Bjørn Lomborg är som skrattspegel, en sån som förstorar och gör kroppar tjockare och mer extrema än de är.
Bjørn Lomborg var tidigare en klimatförnekare, men erkänner nu klimathotet (eftersom han, får man anta, inser att det är lättare att få utrymme i media då). I dag skriver Lomborg på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt. Hans budskap är som vanligt: Ta det lugnt, satsa inte så mycket på att minska utsläppen. Det är nämligen dyrt.
Det fina med Lomborg i egenskap av skrattspegel är att det han säger visserligen provocerar många, men att han egentligen bara uttrycker den dominerande uppfattningen i frågan extra tydligt.
Viktigare än något annat är nämligen pengarna, tillväxten, rikedomen. Inget tillåts hota detta, inte ens en politik med syfte att rädda världen undan en ekologisk kollaps.
En hög koldioxidskatt till exempel, skriver Lomborg, ”skulle kunna sänka världens BNP
med så skrämmande mycket som 12,9 procent år 2100 – motsvarande
fyrtiotusen miljarder dollar om året – och därmed kosta femtio gånger
mer än den beräknade skadekostnaden för den globala uppvärmningen.”
Som att kostnaderna för skenande klimatförändringar går att beräkna. Vad är några miljarder människoliv värda? Har Amazonas regnskog en prislapp? Hur mycket rikedomar kommer ut ur Lomborgs tillväxtekonomi i en värld där en stor del av världens jordbruksmark är öken eller under vatten?
Så vad föreslår Lomborg i stället för genomgripande åtgärder som minskar såväl utsläpp som den rika världens tillväxt? Ny teknik naturligtvis. Precis som de flesta politiker och organisationer som engagerar sig i frågan.
Lomborg påpekar helt korrekt att förnyelsebara energikällor inte har en chans att ersätta den fossila energin. Han verkar inte heller tro att de kommer att kunna göra det i framtiden (också korrekt). Vad återstår då för en person som inte kan föreställa något annat än dagens superenergikrävande samhälle? Svar: Blekning av havsmoln. Det kan, kanske, fördröja uppvärmningen, skriver Lomborg.
Business as usual fortsätter att regera. Och vi missar det faktum att fortsatt överkonsumtion av ändliga naturresurser inte bara leder till klimatkris, men också oljekris, vattenkris, matkris, utfiskningskris och så vidare.
Då är blekta havsmoln eller annan ny teknik till föga hjälp.
Klimatnyheter i media: Stormen Ida skördar liv (DN, DN2, SVD), Asiens eldar en stor miljöbov (DN), Karin Bojs hyllar en forskare som är stolt för att hon kör hybridbil (DN), Ban Ki-Moon på SVD Debatt, Kommer isarna smälta? (SVD)
Gäst • 8 november 2009 kl. 23:23
David, kan vi enas om att stormen Ida är väder och inte klimat?
David Jonstad • 8 november 2009 kl. 23:46
Stormen Ida är väder… påverkat av klimatsystemet vilket i sin tur är påverkat av människans utsläpp av växthusgaser. Mer växthusgaser ger högre temperatur, ger varmare hav, ger mer kraft åt tropiska stormar som Ida.
Gäst • 9 november 2009 kl. 01:03
Jaså, är detta belagt? Vid en snabb google-sökning hittade jag följande länk
http://www.aoml.noaa.gov/hrd/tcfaq/G3.html
Läs särskilt punkt 1 under ”Consensus Statements by International Workshop on Tropical Cyclones-VI (IWTC-VI) Participants”.
Som fysiker tycker jag att det är oerhört sorgligt när vetenskap politiseras så som skett med klimatforskningen. I detta avseende är effektmagasin.se för mig ett skräckexempel.
David Jonstad • 9 november 2009 kl. 09:36
Här skriver jag om kopplingen klimatförändringar och kraftigare orkaner. Det finns fortfarande osäkerheter, men det är ändå troligt att orkanerna blir kraftigare på grund av uppvärmningen:
http://www.arbetaren.se/klimatblogg/2008/09/01/ett-fonster-till-framtiden/
Tege Tornvall • 1 december 2009 kl. 18:31
Orkaner är extrema vindar. Vindar bildas när luftmassor rör sig. Det som får dem att röra sig är skilda temperaturer. Ju större skillnader, desto starkare vindar. I varmare klimat värms främst de tempererade och nordliga/sydliga områdena. Runt ekvatorn växlar temperaturen mindre. Alltså är det mindre temperaturskillnader med varmare klimat – och mindre drivkraft för starka vindar. Omvänt blåser det mer när det blir kallare med stora luftmassor i rörelse mellan tropiska och svalare områden. Enkla fysikaliska fakta!
/Tege Tornvall
Robert W • 9 november 2009 kl. 19:15
SMHI kommer fram till att det inte blivit blåsigare de senaste 100 åren trots skenande klimatkatastrof.
http://www.smhi.se/cmp/jsp/polopoly.jsp?d=103&a=43924&l=sv
Robert Z • 8 november 2009 kl. 23:27
David:
Vad innebär tekniken att bleka moln och är den fullt duglig som nödlösningsmetod?
Är Lomborg ekonom och varför ges såna som han utrymme i en rikstäckande dagstidning?
Vad exakt är The Copenhagen Consensus on Climate som han företräder?
David Jonstad • 8 november 2009 kl. 23:52
Jag gissar att Björn Lomborg vill skapa vita moln som reflekterar solljuset tillbaka ut i rymden och därmed fungerar avkylande. Ingen vet om det kommer att fungera. Det kan i bästa fall fungera som en sista nödlösning, när vi fasat ut den fossila energin och behöver göra mer.
Lomborg är statistiker. Journalister gillar honom för att han provocerar och skapar debatt. Och för att han är en udda röst. Om det han säger är relevant eller inte är så viktigt.
Jag känner inte till hans organisation. Den har koppling till danska handelshögskolan och finansieras bland annat av danska staten. Säkert har den annan finansiering också som man inte är redogör för så öppet.
http://www.copenhagenconsensus.com/About%20CCC/About%20CCC.aspx
Livet efter oljan • 9 november 2009 kl. 00:19
Jag vet inte heller så mycket om Lomborg utom att han blir grundligt uppläxad av ”riktiga” vetenskapsmän (naturvetare) varje gång han öppnar munnen. ”Tyvärr” är jag inte så intressera av att lära mig mer om honom heller, t.ex. genom att läsa någon av hans grundligt diskrediterade böcker…
”Björns [Forsbergs] bok [Tillväxtens sista dagar] tar upp många andra frågor, till exempel problemen (tillväxttänkandet) hos den gröna rörelsen och hos vänstern, problemen med ett debattklimat format av tillväxtdyrkande tankekedjor på högerkanten och ”lomborgianer” (efter den diskrediterade danske miljöskeptikern Björn Lomborg)”
http://efteroljan.blogspot.com/2009/09/tillvaxtens-sista-dagar-av-forsberg.html
Mia • 10 november 2009 kl. 11:01
”Gäst” här ovan känns som ett internettroll i vardande. Att vetenskap och politik inte har med varandra att göra är ju ett väldigt problematiskt uttalande. Forskning och vetenskap är väl till för att öka vår kunskap så att vi i förlängningen kan ta bättre politiska beslut?