Att det finns gubbar som förnekar klimathotet är en sak, betydligt värre är det med de journalister som bereder plats för dessa gubbar och dess konspirationsteorier i media.

Rasmus Malm, chefredaktör på Re:Public Service, skriver i en krönika i GöteborgsPosten om Sveriges Radios inställning till klimatförnekare:

”Den förment neutrala nyhetsjournalistiken har en väldigt svag punkt. ’Låt bara båda sidor komma till tals’, om detta enda kriterium är uppfyllt har den duktige reportern gjort sitt. Denna devis tycks gälla även om den ena sidan råkar vara en rättshaveristisk webbplats och den andra sidan är det samlade internationella forskningsläget.”

Han radar upp exempel på hur vissa av radions journalister verkar ha svårt att skilja på tro, åsikter och vetenskap. Till hans lista kan läggas Ekonomiekots Tommy Fredriksson som här om veckan, mitt bland alla ekonominyheter, stoppade in en liten nyhet där Fredriksson felaktigt hävdar att klimatforskaren Phil Jones inte längre tror på klimatförändringarna. (Uppsalainitiativet skriver om de medvetna misstolkningarna av en intervju med Phil Jones).

Rasmus Malm avslutar sin krönika:

”Den helhetsbild Sveriges Radio nu förmedlar till allmänheten är i väsentliga delar missvisande. Djävulen finns som bekant i detaljerna. Att jordens medeltemperatur stiger och att människan bidrar till detta på ett allvarligt sätt, är inget man kan tycka till om. Vi kan debattera James Camerons kvaliteter som filmregissör. Vi kan ha olika åsikter om hur klimathotet bäst bör mötas. Men när en ängslig SR-journalistik, målar upp den osanna bilden av att kunskapsläget i grunden är osäkert – då står vi inför ett demokratiskt problem.”

Sveriges Radio gör mycket bra journalistik, men man borde fundera över hur man vårdar sin trovärdighet när det gäller vetenskapsjournalistiken.