Det är så lätt för politker att sätta upp långsiktiga mål. De kan få det att låta så bra. I framtiden ska vi inte ha någon fattigdom i världen. I framtiden ska vi ha stabiliserat klimatet. Vad fint! Vad enkelt! Bara att sätta igång då, eller?

”G8 och EU:s uttalanden ger sken av att politiken skulle
förfoga över en lösning: att det finns en termostatknapp att knäppa av
för att hejda uppvärmningen vid exakt 2 grader. En
föråldrad mekanistisk världsbild tilllämpas på ett komplext,
interaktivt system i ständig förändring. Det är som att sätta en
Newtonfysiker av den gamla stammen att reparera ett vittrande
kärnkraftverk.”

Så sammanfattar Bo Ekman, ordförande för Tällberg Foundation, i en debattartikel i Svenska Dagbladet mycket av problemet med dagens klimatpolitik.

Någon termostatknapp finns ju inte. De enda politiker som är värda att ta på allvar är de som påbörjar omställningen nu.

Bo Ekman föreslår några åtgärder för vad som borde göras nu. Vissa bättre, vissa mindre bra. Ett intressant förslag är sanktioner mot länder som inte följer ingångna klimatavtal. Kyotoprotokollet har en lång rad brister, en av dessa är att sanktionerna mot den som skiter i att följa avtalet i princip är obefintliga. Inte så konstigt då att de flesta länder skiter i att nå de löjligt låga utsläppsminskningar som man kommit överens om. I ett nytt klimatavtal borde sanktionerna vara stenhårda mot den som inte håller sig inom sin utsläppskvot.