Min pappa har berättat om hur de som barn såg de tomma godisautomaterna på tågperrongerna i England. Det var åren strax efter andra världskriget, och de suktade efter den magiska tid då det gick att stoppa ner ett mynt i en automat och få ut en godisbit. Under ransoneringen som varade under och efter kriget var det en omöjlighet. Den tomma automaten stod kvar som ett monument över en svunnen tid.

Bok: Nollsummespelet – teknikfetischism och global miljörättvisa Av: Alf Hornborg Förlag: Daidalos

Bok: Nollsummespelet – teknikfetischism och global miljörättvisa
Av: Alf Hornborg
Förlag: Daidalos

Historien kommer tillbaka till mig när jag läser humanekologen Alf Hornborg, vilket är en omtumlande upplevelse. När han vänder på perspektiven försvinner många skygglappar. I nya boken Nollsummespelet – teknikfetischism och global miljörättvisa utvecklar Alf Hornborg – som är professor vid Lunds universitet – idéerna kring modern teknik och ekologiskt ojämnt utbyte.

Alf Hornborg lyckas dekonstruera maskinen, och synliggöra den i alla dess delar. Och här pratar vi inte om muttrar och skruvar, eller ens om ramminnen och kretskort, utan om ekonomiska utbyten, maktrelationer och global rättvisa: »Lika vilseledande som det är att föreställa sig en organism som avskiljbar från dess relationer till sin omgivning, lika missvisande är det att tänka sig maskiner och annan teknik som något separat från prisrelationer och resursflöden« skriver han.

Här pratar vi inte om muttrar och skruvar, eller ens om ramminnen och kretskort, utan om ekonomiska utbyten, maktrelationer och global rättvisa.

Den moderna tekniken är enligt Alf Hornborg beroende av dagens ekonomiska strukturer. När européer köper bilar vars komponenter är tillverkade i Kina, beror det till stor del på att arbetskraften är billigare och miljökraven färre i Kina – »löneskillnaderna är oupplösligt förbundet med teknikens förekomst och fördelning i världssamhället.« Det går alltså inte att hävda att bilen i sig är ett neutralt objekt, den är en produkt av det ojämna utbyte som gör att det i Sverige finns ungefär 50 bilar per 100 invånare medan det i Kina finns två. Dessutom krävs det att Sverige har ekonomiska möjligheter att importera olja som bränsle. Allt detta är inneboende egenskaper i den moderna bilen.

Därför blir det i princip ett nollsummespel. När vi utnyttjar ny teknik som vi tror spar tid och miljö, sker det oftast genom att vi utnyttjar billig arbetskraft – alltså någon annans tid – och förskjuter miljöförstöringen någon annanstans. »Vår tids maskiner [skulle] inte kunna åstadkomma någonting alls, om det inte vore för det ojämna utbytet av energi, råvaror och nedlagda arbetstimmar på världsmarknaden« skriver Alf Hornborg.

Det är här jag börjar tänka på min pappas historia. När ekonomin hade kollapsat efter andra världskriget var godisautomaten ett värdelöst skal. För att fungera krävde maskinen ett system som försåg den med choklad – alltså ett system som säkrade tillgång till både råvaror och arbetskraft som kunde förädla och leverera dem till automaten. Detta var en del av maskinens logik.

För att få en rättvis och i längden hållbar värld, argumenterar Alf Hornborg för att vi måste lokalisera vår ekonomi. Hans förslag är en komplementär valuta, som ska vara densamma över hela landet, men bara kunna användas för att köpa produkter och tjänster som har producerats inom närområdet. På så sätt tvingas vi till mer jämlika handelstransaktioner och vi kan skapa en livskraftig lokal ekonomi.

Det är en lösning som låter lovande, och även om förslaget säkert behöver putsas och slipas – borde någon kommun i Sverige plocka upp handsken och inleda ett test. Det kan visa sig vara räddningen nästa gång världsekonomin kraschar.

Bok: Nollsummespelet – teknikfetischism och global miljörättvisa

Av: Alf Hornborg

Förlag: Daidalos

Här kan du läsa Effekts intervju med Alf Hornborg från 2012.