Många politiker verkar tro på myten att det finns ett motsatsförhållande mellan industripolitik och klimatpolitik. Det är inte sant – tvärtom. Ska svenska industrier fortsätta vara världsledande måste de vara fossilfria. Annars kommer de bli omsprungna och förtvina på exportmarknaden innan du hinner säga industrikansler.

Regeringen har lett en historiskt ambitiös klimatpolitik. Vi ska bli ett av världens första välfärdsländer med fossilfri industri. Senast 18 juni kom beskedet att mer än en halv miljard kommer att investeras i projektet Hybrit, som ska ta fram en fossilfri stålproduktion. Dessutom innebär industriklivet att staten skjuter till 300 miljoner kronor om året för att industrierna ska kunna bli utsläppsneutrala till år 2045.

Som motprestation har de olika industrisektorerna fått i uppgift att lämna in en färdplan för hur detta mål ska uppnås och tidigare i våras kom nio av dessa färdplaner in till regeringen. Speciellt upplyftande var gruvindustrins ambitioner om att bli helt oberoende av fossila bränslen genom att elektrifiera hela sin gruvdrift redan 2035. Faktum är att en elektrifierad gruvdrift kommer dra mindre el än dagens fossildrivna gruvdrift eftersom ventilationen nere i gruvan kommer kunna gå på lågvarv när man inte längre behöver vädra ut avgaserna.

Det finns mycket att vara optimistisk över, men ännu mer finns kvar att göra. Vi måste trycka på för snabbare modernisering av våra industrier och straffa de smutsiga industrierna: det ska helt enkelt inte vara lönsamt att vara en utsläppare.

I dag är det främst vi privatpersoner som skattar för vår koldioxid, även om de privata hushållen endast står för trettio procent av utsläppen. Samtidigt kommer de smutsiga utsläpparna undan på grund av olika subventioner.

Vi vill fortsätta stödja industrierna som satsar på att ställa om och samtidigt höja koldioxidskatten för de stora utsläpparna.

Men vad händer då med svensk konkurrenskraft jämte andra länder? Det är en komplicerad vågskål. Ett vanligt motargument mot klimatansvar i Sverige är att industrierna då kommer flytta till andra länder. Därför är det viktigt att samtidigt som vi höjer koldioxidskatten hemma i Sverige trycka på för att utsläppsrätterna i EU blir dyrare och färre, och fortsätta sätta press globalt. Tuffa tag i EU och internationellt ska alltid gå hand i hand med kraftfull klimatpolitik hemma – aldrig användas för att bortförklara att man inte vågar göra något.

Tyvärr finns det politiska partier i Sverige som bara vill fortsätta höja subventioner eller sänka skatter för att öka exporterna, oavsett klimatpåverkan. Denna blinda jakt efter kortsiktiga vinster sker på bekostnad av vår framtida konkurenskraft och möjligheter att leva på den här planeten. Det är lika dumt som oansvarigt. Slappa politiker som inte vill eller vågar ta tag i klimatpolitiken är det största hotet mot industrin. De som vågar är framtidens industrihjältar.

Hanna Lidström, språkrör för Grön Ungdom