Som de flesta andra hoppas jag innerligt att mänskligheten på något mirakulöst lyckas hindra klimatförändringarna från att rusa iväg, ohejdbara, mot den totala katastrofen – Haiti på global skala. Men var och en som vågar hålla sig någorlunda uppdaterad med klimatforskningen vet att sannolikheten för att detta mirakulösa kommer att ske är väldigt liten. Och så far tankarna iväg.

Jag kan föreställa mig en lång rad scenarier för hur det kan komma att bli, men de som skrämmer mig mest är den typ av kollaps som tar kol på all empati. Där våldet är det enda som återstår. Så som det är filmen Vägen som har premiär i morgon. Det är en påkostad Hollywood-skildring (med Viggo Mortensen i huvudrollen) av Cormac McCarthys roman med samma namn. Den brutala och ödsliga miljö som Vägen består av är visserligen extrem, men knappast osannolik (dock om betydligt längre tid än vad som antyds i filmen).

När jag såg filmen i höstas blev jag besviken på en del saker (bland annat de allt annat än subtila produktplaceringarna), men ändå fascinerad av att en stor amerikansk filmproduktion så seriöst beskriver civilisationens undergång.

Sen letar jag fram en trailer för att lägga in här och hittar den du ser nedan. Civilisationens undergång presenterad lika käckt och obekymrat som vore det den senaste MTV-videon. Plötsligt slår det mig att för de flesta är ett globalt kollapsat samhälle lika mycket fiction som en spektakulär attack från gröna utomjordingar.

Recensioner: Sydsvenskan, DN, SVD, GP