Det är inte varje dag som ABF:s anställda tvingas mota bort folk från föreläsningssalarna. Men i går kväll i Stockholm var det nödvändigt. Fler ville se Tim Jackson föreläsa om tillväxtens gränser än vad det fanns plats för. ”Prosperity without chairs”, som Tim Jackson skämtade när han intog scenen inför en sal lika proppfull som kvällen innan i Malmö.

Jackson presenterade rappt grunderna i sin bok Välfärd utan tillväxt: vi står inför ett svårt dilemma. Å ena sidan är fortsatt ekonomisk tillväxt ohållbart. Den ökande konsumtionen gröper ur planeten. Mineralgruvor och oljefält blottläggs, ekosystem degraderas och atmosfären fylls med så mycket växthusgaser att vi styr mot en klimatkatastrof.

Å andra sidan är fortsatt ekonomisk tillväxt nödvändig för att dagens ekonomiska system ska hålla ihop. Det är byggt på premissen att vi hela tiden ska konsumera mer nästa år (se en bra sammanfattning av Mikael Malmeus här).

Hittills har detta dilemma skjutits åt sidan med hjälp av argument som oftast handlar om att ny teknik gör att vi kan använda resurserna mer effektivt. Tim Jackson visar hur detta till stora delar är en myt och att vinsterna av effektiviseringarna äts upp av volymökningen.

Att de flesta personer ändå framhärda i tanken på att evig tillväxt är möjlig beror enligt Jackson på att ”vi tror så starkt på vår egen smarthet”. Vilket är ett misstag eftersom det gör att vi missar de väldigt uppenbara fysiska begräsningar som gör det omöjligt med en hållbar tillväxtekonomi i en värld där nio miljarder ska leva enligt västerländsk materiell standard.

Jag tror att det är den övertron på mänsklig innovationsförmåga som gör att så många också förväntar sig att det ska dyka upp en lösning på det dilemma som Tim Jackson presenterar. Sympatiskt nog försöker inte Jackson själv komma med en sådan lösning. Han ger visserligen förslag på sådant som skulle öka möjligheterna för ett samhälle att klara sig utan tillväxt, men han är rätt öppen med att någon handlingsplan inte existerar idag. Och att det inte är säkert att den kommer att existera i framtiden heller.

Det var för övrigt något som skiljde Tim Jackson mot Johan Rockström från Stockholm Environment Institute, som också talade på seminariet. Rockström  – som är en pedagogisk gigant vad gäller att förklara planetens gränser – drömmer om att FN:s ska resa på sig, slå näven i bordet och sätta upp gränser för hur vår globala konsumtionsdrivna civilisation får bete sig.

Tim Jackson däremot betonade småskaliga lokala initiativ som kanske inte förändrar världen ensamma, men som åtminstone blåser liv i ett samhällsengagemang som i dag är rätt obefintligt på många ställen i världen.

Jackson vågade också antyda att vi kanske inte kommer att klara av de utmaningar vi står inför och att vi därför måste ha en sorts dubbel-approach: göra både sådant som syftar till att förändra systemet och sådant som bygger resiliens inför ett scenario där systemet kraschar. ”En livbåts-strategi är välmotiverad”, som han uttryckte det.

Lika modigt talade dock inte Jackson på det riksdagsseminarium som hölls i dag inför företrädesvis gröna parlamentariker. Förmodligen för att inte skrämma iväg de personer som rör sig i en miljö där tillväxtkritik är lika populärt som djävulsdyrkan i ett kloster. Under riksdagsseminariet tonade Jackson ner tillväxtkritiken, öppnade upp för ”nya definitioner av tillväxt” och sa att det inte behöver vara helt omöjligt att skapa en ekonomi där koldioxid tas ut ur atmosfären för varje dollar som spenderas.

Tim Jackson förtjänar ändå all respekt. Han är fantastisk på att artikulera tillväxtkritiken. Och det uppdämda behovet av att få höra denna förklarar nog varför han har blivit så populär. Även om populariteten verkar chocka honom. Efter seminariet berättade han att folk behandlade honom som en rockstjärna, att de ville ta bilder tillsammans med honom och få hans autograf.

Andra skulle förmodligen vilja göra mindre trevliga saker med honom. Jag gissar att många, både till höger och vänster, just nu svär över den nedsvärtning av tillväxtbegreppet som Tim Jackson-intresset innebär. Det blir spännande att se hur motoffensiven ser ut.

 

Se också: Ecoprofile om Tim Jacksons föredrag. Samt SR Klotet och Dagens Arena.

Expressen och Smålandsposten har i dag positiva recensioner av Tim Jacksons bok.