Jobben går före naturen. Det är Socialdemokraternas bestämda åsikt, förklarar Lisa Kalström, vice ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden på Gotland, i Studio Ett. Hon verkar nervös i radiostudion så jag tänker att hon kanske har sagt fel, men programledaren frågar igen om det verkligen är så hon menar: jobben först och naturen sen. Japp, det är tveklöst Socialdemokraternas uppfattning, förklarar Lisa Kalström.

Tack för det, Lisa Kalström. Skönt med klarspråk. Det är ovanligt att höra det från en politiker och särskilt en socialdemokratisk politiker. Annars brukar dylika åsikter alltid lindas in i flera lager av passande lullull i gröna kulörer. ”…hand i hand med hållbar utveckling”, ”miljöhänsyn går såklart alltid först”, ”hållbar tillväxt” etcetera etcetera. Men nu, pang på: Jobben går före naturen.

I detta fall gäller det Ojnareskogen (se bilden vänster) på norra Gotland där Nordkalk (se bilden till höger) vill bryta mer kalk, åtskilliga miljoner ton till ett totalt värde av cirka 17 miljarder kronor. Företagets ägare beräknas bli svinrika och omkring 150 personer beräknas få jobb under de 25 år som det kommer ta för företaget att tömma området på brytvärd kalk.

Baksidan är att man behöver göra mer av det som redan gjorts på många platser på Gotland: Skövla skogen och förvandla marken till ett öde månlandskap. Ojnareskogen är en tidigare orörd naturskog. Nu ska den offras på tillväxtens altare.

Förra året gick jag förbi dagbrottet där man bryter kalk i Slite på Gotland. Det påminde inte så lite om dagbrottet på planeten Pandora i filmen Avatar. Samma monstertruckar som ångar runt nere i brottet, med samma långsamma målmedvetna takt, med samma staket runt omkring som skiljer den mänskliga naturen från den icke-mänskliga.

Jobben först. Ingen vill neka någon möjligheten att försörja sig, men om det måste ske till priset av en skövlad skog, är det inte värt att komma på andra sätt till försörjning? Vad är meningen med jobben om det sker på bekostnad av den natur som människan inte redan tagit i besittning? Som om vi levde för att arbeta.

Om systemet är beroende av att rita om hela landskap för att det ska fungera, är det inte själva systemet som borde ritas om?

Så viktig är Nordkalks och ett par hundra personers möjligheter att tjäna pengar att varje hot mot detta ses med stränga ögon. I dag skeppades en polisstyrka på 70 man till ön. Inklusive terrängfordon och hästar. De demonstranter som försöker sätta käppar i hjulet för Nordkalk ska hållas borta till varje pris. Ungefär som marinsoldaterna som flygs till Pandora för att se till att infödingarna inte hindrar mineralbrytningen.

Slutligen, till Gotlands försvar ska sägas att de visst inte är så dåliga på grönt lullull. I kommunens visionsdokument kan man läsa följande:

De stora utmaningarna för att bygga ett hållbart samhälle på Gotland gäller energiförsörjning, tillgången på rent dricksvatten och en levande Östersjö. Det gäller att utveckla ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp och en god och hälsosam bebyggd miljö, hållbar förvaltning av produktiv mark och förutsättningar för att bevara olika natur- och kulturmiljöer.

Men det kan man naturligtvis strunta fullständigt i. Om det finns jobb att skapa.