De som har förstått allvaret i klimathotet och som har resurser att göra något åt det pumpar nu in pengar i åtskilliga informationsprojekt.
Inför Köpenhamn pågår en rad kampanjer som ska få folk att agera för klimatet (se en sammanställning av kampanjfilmer här).
Men budskapen verkar inte gå fram, eller åtminstone inte förändra något. Vi fortsätter att hålla stadig kurs mot ett scenario som gör att filmer som Mad Max lär kännas kusligt förutseende.
Den brittiska regeringen kör just nu en omdebatterad filmkampanj inom sitt Act on CO2-projekt som ser ut så här:
Jag håller med Henry Hicks från kommunikationsbyrån Futerra när han sågar denna kampanjfilm med motiveringen att
… skuldbeläggande gör att folk slutar lyssna.
… det är kontraproduktivt att kritisera hem och familj.
… oro för framtiden är en dålig drivkraft för att ändra beteenden i dag.
… att den försöker sälja ett helvete.
Futerra driver idén att klimathotet måste förpackas bättre om folk ska vilja göra något åt det. Förmodligen sant, men hur?
I Effekts kommunikationsskola försöker vi undersöka detta (i det kommande numret av Effekt bör den som gillar att prata isbjörnar och klimat se upp). Men jag är nyfiken på vad som ni som läser detta tycker funkar i praktiken. Vad ska man säga för att folk faktiskt ska lyssna, och agera?
Effekt inleder i och med detta inlägg ett samarbete med diskussionsforumet Ecoprofile. I särskilt heta frågor korspostar vi blogginläggen både på Ecoprofile och här på Effektbloggen för att stimulera en än mer levande diskussion i Ecoprofiles forum.
Ecoprofile är Sveriges största diskussionsforum om grön omställning. Registrera dig nu!
Diskussionstråden ”Vilka budskap fungerar?” på Ecoprofile.
(Obs! Det går naturligtvis utmärkt att fortsätta posta kommentarer här.)
På samma tema: Är roligare bättre?
Samuel Jarrick • 26 oktober 2009 kl. 18:24
Fragan om hur man nar ut brottas man med hela tiden.
Men egentligen tror jag att vi delvis staller fragan lite fel. Fragn ar inte framst hur vi ska na ut med budskapet om hur brattom det ar att radda klimatet. Jag tror att de flesta har borjat forsta. Det ar min erfarenhet.
Den stora utmaningen ar att fa manniskor att inse att de kan gora nagot at det. Att det faktiskt gar att gora nagot tillsammans. Men bara om alla borjar se sig som medborgare och inte bara som konumenter. Sa lange som manniskor tror att politiska rorelser inte kan gora nagot, kommer de inte heller att kunna gora det.
Hur ska da detta ga till. Det ar en svar fraga. Men efter att nyligen ha last Chomsky lutar jag at att se det som att var framsta uppgift ar att frigora oss fran mediernas bild av verkligheten. I medierna framstalls alltid aktivistrorelser som nat lite naivt och idealistiskt pa sidan om, alternativt nagot terror-liknande och farligt.
Det beror pa att rorelsen faktiskt utmanar det medierna tjanar pengar pa: att bibehalla business as usual. Det blir viktigt for medierna att fa det att framsta som att vi inte KAN paverka.
Fast hela historien visar att det ar just det vi kan. Att det ar BARA genom politisk kamp som samhallet kan utvecklas.
Det ar den berattelsen vi maste beratta om och om igen. Att allt, precis allt vi gor spelar roll.
Jag tror att vi kan vara pa vag dit. Inte minst den globala aktionsdagen i lordags visar att nagot ar pa gang.
Kommer vi att hinna? Det far vi se till!