Med ökad desperation och brutalitet försöker makthavare världen över att upprätthålla status quo. Tillväxten måste fortsätta till vilket pris som helst. Förutom det finansiella slutspel som pågår på den politiska arenan är det intressant att se alla exempel på protester som bryter ut som en följd av turbulensen, även om de ännu sker i liten skala.

Ockupationen av Wall Street har nu pågått i två veckor. Några enorma massor är det inte som har samlats, men det hindrar inte polisen från att visa vem som bestämmer. De till synes fredliga protesterna har mötts av hårdföra poliser som sprejat tårgas i ansiktet på folk och gripit 80 personer. Här är ett exempel på hur polisen behandlar en grupp unga demonstranter:

I media, både svensk och amerikansk, har rapporterna om dessa protester varit minimal. Svenska Dagbladets Wall Street-blogg har uppmärksammat det. The Guardian har haft ett flertal artiklar, bland annat ett reportage från demonstranernas läger med flera intervjuer:

Marisa Holmes, a New York documentary filmmaker and community organiser, said she was here for the foreseeable future: ”We are the over-educated and under-employed. Our future has been totally sold out. Politicians have failed us and the square is somewhere where we can speak out. This is the beginning. It’s direct democracy in action.”

Om man i realtid vill följa händelserna, och samtidigt få en känsla av hur snabbt denna protest utvecklar sig, kan man söka på #occupywallstreet på Twitter-följaren Monitter.com.

Mer info finns på Adbusters och kampanjsajten OccupyWallStreet.

Samtidigt i Kina har invånarna i byn Wukan genomfört en tre dagar lång protest mot att tillväxtmaskinen vill lägga beslag på deras jordbruksmark i syfte att skapa nya fastigheter.

With a booming economy, demand for land to build factories and housing complexes has soared. Land disputes have grown apace, becoming one of the leading causes of the tens of thousands of large-scale protests that hit China every year. (AP)

I Grekland blir stämningen allt mer revolutionär. I går tog sig 50 personer in i den statliga tv-bolagets byggnad och avbröt sändningen i syfte att sända ut ett eget meddelande:

Some 50 students walked into the channel headquarters, police said, apparently with the intention of broadcasting a message opposing a reform to modernise Greek universities that has sparked sit-ins at many faculties.

Och i Spanien och Italien fortsätter protesterna med oförminska styrka.

Paul Kingsnorth, brittisk författare och grundare av Dark Mountain Project, skriver intressant om dessa turbulenta tider i en essä i The Guardian. Här är inledningen:

Living through a collapse is a curious experience. Perhaps the most curious part is that nobody wants to admit it’s a collapse. The results of half a century of debt-fuelled ”growth” are becoming impossible to convincingly deny, but even as economies and certainties crumble, our appointed leaders bravely hold the line. No one wants to be the first to say the dam is cracked beyond repair.

To listen to a political leader at this moment in history is like sitting through a sermon by a priest who has lost his faith but is desperately trying not to admit it, even to himself. Watch Nick Clegg, David Cameron or Ed Miliband mouthing tough-guy platitudes to the party faithful. Listen to Angela Merkel, Nicolas Sarkozy or George Papandreou pretending that all will be well in the eurozone. Study the expressions on the faces of Barack Obama or Ben Bernanke talking about ”growth” as if it were a heathen god to be appeased by tipping another cauldron’s worth of fictional money into the mouth of a volcano.