Tidningen Miljöaktuellt har presenterat sin årliga lista över Sveriges 100 ”miljömäktigaste” personer. På första plats hamnar Johan Rockström, chef för Stockholm Environment Institute. En tung och djupt respekterad röst i alla möjliga sammanhang, inte minst den offentliga debatten. Han har en sorts hjälteglans över sig som gör att få vågar ifrågasätta honom. Lite som Aragorn i Sagan om ringen. Han kan rentav, i något förtäckta ordalag, såga miljöministerns politik och sedan se hur miljöministern nöjt applåderar honom. Vilket hände på ett regeringsmöte i höstas. Då är man utan tvekan miljömäktig.

Högst upp på listan är det framför allt opinionsbildare av olika slag, personer från miljörörelse, akademi, politik och näringsliv: Maria Wetterstrand, Åsa Romson, Svante Axelsson, Anders Wijkman och så vidare.

Det mest intressanta med listan är att politiker från regeringssidan lyser med sin frånvaro. Först på 50:e plats dyker miljöminister Lena Ek upp. En bra bit efter en kampanjchef på Greenpeace, en uppfinnare och dokumentärfilmaren Folke Rydén. I toppen saknas också tunga näringslivsföreträdare.

Nu har jag inte sett någon definition på vad en ”miljömäktig” person är, men jag gissar att tidningen tänker sig någon som är engagerad i miljöfrågor och som lyckas åstadkomma förändring. Kanske är det så att den främsta makten i dag ligger hos de med tillgång till media, men om vi krasst ser åt vilket håll utvecklingen går för miljön behövs det en alternativ makthavarlista.

Rimligen leder ekonomisk makt, särskilt i branscher med stor miljöpåverkan, till stor makt över miljön. Liksom att politisk makt över ekonomin också ger makt över miljön, eftersom miljön är underordnad ekonomin.

Effekt ger er därför en hastigt ihopsnickrad lista över

de som verkligen har makten över miljön. Topp-10:

1. Anders Borg, finansminister

2. Fredrik Reinfeldt, statsminister

3. Øystein Løseth, vd för Vattenfall

4. Richard Gröttheim, vd för sjunde AP-fonden

5. Henri Sauvage, vd för Unilever Sverige

6. Lena Ek, miljöminister

7. Bertil Moldén, vd för Bil Sweden

8. Urban Bäckström, vd för Svenskt Näringsliv

9. Per-Olof Wedin, vd för Sveaskog

10. Helena Jonsson, ordförande LRF

 

I Miljöaktuellts intervju med Johan Rockström säger han:

Vi har lite skämtsamt föreslagit att man borde uppgradera
miljöministern till att vara placerad över finansministern. På så sätt
får finansministern arbeta inom ramen för det som definieras av den
mäktigaste ministern, det vill säga miljöministern. Det är ju faktiskt
så att ekonomin måste underkasta sig planetens ekologiska
förutsättningar.

Varför skämta? Vore inte detta ett rimligt politiskt krav? Det vill säga, om vi menar allvar med att miljön och klimatet är vår tids ödesfråga.

För övrigt kommer jag själv på plats 70. Efter Lena Ek, men före SVT:s klimatreporter Erika Bjerström och Naturvårdsverkets generaldirektör Maria Ågren. Räkna med Effekt!


Researchhjälp till topp-10-listan: Hampus.