Brist på billig olja, som en följd av peak oil, kan få allvarliga ekonomiska konsekvenser och leda till social oro. Detta scenario försökte tjänstmän på Storbritanniens energidepartement varna sina ministrar för, men avfärdades som ”alarmister”, skriver The Ecologist.

Varningarna utfärdades i rapporten ”Report on the risks and impacts of a potential future decline in oil production” som gång på gång stoppades, men som nu till slut har släppts. I rapporten konstaterar författarna att det är omöjligt att säga när världens oljeproduktion börjar minska, men att ”om peak oil inträffar före 2015, skulle det ha betydande negativa ekonomiska konsekvenser för några av de största importörena av varor och tjänster i Storbritannien, med en negativ påverkan på hela den brittiska ekonomin på längre sikt”.

Dessa varningar är i sig inte särskilt uppseendeväckande. De är rentav väldigt milda i jämförelse med vissa militära rapporter. För alla som intresserar sig för världens framtida energiförsörjning är det närmast en självklarhet att de ekonomiska konsekvenserna blir stora om oljeproduktionen minskar. Och social oro orsakad av oljebrist är ju precis vad som sker i arabvärlden just nu. Det som däremot är nytt är att statliga tjänstemän så tydligt uttalar dessa varningar. Även om de gör det för politiker som har sina huvuden djupt nerkörda i sanden.

I Sverige däremot har (med några få undantag) både politiker och tjänstmän valt att betrakta peak oil som något antingen verklighetsfrånvänt eller irrelevant. Det finns, vad jag vet, inga exempel på anställda inom myndigheter eller departement som har förmågan att göra en korrekt analys av världens energiförsörjning och som samtidigt besitter tillräckligt med makt/mod att uppmärksamma politiker på detta.

Energimyndigheten är skräckexemplet. Vilket är extra allvarligt eftersom i princip alla energipolitiska beslut som tas görs utifrån underlag från Energimyndigheten.

Söker man på Energimyndighetens hemsida, får man upp fyra träffar på peak oil:

1) Anders Wijkman varnar för kommande energikris i en intervju i myndighetens tidning Energivärlden.

2) En rapport om etanolprocesser (där en framtida peak oil används för att motivera etanolsatsning)

3) En rapport om olycksrisker i framtidens energisystem där det berättas (när peak oil nämns) att oljan kommer räcka i åtminstone 40 år med nuvarande förbrukning.

4) En rapport från 2006 som är skriven för att bemöta peak oil-argumenten.

Den senare är praktexemplet på en myndighets totala brist på självinsikt.

I rapporten konstateras till exempel att trots snabbt ökande efterfrågan på olja finns ingen risk för brist: ”Under överskådlig tid, åtminstone de närmaste 30 åren, kommer oljetillgångarna att täcka prognostiserade behov”.

Med denna analys i ryggen spår man hejvilt kring oljepriset. Efter 2010 kommer troligen oljepriserna att sjunka kraftigt. ”Ett långsiktigt råoljepris i intervallet mellan 30 till 40 $/fat förefaller långsiktigt rimligt”, står det i rapporten. Först kring år 2030 kan man tänka sig att oljepriset har stigit så pass mycket som till 60 dollar/fatet.

Efter att rapporten getts ut steg oljepriset konstant upp till 147 dollar sommaren 2008, varefter finanskraschen sände priset ner till 50 dollar. Därefter har priset (i takt med världsekonomins återhämtning) stigit igen och nu etablerat sig kring 117 dollar. Tre-fyra gånger högre än Energimyndighetens prognos.

Förtroendet för Energimyndigheten i frågor som handlar om energiförsörjning borde vara förbrukat sedan länge. Men jag förstår mycket väl varför så få inom politiken bryr sig. De svenska tjänstemännens rapporter är – i jämförelse med de som skrivs av deras brittiska kollegor – mycket trevligare att göra politik utifrån.

Business as usual – ända in i kaklet.