Att ställa om samhället handlar, som vi många gånger har varit inne på i Effekt, inte bara om tekniska och politiska förändringar. Omställningen är till minst lika stor del mental.
En stor del av den mentala omställningen, tror åtminstone jag, måste handla om vårt förhållande till tiden. Tid har blivit en av vårt samhälles mest dyrbara varor. Vi gör nästan vad som helst för att spara tid: vi äter färdiglagad fabriksmat ur plastbyttor, tar bilen korta sträckor, storhandlar – tidsbesparingar vars syfte ofta är att ge mer tid åt lönearbete, som i sin tur skapar ekonomiska förutsättningar för plastbyttematen och bilkörningen. Det är en på många sätt obegriplig rundgång.
Men att leva ett liv som är hållbart på riktigt tar tid. Oavlönad tid. Det har till exempel tankesmedjan New Economics Foundation, Nef, (som för övrigt har mottot ”Economics as if people and the planet mattered”) uppmärksammat. I den nya rapporten 21 hours. Why a shorter working week can help us flourish in the 21st century argumenterar de för att en 21-timmars arbetsvecka vore bättre än dagens strax-över-40-timmarsvecka.
Idén om 21-timmarsveckan är en del i Nef:s arbete med att skissa på en ekonomisk modell som motsäger dagens tillväxtdrivna. Övergången till en kortare arbetsvecka skulle förstås ha sina svårigheter och måste vara en del i större förändringar, erkänner Nef. Men att dela mer rättvist på det arbete som finns – både avlönat och oavlönat – skulle kunna ändra tempot på våra liv, minska konsumtionen av koldioxidintensiva varor och öka statusen på allt det obetalda jobb vi också utför och som samhället inte skulle kunna klara sig utan.
Som det nu ser ut är vi på väg åt motsatt håll. I ekonomiskt dåliga tider blir klyftan mellan den som har arbete och den som inte har bara större och större. Titta t ex på den här artikeln om att den obetalda övertiden slår rekord.
Farfar • 18 februari 2010 kl. 21:40
Bra ide´, men jag förstår inte hur vi skulle kunna jobba mindre i ett system som bara har två vägar, att växa eller att kollapsa.
Vår egen ekonomi jagar livet av oss, utan att de flesta begriper det. När man pratar med ”vanliga” människor om hur vår ekonomi fungerar, tittar de först på en , sedan sneglar de på varandra, menade, att bara håll med, han är inte riktigt klok den där.
Jag tror våra politiker befinner sig i samma situation, de som är insatta vet att vi gör fel, men ingen vågar börja prata om de enorma problem vi står inför. De har mycket lättare att reagera i efterskott än att agera före. Man kan ju alltid säga, det hade jag ingen aning om.
Sara Jeswani • 19 februari 2010 kl. 11:28
Jag tror att vi måste börja med tillväxtdiskussionen, annars blir det förstås svårt att plötsligt minska arbetstiden, annat än som personligt projekt.
Men den här typen av tankearbete tar tid. Har vi levt hela våra liv med en ekonomisk mall kring oss går det inte över en natt att börja ifrågasätta den. I sin rapport talar Nef om en process på ett decennium eller längre.
Och det går förstås. Innan 40-timmarsveckan infördes ansågs den säkert också som en märklig idé av många.
Martin Saar • 19 februari 2010 kl. 12:12
Hej Sara!
Visst är det så att vi behöver ställa om mentalt när det gäller arbetstid. Men minst lika viktigt är det att förstå varför samhället kommer att tvingas ställa om vare sig vi vill eller inte. Denna mentala insikt kan också få till resultat att medborgarna undviker de allra värsta anti-omställningsfällorna.
Sen tror jag också att politikerna behöver folkets mentala omställning för att våga ta de svåra besluten som en total omdaning av samhället kommer att innebära.
Begreppet ”mental omställning” myntade jag i min slutrapport av projektet ”Konsumera smartare-minska växthuseffekten”
http://konsumerasmartare.wordpress.com/om/
Läs gärna sammanfattningen!
Sara Jeswani • 19 februari 2010 kl. 17:05
Jag håller med dig, en förutsättning för att över huvud taget börja omställningen är att förstå varför man ska göra den.
Läste sammanfattningen och fastnade just på meningen ”Hushållen har fått nya insikter om sammanhang och helheter och kan börja förbereda sig inför de tuffa beslut och förändringar som kommer, om samhället ska leva upp till de av politikerna beslutade utsläppsmålen.”
Tror att det är en enormt viktig poäng som många projekt som ska göra människor till mer ”klimatsmarta” konsumenter missar.
Malin Khoso • 19 februari 2010 kl. 12:52
Sen jag slutade jobba heltid har jag aldrig ångrat den dagen då jag kom fram till beslutet att min tid är viktigare än min inkomst. Nu med ett litet barn i min närhet är jag än mer övertygad om att hur jag fördelar min tid är ett val som jag själv till stor del äger. Hellre mindre klirr i kassan och mer tid till sakerna i livet som jag verkligen värderar.
Göran Ekblad • 22 februari 2010 kl. 16:18
”Momo och kampen om tiden” är en bok som jag läste för min son på det tidiga 80-talet. Den kan jag rekommendera i detta sammanhang. För övrigt håller jag med er allihop.
Bengt Eriksson • 22 februari 2010 kl. 16:19
Att omvärdera tiden. Ja det är en bra tanke.
Att omvärdera det utnötta ordet ”Tillväxt” är också nödvändigt.
Om man googlar på ”Tillväxt” så får man i stort sett upp bara ekonomisk tillväxt.
Men tillväxt av egen tid är inta bara önskvärt utan nödvändigt. Tillväxt av tid för anhöriga och vänner är också viktigt.
Den billiga oljan har skapat ett samhälle där enormt mycket av vår vakna tid går åt till att jaga pengar, och ännu mer pengar för att köpa det som skickliga PR-makare får oss att tro är absolut nödvändigt, vilket vi gått på under många årtionden.
Jakten på mer pengar får oss också att leva i ett tempo som inte är anpassat för en mänsklig varelse. Den billiga oljan har skapat transportmedel som gör att vi kan förflytta oss allt fortare, vilket vi tror är viktigt för att vinna tid, och då tjäna mer pengar för att köpa det som vi oftast inte behöver.
Detta gör att vi har tunnelseende och missar otroligt mycket vid sidan av ”vägen”.
Det känns som om vi nu har nått vägs ände vad gäller konsumtionssamhället pga den pågående finanskrisen som vi med all säkerhet bara sett början av. Vi tvingas stanna upp och fråga oss vad vi egentligen sysslar med under det enda liv vi har fått att leva.
Nu omvärderar vi tiden och begreppet tillväxt för att hitta en ballans som är värdigt oss människor, tycker jag.
MKL • 24 februari 2010 kl. 14:14
Idag jobbas det mycket med hållbarhet i företagandet, det gäller att spara resurser där människan ingår som en självklar resurs. Vilket betyder att ju mer vi satsar på rätt resurser och spar på resurser så kommer en annan medvetenhetsgrad upp till ytan, både för individens(arbetstagaren) del och arbetsgivaren.Om man skulle sätta varje resurs i fokus för en stund och undersöka hur man bäst på bästa sätt kan använda och spara på resurserna för hållbarhet och för att nå ett effektmål så skulle en 21 timmars vecka inte vara särskilt långt borta. Det kostar nämligen en hel del pengar att ha resurser på kontoret 40 timmar varje vecka. Kan man göra samma arbete på 19 timmar genom att vara mer effektiv så tjänar företagen och arbetstagarna på det på flera sätt.