Klimatpolitiken är en långsam Becket-pjäs; man väntar och väntar på det man vet måste hända, men det händer inte. Upprepade gånger. Klimatrörelsen väntar på beslut, politikerna väntar på folkrörelserna, facket tvekar om huruvida klimatet är en ”facklig eller politisk fråga”, forskningen väntar på politisk handlingskraft och folk i allmänhet väntar på politisk tolkning av de allt mer högljudda vetenskapliga rapporterna.
I dessa väntans tider samlas socialdemokratin till ”Jobbkongress”. De senaste årens klimat- och finanskriser utgör fond. Förhoppningarna är stora om att socialdemokratin nu ska ta steget bort från 1990-talets ensidiga marknads- och tillväxtparadigm.

Det samhälle som nu krisar är ett samhälle med krympande omfördelningsambitioner (för annars ”flyttar kapitalet utomlands”), avpolitisering av centrala politikområden och välståndsjakt som en förutsättning för välfärdsbygge. Krispolitiken efter finanskrisen har haft som syfte att ytterligare öka konsumtionen för att rädda jobben. De offentliga upphandlingssystemen är ofta utformade för att tvinga fram prioritet av lägsta-priser, inte hållbart och närproducerat. De förbättringar som gjorts på miljöområdet har ätits upp av växande volymer; större bilar, mer konsumtion.
Trots att tillväxtideologin genomsyrar den internationella jakten på det globaliserade kapitalet har det under decennier närmast varit tabu att diskutera denna grundläggande princip, även inom socialdemokratin. Att världen nu närmar sig ett klimatkaos är därför inte så konstigt – vi har byggt upp en samhällsekonomi grundad på gränslöshet och förmodad självreglering. Nu upptäcker vi på kort tid att klimatet satt sina egna gränser och att ekonomin inte alls var särskilt självreglerande, eller välfärdsskapande. Klimatkrisen och finanskrisen utmanar grunderna i de senaste decenniernas oljetyngda ekonomisk-politiska doktrin; vi vänder oss till politiken och finner den stympad, om än livsavgörande nödvändig. Och socialdemokratin finner sig ha försökt dansa med vargen – med tveksam framgång.

Finans- och klimatkriserna säger oss dessutom att global tillväxt i själva verket är ett enormt ineffektivt sätt att minska fattigdomen i världen. Klyftorna inom de flesta länder ökar, liksom mellan en global under- och överklass. För varje nyproducerat dollarvärde går allt mindre till de fattiga och allt mer till den rikaste tiondelen av befolkningen.

Att försöka formulera hur en ekonomi ”bortom tillväxten” skulle kunna se ut vore därför en rimlig strategi i dessa kristider. En sådan tillväxtdebatt skulle också kunna ge luft åt en ny-gammal diskussion inom socialdemokratin om vad det ”mjuka” eller ”goda” samhället egentligen innebär. Det samhälle där produktivitetsökningar inte alltid tas ut i ytterligare materiell konsumtion, där fritid ersätter arbetstid, där välfärdssektorn organiseras efter andra principer än marknadens, där vårt växande välstånd faktiskt fördelas mer jämlikt har tidigare varit ambitioner för ett sådant samhälle. Dessa frågor har också socialdemokratin tidigare alltid brottats med – i strid med högerns ensidiga tillväxt- och exploateringsprojekt. Att brottas med dem igen skulle både vara välgörande för socialdemokratin, liksom för hållbarheten.

Men på ”Jobbkongressen” får varken klimatfrågan eller ekonomikritiken det utrymme som de borde få. I diskussionen om hur kapitalismen, ohållbarheten och ojämlikheten hänger ihop, hur vår ekonomi och de allt starkare marknadskrafterna raserar vår jord och hur det gemensamma ansvaret individualiseras allt mer, ligger en ny möjlighet till socialdemokratisk kritik av det exploaterande samhället. Det var ju så det en gång började – folkrörelsen som i kritik mot ekonomins oöverskådlighet önskade politisk makt. Tillväxtjakten är en svårrubbad princip – men att tillväxtkritiken nu växer utanför kongresshallen är en förutsättning för att den också ska kunna flytta in i den. Det finns anledning att vara både dyster och hoppfull. Jämlik fördelning och hållbarhet ligger i luften. Gamla hjulspår löser inte de problem de skapat.

Kajsa Borgnäs
Ordförande för Socialdemokraternas Studentförbund, S-studenter

Detta är en nedkortad version av en kommande debattartikel i Effekt nr 2/2009.

 

Bloggat om S-kongressen: Svensson, Flute-tankar, Schalug 

Media om S-kongressen: DN1, DN2, DN3, DN4, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6, Aftonbladet1, Aftonbladet2, Aftonbladet3, Expressen,