget har fått köpa in många energiransoner. Lokalt och energisnålt producerade varor och tjänster kommer gynnas.
David Jonstad • 21 januari 2011 kl. 09:08
Martin: Det finns faktiskt de som menar att man på sikt skulle kunna inkludera även indirekta utsläpp så att alla varor fick två priser, ett i pengar och ett i energikvoter. Men det är knappast realistiskt, åtminstone inte närtid. Det är därför som det bara är den direkta energikonsumtionen (den som är relativt enkel att mäta) som medborgarna betalar för själv från sitt energikonto. För all annan konsumtion hamnar energikostnaden på priset.
Jocke • 19 januari 2011 kl. 12:25
Jag ser inte riktigt poängen med detta. Det verkar som att ökade energipriser till följd av lägre tillgång har exakt samma effekter? Om inte, vad blir skillnaden?
David Jonstad • 19 januari 2011 kl. 15:23
Jocke: Skillnaden är att folk har olika mycket pengar så i ett läge där energipriset rusar i höjden kan endast rika köpa energi.
Man kan se ransoner som en parallell valuta som alla har lika mycket av. Det gör att konsumtionen, i en bristsituation, kan hållas nere utan att priset ökar. Det gör i sin tur att rik som fattig har samma möjlighet att köpa energi som i dag.
Jocke • 19 januari 2011 kl. 19:42
Det jag menar är att det i förlängningen betyder att alternativkostnaden för energikvoterna kommer bli lika hög som priset på oljan skulle varit. Vilket i praktiken kommer innebära att de fattiga säljer sina kvoter till de rikare.
De fattiga kommer dessutom, i en värld av energibrist, inte ha råd att behålla sina energikvoter pga skenande priser på livsmedel och andra viktiga varor.
De fattiga som behåller sina energikvoter är därför, i mina ögon, irrationella. Håller du inte med?
David Jonstad • 20 januari 2011 kl. 11:28
De fattiga kan mycket väl göra som du säger, men då har de åtminstone vissa valmöjligheter. Dessutom skulle de gynnas av ett ransoneringssystem, även om de bara sålde sina ransoner.
Jag gissar att vissa fattiga personer under andra världskriget valde att sälja de mest eftertraktade ransonerna på svarta marknaden för att ha råd att köpa mer av baslivsmedel.
Jocke • 20 januari 2011 kl. 16:07
Du har rätt! Även om de skulle välja att sälja sina energikvoter skulle det åstadkomma en mer jämlik fördelning av resurserna och t.ex. motverka svält bland de allra fattigaste. Jag får ändra min åsikt, det är en bra idé. Tack för svaret!
Osunt • 19 januari 2011 kl. 13:11
Intressant att det diskuteras på parlamentsnivå.
Alla är dock inte lika uppdaterade på vad som händer i verkligheten. Nästan samtidigt som detta inlägg kom så dök det upp ett på http://www.miljofara.se/?p=556 där Jonas Frycklund (som kallar sig miljöengagerad ekonom) menar att resandet kommer att fortsätta öka ju mer videokonferens som används – för så har det alltid varit..