I dag skriver jag tillsammans med ett par andra herrar en debattartikel i Göteborgs-Posten om den omöjliga tillväxten. Den siktar inte in sig på brist på resurser och klimatförändringar som hinder för den eviga tillväxten, utan på det ekonomiska systemet i sig.

Vi konstaterar att det i dagens ekonomi huvudsakligen är bankerna som skapar nya pengar, genom att ge ut nya lån. Eftersom lånen ges mot ränta krävs det att ekonomin hela tiden växer för att räntorna, och lånen, ska kunna betalas. Nya lån ger mer tillväxt, men också krav på att betala ny ränta. Vilket gör att vi måste ta ännu mer lån, med nya räntekrav. Och så vidare.

”Vår skuld ökar ju mer vi försöker tillfredsställa dess räntekrav och vi
kämpar förgäves hur vi än gör. Och under tiden ökar pressen på
människorna i systemet, med allt sämre livskvalitet som följd, i vår
jakt på att fortsätta uppnå tillväxt för att kunna betala våra skulder
till bankerna.”

Utan att bygga upp ekonomiska ramverk som inte är beroende av den eviga tillväxten (och den eviga skuldsättningen) blir det svårt att hantera inte bara resurs- och klimatkrisen, men också sociala och ekonomiska kriser.

Vi efterlyser därför en diskussion om alternativa sätt att utforma vårt monetära system.

Bakom artikeln står Ulf Jacobsson, Tomas Walch, Jackie Bergman, Lars Wilderäng (som driver bloggen Cornucopia?) och jag själv.

Läs mer på temat i senaste numret av Effekt som handlar om finanskriser.