Jag och M har byggt ett växthus (nåja)  till M:s vattenmeloner och mina drivhustomater. Här är receptet:

VÄXTHUS
2 st tvättkorgar
75 liter ekologisk planteringsjord
2 st tomma, använda jordsäckar
2 st härdade vattenmelonplantor
3 st härdade tomatplantor
2 kvadratmeter byggplats
1 pinne
Spik

Plastsäckarna använde vi till att täta tvättkorgarna. Sedan fyllde vi på med jord och planterade de härdade plantorna. Sedan gjorde vi hål i plasten i botten av tvättkorgarna för att vatten ska kunna rinna ut om jag mot förmodan kommer ihåg att vattna så ofta att det blir för mycket vatten.

Efter det ställde vi korgarna på byggplasten. Men några spik fäste vi en pinne (som helst skulle varit en tunnare list eller liknande) i andra kortsidan av plasten. Sedan slog vi några spikar i husvägen så att vi kan hänga upp pinnen. Voilà – ett växthus.

M tyckte att vi istället skulle spika fast pinnen i husväggen och göra plasten löstagbar vid marknivå. (Mest för att hon ville göra en fina kant med stenar.) Förmodligen en bättre idé men är man vuxen finns det tydligen en idiotisk lag som tvingar en att stå på med sina egna förslag. För att sedan tvingas gör en jättelik pudel i värsta, eller bästa fall, beroende på om man sätter stolthet eller god skörd först.

 

PS. För övrigt ljuger jag lite i receptet. F’låt. Vår planteringsjord är inte ekologisk. Men det ska den helst vara förstås. Men i valet mellan att lägga två gånger två mil på att köra till ett ställe som har ekologisk jord och att köpa icke-ekologisk planteringsjord där vi storhandlade mat valde vi det tidigare alternativet. Att återigen behöva göra ett sådant val väckte den tankegång jag återkommer till: Det borde finns lagar som gör att vi konsumenter slipper behöva stå med ågren och välja mellan olika dåliga alternativ. Ångesten borde hamna hos de som tjänar pengar på att saluföra klimatvidriga varor. Och eftersom spott och spe inte hjälper på företag borde straffen vara ekonomiska. Då biter det.