Idag inleds Vänsterpartiets partikongress i Uppsala. Den är inte ointressant ur ett klimatperspektiv.

Under den interna men till offentligheten förlagna partiledarkampanjen har partiledarkandidaten Jonas Sjöstedt valt att lyfta klimatkrisen och den ekonomiska krisen. Vilket ingen av de andra kandidaterna har försökt att matcha. 

Med all säkerhet kommer Jonas Sjöstedt att väljas till partiledare. Huruvida han blir ensam på posten eller enligt miljöpartistisk modell kommer att dela den med Rosanna Dinamarca eller Ulla Andersson är en öppen fråga. Det intressanta är emellertid huruvida Sjöstedt kan få Vänsterpartiet att prioritera klimatkrisen, att göra den till sin profilfråga. Vänsterpartiets mediestrateger bedömer klimatfrågan ”död” och ser helst att V prioriterar andra frågor. Men kan – och vill – Sjöstedt ändra på detta?

En andra intressant dimension av V-kongressen är det strategidokument som ska antas och som ger miljöpolitiken stort utrymme. Dokumentet är unikt inom den svenska partipolitiken då det tar ett helhetsgrepp på de tre krisområdena ekologi, energi och ekonomi, och formulerar, enligt egen utsago, ”ett ramverk, en radikal helhetssyn på miljöfrågor och på den krissituation vi rör oss in i”.

Vidare, konstaterar texten, att ”vi befinner oss i upptakten till en global kris. En kris som omfattar hela världssystemet i dess betydelse av en ekologisk-ekonomisk produktionsordning. Krisscenariot innebär i korthet att vi rör oss in i en politiskt extraordinär situation, som präglas av bruten kontinuitet, instabilitet, osäkerhet och hastiga förändringar. Och, naturligtvis, mycket stora faror.”

Därmed får Vänsterpartiet, förutsatt att texten antas, sägas vara det första parti som erkänner klimatkrisens omfång och dess konsekvenser. I det perspektivet är det upplyftande att dokumentet avfärdar ”en övertro på teknologiska mirakellösningar” och pekar ut ”en ovilja att acceptera att människan som en art bland andra i ekosystemet måste finna sig i att det finns gränser för vår expansion” som ett grundproblem i klimatdiskussionen idag.

Goda problemformuleringar är inte en garant för goda svar på vad som bör göras. Men V:s skrivningar om miljöpolitik i strategidokument är ett ambitiöst försök. Återstår att se hur det ser ut när Vänsterpartiets kongress behandlat texten, och om det finns en vilja att på allvar utmana Miljöpartiet. 

 

EDIT: Ja, det här med interndemokratiska processer är inte lätt… Strategidokumentet som nämns ovan kommer INTE att behandlas av Vänsterpartiets kongress, vilket jag felaktigt påstått. Det kallas inte ens för ett strategidokument, utan Framtidskommissionens slutrapport. I det strategidokument som Vänsterpartiets partistyrelse föreslår för kongressen har klimatfrågan en svag status, tyvärr. Erik Berg som har skrivit texten om miljöpolitik som jag refererat till ovan låter hälsa att ambitionen med slutrapporten är att den ska bilda ett underlag för Vänsterpartiets politiska strategiutveckling och att Erik Berg hoppas på att redovisa slutrapporten för den nya partistyrelsen efter kongressen.