Det är egentligen enkelt. Västvärldens glupande aptit på världens resurser måste minska. Världsnaturfonden räknar med att det skulle krävas tre jordklot om alla tog för sig som vi svenskar gör. Ingen har hittills kunnat förklara hur klimatet och ekosystemen ska kunna räddas om de rika länderna gör anspråk på fortsatt tillväxt.
Så långt är allt gott och väl i den berättelse som miljörörelsen brukar presentera. Men sedan är det alltid någon som säger att ”vi måste konsumera mindre”. Och precis där börjar skivan hacka.
Vilka vi?
Jag skulle vilja lyssna till en delvis annorlunda berättelse någon gång. Den skulle förklara vad det är som inte längre kan konsumeras i sådana mängder. Den skulle också göra klart vem det är som måste dra ner.
Våra förutsättningar är ju minst sagt olika. I min egen medelklasstillvaro är det lätt att se sådant som jag kan försaka. Om jag arbetade på en förskola hade det varit svårare att dra ner på konsumtionen. Om jag bleve utförsäkrad hade det varit nästintill omöjligt.
Hur är det däremot med dem som tjänar allra mest? Vilket skulle bli resultatet om vi fick dem att konsumera lite mindre? Efter de senaste decennierna verkar kanske själva idén underlig. Det skulle antagligen vara lättare att framställa guld ur vatten. Men låt oss vara lite utopiska och tänka oss att det gick.
Vi kan till exempel räkna på vad som händer ifall ingen fick tjäna mer är 35 000 kronor i månaden efter skatt. Eftersom vi ändå rör oss i fantasins utmarker kan vi kalla det för ”rättvisa”. Det moraliska i den här principen kan förstås diskuteras. Fortfarande skulle börsmäklarens arbete anses mer än dubbelt så mycket värt som undersköterskans, vilket ju är bisarrt. Men någon måtta får det vara även på utopierna.
Enligt SCB:s statistik över de disponibla inkomsterna tjänar den rikaste tiondelen av svenskarna i snitt 597 000 kronor om året efter skatt och inklusive kapitalinkomster. Då är barnen medräknade – i den här statistiska modellen viktar man hushållsmedlemmarna på olika sätt för att få fram medelvärden. Alltså: 900 000 svenskar kan bidra med 177 000 kronor var till statskassan efter vår skattereform. Det gör 159 miljarder kronor om året.
Den summan motsvarar nästan 20 procent av statsbudgeten. De pengarna hade räckt till ganska ambitiösa satsningar på att göra samhället hållbart. Det hade kunnat bekosta nya järnvägar, ökad spårtrafik i städerna och bra busslinjer i glesbygden. Det hade räckt till vindkraftparker och till solceller och solpaneler. Det hade räckt till mycket. Ja, det hade även räckt till ett mycket gott liv för den översta tiondelen. De flesta av oss kan bara drömma om 35 000 kronor efter skatt.
Innan ni nu börjar rada upp invändningar så låt mig säga en sak: jag är inte dum i huvudet. Jag vet att utfallet hade blivit ett annat av en sådan här skattereform. Det hade blivit skatteflykt, och utlandsflytter och skattefria förmåner och tusen andra sätt för eliten att behålla sin standard. Utifrån den kapitalistiska logik som styr samhället hade det säkert skadat ekonomin rejält. Det här är ett sätt att få grepp på överkonsumtionen – inget annat.
Jag tror inte heller, ska poängteras, att resten av oss kan fortsätta att leva våra liv som om inget hänt. Låt oss säga såhär: vi måste nog säga adjö till flygcharter och köttfrossa och shoppingkultur, men vi kan säkert istället skaffa oss en bättre barnomsorg, en fungerande kollektivtrafik, en lärartätare skola och en mänsklig äldreomsorg.
Och ändå: ett räkneexempel som det ovan säger en del om vilka som allra lättast kan bidra till att konsumtionen minskar – rejält. Om vi någon gång ska börja anpassa matsäcken efter vad jorden tål, är det inget tal om vilka som först måste dra åt svångremmen.
Daniel • 10 oktober 2012 kl. 21:44
Vackert tänkt Jonas. Jag tror inte att du är dum i huvudet och jag uppskattar verkligen dina alster på bloggen och i tidningen. Men ditt tankeexempel missar en viktig detalj jag inte kan låta bli att nmärka på. Eftersom alla de investeringar som du tog upp som exempel på vad de ökade skatteintäkterna skulle kunna användas också ger upphov till utsläpp och miljöpåverkan måste alltså det enda rätta bli att låta bli att konsumera över huvud taget. Det enda sättet att komma åt detta, tror jag, är att förbjuda resursutvinning – vilket förstås inte kommer att hända.
Med all respekt för landets låginkomsttagare – i en jämförelse med snittet i världen är det fortfarande en rätt god levnadsstandard man får i Sverige genom att leva på existensminimum … Men jag förstår att du inte kan skriva så.
kex • 10 oktober 2012 kl. 23:40
Men investeringarna som nämns, t.ex. i solpaneler, lönar ju sig i betydelsen att de över tid ger totalt minskade utsläpp av växthusgaser jämfört med idag.
Stabilekonomi.se • 10 oktober 2012 kl. 22:03
Mycket bra artikel !
Lite att tänka på och ingen vill skära ned på något eller få det sämre, framför allt inte de som har det riktigt bra.Har själv skrivit lite om miljö och konsumtion och det är svårt att se vart vi ska börja för att få ett hållbart resursutnyttjande.
Mvh http://www.stabilekonomi.se
Eva • 10 oktober 2012 kl. 22:11
Komplicerat. Kan vi istället för att kapa lönerna styra konsumtionen (beskatta) energikrävande varor. Maten den maten. Titta på vad som marknadsförs i stora annonser i dagstidningarna.. Billigt griskött, läsk, chips mm. Sätt höga skatter på onyttig mat och mat som förbrukar mycket energi för att bli mat (högt i näringskedjan)t. Gris är bättre än ko. Men båda är djur som äter mer än de ger i energi.
Sänk priset (subventionera) ekologiska grönsaker. Det som är billigt äter man. Styr komsumtionen mot nyttigare och ej farlig mat. Jag sa idag på jobbet att jag vägrar kyssa pojkar som äter kött. Det är äckligt. Kanske en bra slogan.
Anders • 11 oktober 2012 kl. 11:50
Beror på vilket kött man äter. Naturbeteskött är OK. ”Fabriksproducerat” nötkött från djur som aldrig är ute och som äter GMO-soja är en katastrof.
Berta • 11 oktober 2012 kl. 20:46
Naturbeteskött från Brasilien är väl absolut inte okey.
erik andersson • 11 oktober 2012 kl. 15:46
Alla människor måste äta mat, att höja skatter på mat är en sorts platt-skatt där de rika (alltså, de som konsumerar ohållbart mycket) får betala lika mycket som de fattiga (alltså, de som redan har en ”hållbar” konsumtion, avseende jordens resurser), ifall man inte riktar skatten mot typ hummer och kavijar men det var ju inte poängen här.
Ifall man ska försöka styra konsumtionen av mat kan man istället lika gärna kapa matmomsen på ekologiska och klimatsmarta (inte nödvändigtvis samma) matvaror helt.
Urpo Taskinen • 10 oktober 2012 kl. 22:39
Ja, börja måste man någonstans. Vi som lever i den materiellt rika delen av världen, vi som förbrukar räknat per person mer resurser än 1 planet är ju givetvis de som måste ha mest utrymme att börja.
Kan något utgå ifrån det jag kan göra?
Fördelarna att utgå ifrån sig själv kan vara:
– klart inom den egna rådigheten, dvs inom det fält där man kan bestämma själv
– kan imponera på omgivningen, om man vill imponera…
– gör livet lite mer spännande utan att man behöver betala för det
– gör livet mer roligt och lättsamt
– man kan göra saker som andra med massa ting inte kan göra, som Bodil Jönsson uttryckt det ”ting tar tid”
– av ovanstående orsak kan man ägna lite mer tid åt det som man gillar, kanske sina medmänniskor
Nackdelarna att utgå ifrån sig själv:
– skapar inte speciellt stora spår i t.ex. Kinas utsläpp av koldioxid
– kan bli kontraproduktivt om man hamnar under bekvämlighetströskeln
Hur som helst, utrymmet finns hos oss alla. Smått som stort.
Själv har jag gjort det här genom att t.ex. avstå från löneförhöjningar som jag berättar om här på finska, men där finns en kort svensk text också http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1017&artikel=5157268
Ett eget område som jag insåg att minskad konsumtion faktiskt har skapat möjligheter är att sälja bilen i oktober 2009.
Sommarens cykelsemester då jag cyklade från Juoksengi ner till Falkenberg och tillbaka, 3668 km, skulle inte ha varit möjligt utan den konsumtionsminskningen. Varför det kan man undra? Ja, enbart cykelkostnaden för en sådan resa är mer än 4000 kr – mer än en flygbiljett… En bil skulle lätt ha tagit de resurserna om man skulle ägt en sådan.
erik andersson • 11 oktober 2012 kl. 15:37
Nackdelar:
– Det spelar på det stora hela ingen jävla roll vad just _du_ gör.
– Det individbaserade fokuset lurar folk att tro att deras individuella val påverkar klimatet, vilket skapar mindre engagemang och opinion för det som faktiskt kan spela roll: strukturella samhällsförändringar.
Idén om att man ska ”börja hos sig själv” är något som bidrar till miljöförstöringen.
Berta • 11 oktober 2012 kl. 20:43
Detta måste vi diskutera! Att börja hos sig själv, är inte det att göra sig beredd för strukturella förändringar?
Tvivlare • 11 oktober 2012 kl. 10:15
Skulle var tionde svensk ha en månadsinkomst på nästan 600 000 kr? Tillåt mig tvivla.
Dina förslag innebär ju också konsumtion, till och med en ökning, eftersom det nog är svårt att hinna med att konsumera den jättelönen för egen del, det går ju åt tid att dra ihop den.
Sanningen är nog snarare att vi all måste ner långt under 35000 kr för att det skall bli en minskning av resursförbrukning som vår planet kan bära
JonasF • 11 oktober 2012 kl. 10:41
Oj, det var ett pinsamt korrfel du fick syn på. 597 000 om året ska det förstås vara. Jag ändrar.
Bodis • 11 oktober 2012 kl. 11:57
Bra artikel jag spånade lite själv på min blogg om vi verkligen måste se på vinst (för företag) som ett måste det borde räcka med att greja löpande kostnader och nyinvesteringar och i goda tider lägga undan en buffert för en regnig dag. Men själva vinsten (det vi idag ser som själva vitsen med företaget) behövs igentligen inte. Det som borde räknas är att de som jobbar kan få ett uppehälle men det kommer idag i andrahand. Jag har inte fått något medhåll jag tycker vi som samhälle är indiktrinerade i att pengar är allt, själva känslan i att som grupp hjälpa varandra verkar vara utrotad. En kommentar på min artikel var ”om man inte får göra en vinst försvinner själva vitsen men företaget”. Att företaget ger mat på bordet till alla anställda då, räknas inte det bara för att ägaren inte ökar sin förmögenhet konstant?
http://bodisforberedelser.blogspot.se/2012/10/varlden-fran-ett-barns-ogon.html?m=1
Kuckeliku • 11 oktober 2012 kl. 23:16
Jag har en känsla av att mycket av problemen med överkonsumtion i västvärlden löser sig av sig själv ganska snart. Jag tvivlar på att vi klarar av att köra på som vi gjort hittills så folk kommer behöva dra åt svångremmen ordentligt vare sig de vill eller ej och hur mycket politikerna än försöker sparka igång tillväxten. Det kommer snart vara få som har råd att leva lyxliv och de flesta kommer bara kämpa för att få saker att gå runt. Eventuell tillväxt kommer i huvudsak ske i låglöneländer, precis som miljövänner vill att det skall vara. Här i västvärlden kommer vi mer kämpa för att undvika allra djupaste depression.
Det innebär förvisso inte att hållbarhetsproblemen är lösta utan bara att det blir svårare att hitta en massa människor som borde dra åt svångremmen, helt enkelt för att de flesta har fått en högst tvivelaktig ekonomi.
Martin Saar • 12 oktober 2012 kl. 08:50
Det är alltid nyttigt att måla upp en bild som sätter vårt konsumtionssamhälle på sin spets. Tack för det Jonas! Det gäller att skaffa sig ett perspektiv på var vi står och är på väg. Själv anser jag att tecknen är tydliga att nuvarande överkonsumtion i vårt låne- skuldbaserade tillväxtsamhälle har nått vägs ände och kommer att lösa sig naturligt av sin egen tyngd. Men dessvärre under stor vånda och mycket elände för de flesta medborgare. Hur ska vi klara av omställningen från energiarbete till mänskligt arbete?. Nuvarande ekonomiska system kommer inte klara den brist på energi främst olja som vi nu glider in i och ger sig till känna allt mer. Energikvaliteten EROEI, blir allt lägre i det som utvinns, just nu är kostnaden för att utvinna olja alldeles för hög för att våra samhällen ska kunna bestå i dess nuvarande form och leverera den välfärd vi tar för givet. Men först en rejäl finanskris och kollaps sen en energikollaps som grädde på moset! Det är just därför vi behöver en plan B för att ställa om samhället till mindre mängd energi. Kanske och i bästa fall hälften av det vi har idag om 10-15 år. Och resan dit blir inte kul och risken för en allmän apati och uppgivenhet är stor med det gäng politiker vi har idag oavsett partitillhörighet. Och som förväntas leda denna omställning. M Saar ordf ASPO Sverige
Urban Persson • 12 oktober 2012 kl. 11:40
Om två ytterligare jordklot inte kan ordnas så kan man minska befolkningen motsvarande, vilket är enkel mattematik och kommer att ordnas oundvikligen på något sätt. När det stora flertalet ser kollapsen komma och inrättar sitt liv så förökar de sig nog mindre. Men det kommer inte att gå tillräckligt snabbt. Åldringarna drabbas hårt. De flesta kanske förstår detta och gör en slags mental omställning inom 10 år och då kan det bli grundläggande förändringar inom helt otänkbara saker.
Ett stort svenskt utlandsberoendet inom bränslen, livsmedel och export gör att få andra länder kan tappa så mycket välstånd så snabbt. Någon slags effekt borde därför komma tidigt här. Japan ligger nog sämre till och där har de en liten förökning och ingen massinvandring och är delvis på rätt väg. Kanske är det tidsfråga innan maktapparaten byter spår och utrotar de fattiga. Om man tittar på det historiskt så har få länder haft sådana galenpannor i ledningen. Det som främst gäller är chanstagning och kortsiktig vinst.
Johan • 12 oktober 2012 kl. 13:56
Vi behöver inte slopa någonting men se till att sen som skräpar ner betalar för sig. Sedan är det sjukt att vi äter så mycket kött som vi gör!
Gunnar Rundgren • 15 oktober 2012 kl. 19:31
Ett bra inlägg som sätter saker i perspektiv. Det är ju ingen exakt vetenskap eller ens ett konkret förslag utan ett sätt att åskådliggöra både en storleksordning och en rättviseaspekt. Rättvisa kommer bli mycket viktigare i ett samhälle präglat av knapphet. Och till skillnad från många så tror jag faktiskt att knappheten driver fram rättvisa snarare än tvärtom. Jag har själv på många sätt erfarit att fattiga människor är mer solidariska och tar hand om varandra, och att familjer eller grupper utan pengar tenderar att fördela det lilla de har mer rättvist.
Sen håller jag delvis med någon kommentator som säger att fokus på människors INDIVIDUELLA VAL av konsumtion lätt leder fel. De spelar självklart rätt stor roll, men man också förändra de samhällssystem som driver på konsumtion och ständig tillväxt. Det kortaste sättet att beskriva det med ett ord är: kapitalism. Det är BÅDE ett samhällssystem och en ideologi som står i direkt motsats till uthållig utveckling. Läs mer på tex
http://tradgardenjorden.blogspot.se/2012/08/ekonmisk-rationalitet-representerar.html
Anneli • 21 december 2012 kl. 11:49
Tack för tankarna, nya och andra grepp och perspektiv är alltid bra så man får granska sin bild av problemet och lösningarna igen, med lite andra ögon.
För mig har det blivit en poäng att snarare tänka ”hur kan jag bidra till livet på jorden så att resurserna ÖKAR genom hur jag lever, snarare än att bara minska på vad jag tar av resurserna. Det är en enormt stimulerande tanke 🙂
Några kommenterar att det individuella tänket blir fel om man verkligen vill ändra på saker och ting, att det är en omstrukturering av samhället som behövs. Men jag menar att alla röster som hörs, alla exempel som levs på ett bättre och fungerande vis i sammanhanget (där planeten skulle fortsätta vara grön och frisk om ”alla” levde som i exemplet, t.ex. utan överkonsumtion av miljöfarliga tjänster och varor), och alla individer som börjar ändra riktning, till slut påverkar både system, samhälle och strukturer inifrån. Det blir ett flytande nätverk av samverkande krafter som alla vill åt samma håll. Inte toppreglerat och lagstadgat från första början kanske, men av ren hävd och alltför mångas egna önskan om en hållbar värld så lär det komma dit också. Snabbare om ännu fler gör sin individuella väg till något viktigt som räknas i helheten (är det inte just bortkopplingen av det individuella ansvarstagandet som skapat problemet från första början?).
Gäst • 6 februari 2013 kl. 11:09
Bra kommentarer, men sen då? Vad sker nu? Har du ens mailat någon om någonting, försökt få till något?
Jag mailade Lena Ek(Regeringskansliet) igår, Länsstyrelsen Västra Götaland idag(http://www.maringuiden.se/forum/;thread=479958), och sökt bidra om Solceller idag. Inte köpt bil trots familjebildande och har inga tankar på någon heller. Stöder landsbygd och lokalodlat.
Men framförallt, jag är inte rädd för att visa stake och stå upp för naturen. Är ingen Fjällräven miljömupp utan framgångsrik företagare, modern och sådär så håll fördomarna borta.
Vad gör du och påverkar du dina nära om en förändring? Hur tror du ändring kan ske? Kan den ske eller blir det knall-fall vi måste vänta på? Jag menar nu tar Kina fart tillsammans med Indien De kommer inte stanna.
En som vet • 12 mars 2013 kl. 15:50
Det här var det största dravlet jag läst i hela mitt liv.
Jag skulle påstå att det är alla samhällsklasser som bär effekt på miljön. Vem tror du det är som köper det billiga regnskogsköttet importerat från brasilien? De som betalar för halvfabrikat och kött producerat på de miljöbelastade sätten?. Att köpa mat idag som är hållbart är dyrt, enbart de med höga inkomster har råd med detta. Detsamma gäller att köpa bilar och utrustning till hemmet som drar lägre bensin, energi m.m. Dessutom har höginkomstagarna den härliga förmånen att ha råd att köpa kläder som är EKO och hålbara dessutom, som håller högre kvalité. Som simpel student eller medel/låg inkomstagare har man inte råd med det och hänvisas till HM, där kläderna håller i max någon månad. Som student och medelinkomsttagare måste jag köpa det billigaste köttet och erbjudandet min lokala ICA butik har, och det är inte hållbart någonstans. Jag längtar tills den dagen jag har råd att köpa mig fri från detta otroliga resursslöseri jag lever idag pga min priskänslighet.
IKEA ett exempel, de flesta har sina möbler i några månader eller något år, varför? För att de designas för att hålla nuvarande moder/trenderna, de är billiga så folk slänger de när de tröttnat alternativt så går de helt enkelt sönder för att de saknar kvalité. Vem tror du handlar på IKEA? Inte är det de med de höga inkomsterna som nämns i denna artikel. De handlar möbler efter behov och smak och behåller således sina möbler mycket längre än vanlige svensson som köper efter mode och pris.
Att sitta och påstå att höginkomstagarna är problemet och att ingen ska få tjäna mer än 35 000 kr är befängt. Jag menar på att den dagen jag kommer upp i högre inkomster och har råd att köpa ekologiskt odlat kött och grönsaker kommer jag göra det. Jag kommer ha råd att investera i miljösmarta alternativ till mitt hem och dessutom bidra med mina pengar till ändamål jag tror på. Jag kommer att ha råd att införskaffa kläder av variant dyrare som är ekologiska och hållbart producerade som håller i flera år då min priskänslighet minskar markant. Jag kommer ha råd att köpa möbler som inte fraktats över halva jorden som är tillverkade av trä som INTE är på bekostnad av regnskog eller övrig skog.
Se till att få en vettigare fördelning på hur resurserna används och hur man beskattar och subventionerar mat istället.
Ekologiskt odlat bör vara något som alla har råd med.
Det finns en helt annan bild av verkligheten och den bilden författaren av denna artikel målar upp är föråldrad. Det är rent utav pinsamt. Läs lite vetenskapliga artiklar i ämnet så kanske du lär dig hur det faktiskt ser ut, det finns mycket forskning som visar på helt andra faktorer för hållbar utveckling. ATt försöka skammåla alla höginkomsttagare är helt fel.
/ Civilingenjörs-student på KTH, tillhör dessutom gruppen av studenter som är uppväxt i ett fattigt hem helt utan utbildade föräldrar. Att påstå att låginkomsttagare inte kan skära ner/ändra på sin miljöpåverkan lika mycket som någon annan är naivt
En som vet • 12 mars 2013 kl. 15:50
Det här var det största dravlet jag läst i hela mitt liv.
Jag skulle påstå att det är alla samhällsklasser som bär effekt på miljön. Vem tror du det är som köper det billiga regnskogsköttet importerat från brasilien? De som betalar för halvfabrikat och kött producerat på de miljöbelastade sätten?. Att köpa mat idag som är hållbart är dyrt, enbart de med höga inkomster har råd med detta. Detsamma gäller att köpa bilar och utrustning till hemmet som drar lägre bensin, energi m.m. Dessutom har höginkomstagarna den härliga förmånen att ha råd att köpa kläder som är EKO och hålbara dessutom, som håller högre kvalité. Som simpel student eller medel/låg inkomstagare har man inte råd med det och hänvisas till HM, där kläderna håller i max någon månad. Som student och medelinkomsttagare måste jag köpa det billigaste köttet och erbjudandet min lokala ICA butik har, och det är inte hållbart någonstans. Jag längtar tills den dagen jag har råd att köpa mig fri från detta otroliga resursslöseri jag lever idag pga min priskänslighet.
IKEA ett exempel, de flesta har sina möbler i några månader eller något år, varför? För att de designas för att hålla nuvarande moder/trenderna, de är billiga så folk slänger de när de tröttnat alternativt så går de helt enkelt sönder för att de saknar kvalité. Vem tror du handlar på IKEA? Inte är det de med de höga inkomsterna som nämns i denna artikel. De handlar möbler efter behov och smak och behåller således sina möbler mycket längre än vanlige svensson som köper efter mode och pris.
Att sitta och påstå att höginkomstagarna är problemet och att ingen ska få tjäna mer än 35 000 kr är befängt. Jag menar på att den dagen jag kommer upp i högre inkomster och har råd att köpa ekologiskt odlat kött och grönsaker kommer jag göra det. Jag kommer ha råd att investera i miljösmarta alternativ till mitt hem och dessutom bidra med mina pengar till ändamål jag tror på. Jag kommer att ha råd att införskaffa kläder av variant dyrare som är ekologiska och hållbart producerade som håller i flera år då min priskänslighet minskar markant. Jag kommer ha råd att köpa möbler som inte fraktats över halva jorden som är tillverkade av trä som INTE är på bekostnad av regnskog eller övrig skog.
Se till att få en vettigare fördelning på hur resurserna används och hur man beskattar och subventionerar mat istället.
Ekologiskt odlat bör vara något som alla har råd med.
Det finns en helt annan bild av verkligheten och den bilden författaren av denna artikel målar upp är föråldrad. Det är rent utav pinsamt. Läs lite vetenskapliga artiklar i ämnet så kanske du lär dig hur det faktiskt ser ut, det finns mycket forskning som visar på helt andra faktorer för hållbar utveckling. ATt försöka skammåla alla höginkomsttagare är helt fel.
/ Civilingenjörs-student på KTH, tillhör dessutom gruppen av studenter som är uppväxt i ett fattigt hem helt utan utbildade föräldrar. Att påstå att låginkomsttagare inte kan skära ner/ändra på sin miljöpåverkan lika mycket som någon annan är naivt