Sverige tänker bli medlem i koldioxidlagringsinstitutet Global Carbon Capture and Storage Institute, GCCSI. Det annonserade Sveriges näringsminister Maud Olofsson i veckan.
Institutet grundades av Australiens regering och har som syfte att ”påskynda en global användning av hållbar teknik för infångning och lagring av koldioxid (CCS-teknik) genom att demonstrera, främja och bygga förtroende för CCS”.
När det lanserades i Australien förra hösten och landets premiärminister Kevin Rudd berättade att man ville satsa 100 miljoner australiensiska dollar (motsvarande mer än 630 miljoner kronor) per år på CCS-teknik mötte det stark kritik från landets klimatrörelse.
– Kolindustrin borde betala för sin egen forskning. Den har gjort megavinster under många, många generationer, på bekostnad av atmosfären, men nu är det vi som betalar det, sade senatorn Christine Milne från Australiens gröna parti.
Landets kol-lobby, däremot, jublade.

Och nu är det alltså Sveriges tur att gå med i koldioxidlagringsklubben.
– Även om vi i Sverige främst satsar på förnybar energi och energieffektivisering, kommer CCS-teknik att behövas eftersom delar av världen åtminstone på kort och medellång sikt kommer att använda sig av kol, säger Maud Olofsson.
Vad hon menar med kort och medellång sikt vet jag inte. Men inte ens Vattenfall tror att CCS-tekniken kommer att vara kommersiellt gångbar förrän tidigast 2020.

Det är inte utan att man undrar om det faktiskt går till som i Greenpeaces film här nedan.