Barack Obamas energiminister, Steven Chu, välkomnades varmt när hans namn först nämndes för ministerposten. Klimatrörelsen framhöll hans omtalade radikalitet och finans- och politiksfärerna fann trygghet i hans vetenskapliga bakgrund, krönt med ett nobelpris 1997.

På en konferens i London förra veckan hänvisade Steven Chu till en forskarkollega som räknat fram att om världen målade sina tak vita och övergick från mörka trottoarer till ljusa i till exempel betong så skulle det ge samma effekt som att ta bort all bilism i världen i elva år. Möjligen är hans senaste utspel radikalt, men därmed inte särskilt betryggande.

Chus förslag på så kallad geo-engineering låter förstås löjeväckande, men bör tas på allvar. Klimatsituationen kräver det. Man behöver dock inte titta på förslaget länge för att se dess uppenbara brist: Vad händer efter elva år när bilarnas utsläpp och vitfärgen tagit ut varandra? Då är vi förstås tillbaka på ruta ett igen. (Och vem tror att bilflottan om elva år kommer att vara av samma storlek som i dag?)

Häri ligger problemet med geo-engineering. Att måla världen vit blir ett sätt att rädda världen, precis så som den ser ut idag. Vitmålningen illustrerar väl hur man med en teknisk innovation hoppas slippa göra något åt problemen, och i det här fallet ge bilismen möjlighet att gasa på som om allt stod rätt till. I elva år.

Teknik i sig är inte per definition ett problem. Ökad energieffektivitet, bättre vind-, vatten- och solkraftsteknik och passivhus är exempel på goda tekniska lösningar. Men bara lösningar på symptom, inte själva ”sjukan”. Västvärldens resurs- och energislöseri, möjliggjord genom en ojämlik värld där Nord förbrukar och Syd tar konsekvenserna, går inte att måla bort.

 

Medier: Ny Teknik

Bloggat: Hundred months