Så här långt har det varit en väldigt varm vinter. Det är kanske inte så konstigt att en och annan klimataktivist mumlar ett försiktigt ”vad var det vi sa” – framförallt inte som det dessutom har stormat en del. Men det borde vi sluta med. Det finns foliehattar på diverse webbsajter som går i spinn så fort det snöar mer än normalt. Det finns ingen anledning att ta efter.

Faktum är att globalt tycks den här vintern bli en av 2000-talets kallaste. Mönstret är omvänt till exempel förrförra vintern, då Kung Bore kramade musten ur oss nordbor, men då det samtidigt var ovanligt varmt i snitt över världen. Det är skillnad på väder och klimat. Vädret är kaotiskt. Klimatförändringarna blir tydliga först över tillräckligt lång tid. Det är som med tidvattnets flod. Alla vågor är inte lika starka, ibland drar sig vattnet rentav tillbaka en liten stund, men om du ligger för långt ner på stranden vet du ändå hur det kommer att gå.

Det här är luriga saker. Om man studerar en kurva över den globala uppvärmningen det senaste halvseklet är det lätt att bli förvirrad. Temperaturen stiger inte i jämn takt. Det finns rejäla hack i kurvan. När klimatförnekarna hävdar att temperaturerna inte har stigit det senaste decenniet har de en poäng. Vi är mitt inne i ett av hacken. För att egentligen kunna säga något om trenden måste vi se klimatförändringarna ur minst ett 30-årsperspektiv. Då blir bilden entydig. Uppvärmningen är oregelbunden men obönhörlig

Men varför varierar klimatet? Den frågan intresserar forskarna. De senaste tio åren har medeltemperaturerna trots allt legat tämligen stilla. Varför denna utplaning? Här råder det osäkerhet. En möjlig förklaring är det som sker i Kina. Där har kolförbränningen ökat drastiskt, och till stor del utan rökgasrening. Följden är stora svavelutsläpp. Svavelpartiklarna bildar minimala droppar – aerosoler – som reflekterar solljus och minskar uppvärmningen. Hur mycket? Det är en av klimatforskningens stora olösta frågor. Det kan handla om allt emellan 0,1 och 0,5 grader. När Kina moderniserar sina kolkraftverk får vi en del av svaret.

Det är emellertid inte säkert att den svaga uppvärmningen under 2000-talet beror på aerosolerna. Det finns andra faktorer att ta med i beräkningen. Solaktiviteten skiftar, liksom regelbundet återkommande havsströmmar och väderfenomen som La Nina och El Nino. Det senaste året har vi således haft såväl svag solaktivitet som en stark La Nina. Då och då kommer det stora vulkanutbrott, som kan kyla ner vädret ett par år. En färsk studie från klimatforskaren Stefan Rahmstorf och statistikern Grant Foster har försökt ta hänsyn till sådana faktorer. De har utgått från temperaturtrenderna sedan 1979, och rensat dem från La Ninas och El Ninos(som kyler respektive värmer havsytan i delar av Stilla havet), från solaktivitetens skiftningar och från effekter av stora vulkanutbrott. Resultatet? Stigande temperaturer även de senaste tio åren. Hacken finns kvar, men har blivit mindre

Fosters och Rahmstorfs studie innebär kanske inte sista ordet i diskussionen. Men en sak är i stort sett alla klimatforskare överens om. Den globala uppvärmningen har inte upphört. Flodvågen fortsätter att välla in över stranden.