Jag är en makroekonom som ägnat mig åt klimatekonomi under snart 10 år. I princip är den nationalekonomiska analysen om hur man ska hantera klimatförändringarna enkel. Den kan sammanfattas i följande punkter:

  • Utsläpp av koldioxid blandar sig i stort sett omedelbart i atmosfären och påverkar därför det globala klimatet oberoende av vem som orsakar utsläppen och var det sker.
  • På en oreglerad marknad kommer de ekonomiska konsekvenserna av en enskild individs utsläpp inte att drabba henne själv utan att spridas ut över människor och företag i hela världen. Detta leder till att en fri marknad inte fungerar bra eftersom dess aktörer inte har incitament att ta hänsyn till de egna utsläppens konsekvenser.
  • Om en skatt på utsläpp som motsvarar dessa så kallade externaliteter införs fungerar dock marknaderna bra och problemet är löst.

Denna analys utvecklades av Arthur Pigou och publicerades år 1920 [1], det vill säga 24 år efter det att koldioxidens växthuseffekt beskrivits och kvantifierats av den svenska Nobelpristagaren Svante Arrhenius år 1896 [2]. Den naturvetenskapliga grunden för klimatförändringarna samt den samhällsvetenskapliga grunden för hur problemet ska lösas är alltså mycket gamla.

Arrhenius visade att temperaturökningen i grader är proportionell mot den procentuella ökningen av koldioxid i atmosfären. Hans beräkningar pekade på att en fördubbling av koldioxidhalten skulle leda till en ökning av den globala medeltemperaturen med cirka 5 °C. Efter mer än 100 år av forskning ligger Arrhenius beräkning av klimatkänsligheten fortfarande inom dagens osäkerhetsintervall. FN:s klimatpanel anger att en fördubbling av koldioxidhalten förmodligen leder till en ökning av temperaturen mellan 1,5 och 4,5 °C. En uppvärmning under 1 °C är ”extremt osannolik” och en över 6 °C ”mycket osannolik”. Det stora osäkerhetsintervallet är förstås besvärande men något vi knappast kommer att undgå i närtid.

Om klimatkänsligheten skulle vara i den nedre delen av vårt osäkerhetsintervall, alltså runt 1 grad, är klimatförändringarna inte mycket att oroa sig för. I diskussioner med klimatskeptiker eller klimatförnekare brukar jag därför säga att det inte går att utesluta att de har rätt. Detta är vetenskapligt korrekt och har också visat sig vara en bättre argumentationstaktik än att påstå att de inte vet vad de talar om. När man klargjort att det inte går att utesluta att de har rätt brukar det vara relativt lätt att få dem att inse att vi inte heller kan utesluta en så mycket högre klimatkänslighet att klimatförändringarna verkligen blir ett mycket allvarligt problem. En villaförsäkring kan vara klokt att köpa även om det inte är säkert att villan brinner ned. Argumenten för klimatpolitiken måste på samma sätt ta sin utgångspunkt i det faktum att vi är osäkra på hur stor klimatkänsligheten är.

Den naturvetenskapliga osäkerheten kring effekterna av utsläpp av växthusgaser är alltså stor. Kanske är dock osäkerheten kring de ekonomiska effekterna ännu större. Delvis beror nog detta på att vi ekonomer ligger efter naturvetarna. Särskilt den makroekonomiska forskningen om klimatförändringarnas konsekvenser har kommit igång sent. [3] Jag och min kollega Per Krusell har därför fokuserat på att visa för våra forskarkollegor runt omkring i världen att klimatförändringar är ett intressant forskningsområde där makroekonomiska metoder är särdeles användbara. Jag ser nu tydliga tecken på ett uppvaknande. Ett sådant är att vi ombads skriva ett över 100 sidor långt kapitel om dessa frågor i ”Handbook of Macroeconomics” som just kommit ut med den andra upplagan [4]. I den första upplagan från 1999, som brukar betraktas som makroekonomernas bibel, fanns inget motsvarande kapitel.

De ekonomiska konsekvenserna av klimatförändringarna är förstås mycket mångfacetterade. För att förstå dem behövs en mängd olika komplementära forskningsansatser. På ekonomernas världskongress [5] som hålls vart femte år av Econometric Society gav Per Krusell den prestigefyllda Walras-Bowley föreläsningen. Titeln var ”Climate Change Around the Globe” och fokus var utvecklingen av en mycket högupplöst global klimatekonomimodell. Modellen har 19 000 regioner om 1 x 1 breddgrad (cirka 11 x 11 mil) och kan därför kopplas till de högupplösta naturvetenskapliga klimatmodellerna. Modellen är ännu en bra bit ifrån att vara färdigutvecklad men den indikerar redan diversiteten i de ekonomiska konsekvenserna av global uppvärmning. En särskilt intressant aspekt är det uppmätta sambandet mellan temperatur och BNP för tiden 1990-2005 i den höga upplösning modellen tillåter. Detta samband visas i Figur 1 där regionens årsmedeltemperatur visas på x-axeln och dess BNP på y-axeln.

Figur 1: Temperatur och BNP i olika regioner. Inkomsten ökar med årsmedeltemperatur upp till 11 °C för att därefter sjunka. Källa: Krusell 2015.

 

Figuren visar att BNP tenderar att öka med temperaturen fram till cirka 11 °C årsmedeltemperatur och därefter minska. Om man utgår ifrån att detta tydliga mönster är kausalt kan en preliminär slutsats vara att ökande temperatur har en positiv effekt om den i utgångsläget är under 11 °C och annars en negativ. [6] I så fall är det 55 procent av de 19 000 regionerna som kommer att uppleva en negativ effekt medan 45 procent en positiv. Sett ur ett globalt välfärdsperspektiv är det centralt att notera att världens befolkning inte är jämt fördelad sett ur temperaturaspekt. Figur 2 visar hur världens befolkning är fördelad över olika temperaturer. Som vi ser är befolkningen skevt fördelad med en klar majoritet i regioner med en medeltemperatur över 11 °C. Det är alltså betydligt fler människor som drabbas än som inte gör det.

 

Figur 2: Temperatur och befolkningskoncentration i olika regioner. Majoriteten av jordens befolkning bor i regioner med en årsmedeltemperatur på mer än 11 °C. Källa: Krusell 2015.

Dagens faktiska samband mellan temperatur och BNP kan förstås ändras i takt med klimatförändringarna. Det samband som Per Krusell visar ger dock en viktig pusselbit i ett mönster där den ekonomiska effekten av klimatförändringarna är mycket heterogen. Detta är förstås en komplicerande faktor i de internationella klimatförhandlingarna men inget som bör skjutas under mattan. Även om vi påverkas olika är klimatförändringarna ett globalt problem som drivs av de sammanlagda utsläppen i världens alla länder. Det finns bara globala lösningar och de kräver samarbete och internationell solidaritet. Sverige kan därför inte nöja sig med att städa framför vår egen dörr. Jag hoppas därför på ett större internationellt fokus i den svenska klimatpolitiken i stället för den inåtvända tendens jag sett under senare tid.

Det krävs också mer kunskap. Speciellt hoppas jag att vi ekonomer framöver kan bidra med mer kunskap om klimatförändringarnas effekter och vad vi bör göra åt dem. Dessa frågor är mer komplicerade än vad Arrhenius och Pigou förutsåg för 100 år sedan men utan deras banbrytande forskning skulle vi stå oss slätt.

John Hassler, professor i nationalekonomi, Institutet för internationell ekonomi, Stockholm Universitet, medlem i Fores klimat- och miljöprograms vetenskapliga råd

 

**********

[1] Pigou, A. C. (1920), The Economics of Welfare, London: Macmillan.

[2] Arrhenius, S. (1896), On the influence of carbonic acid in the air upon the temperature of the ground, Philosophical Magazine and Journal of Science.

[3] William Nordhaus vid Yaleuniversitetet var en pionjär som utvecklade klimatekonomimodeller redan på 70-talet men fick av olika skäl inte så många efterföljare som man skulle önska.

[4] Handbook in Macroeconomics (2016) Handbook of Macroeconomics, Volume 2A-2B, red. John B. Taylor, Harald Uhlig.

[5] Krusell, P. 2015 World Congress, Aug 17-21, 2015, Montréal, Canada. Föreläsningens bilder finns på http://perseus.iies.su.se/~pkrus/montreal_per.pdf

[6] I hela Sverige ligger årsmedeltemperaturen under 11 °C även om den i södra Skåne börjar närma sig denna nivå.

Referenser:

J. Hassler, P. Krusell, A.A. Smith, Jr..Kapitel 24, Environmental Macroeconomics i Handbook in Macroeconomics (2016) Handbook of Macroeconomics, Volume 2A-2B, red. John B. Taylor, Harald Uhlig. Elsevier, Amsterdam.

Krusell, P. 2015 World Congress, Aug 17-21, 2015, Montréal, Canada. Föreläsningens bilder finns på http://perseus.iies.su.se/~pkrus/montreal_per.pdf

 

_______________

Vill du prenumerera på klimatmagasinet Effekt i ett år?
Swisha till 123 006 43 60
250 kr + namn och adress, så får du 4 nummer av papperstidningen
200 kr + mejladress, så får du 4 nummer av tidningen som pdf
Start med nummer 2/2017, som når prenumeranterna i slutet av maj och som har tema: vatten

_______________