Idag gästbloggar journalisten, klimataktivisten och socialantropologen Rikard Rehnbergh på Effektbloggen. Rehnbergh är dessutom i full färd med att starta Stockholms första cykelkök.

Foto: Carol Mitchell/Flickr/Creative commons

Efter tre månader i Indien hör jag på radion hur den högerliberale debattören Johan Norberg propagerar mot Earth Hour den 23 mars. Han menar att ha lyset släckt en timme en lördagskväll är ett tomt slag i luften då Kina och Indien slår upp tre-fyra kolkraftverk i veckan. Hans påstående gnager i mig en tid. Siffran får mig att fundera: Stämmer det? Om ja: Vad betyder det då för miljö och hälsa?

Den första omfattande studien om hälsoeffekterna av Indiens koleldade kraftverk har precis publicerats. Bakom studien står forskningsföretaget Urban Emissions, med stöd från The Conservation Action Trust, en ideell miljöorganisation, och resultatet är som anat kolsvart. Författarna, forskarna Dr Sarath Guttikunda och Puja Jawahar, beräknar att föroreningarna år 2011-2012 ledde till mellan 80.000 och 115.000 förtida dödsfall och mer än 20 miljoner astmaanfall.

Men inte nog med det. World Resources Institute, en oberoende organisation med bas i Washington, uppskattar att 455 nya kolkraftverk planeras i Indien, inom den närmaste framtiden, mer än fyra gånger så många som finns i dag. Allt för att möta allt fler indiers ökade krav på ökad levnadsstandard.

I takt med att den indiska befolkningen växer så ökar trycket på naturen därefter. Stora delar av Mumbais befolkning har om inte redan i dag så i morgon samma höga krav på levnadsstandard som Stockholms invånare. Ökat välstånd betyder oftast fler fossildrivna maskiner: i Indien står en ny moppe, båge, bil eller weekendshoppingresa till Dubai högst i kurs samtidigt som Mumbai växer med en Stockholmsbefolkning om året.

Det är en ekvation som inte går ut. Men det är ju, egentligen, förmätet av en nordbo att inte förunna en sydbo hög standard!

För att försörja det ökade välståndet med energi så krävs det nog allt att det öppnas tre nya kolkraftverk i veckan. Skrämmande. Siffror som vi i nord lätt kan höja på ögonbrynen åt, men Sverige är inte så mycket bättre. Helstatliga Vattenfall (där svenska folket ytterst är ägare) har satsat, och satsar, stort på kampanjer som ger företaget glansen av ”det miljömedvetna svenska energibolaget”. Samtidigt släpper Vattenfalls fem kolkraftverk i Tyskland ut mer koldioxid än Sveriges sammanlagda utsläpp.

Stockholm har ju dessutom sitt eget aber, något som kanske inte är allom bekant. Det koleldade Värtaverket, som drivs av halvstatliga finska Fortum och släpper ut lika mycket koldioxid som den samlade Stockholmstrafiken.

Vänsterpartiet publicerade i fjol ett debattinlägg där de skrev ”Mera kol än olivkärnor. Det rimmar illa med den politiska ledningens ambitioner att minska utsläppen och vara en ’miljöstad i världsklass’. Det är hög tid att Sten Nordin (M) tar sitt miljöansvar.” (DN 15/11-12) Tidpunkten för publiceringen kan tyckas i senaste laget, med tanke på att nätverket Shut It Down redan i slutet av november 2009 genomförde en kommunikationsaktion, och ett halvår senare en direktaktion gentemot kolkraftverket.

Miljöchefen Ulf Wikström lovade redan då – jag vet, jag var där – en snabb utfasning av kolet. Men, som synes, inget märkbart resultat efter mer än tre år. För denna epokavgörande (brist på) klimatinsats har de än en gång nominerats till Jordens Vänners prestigefulla Greenwash-pris.

Så, bäste Johan Norberg, vi skall kanske först gräva där vi står, i stället för att peka finger på långt tryggt håll!